Herr talman! Om man vill göra en översyn av bo-
stadspolitiken med syfte att få i gång byggandet av
hyresrätter och öka rörligheten är det nödvändigt att
diskutera hyressättningssystemet, som är ett samspel
mellan bruksvärdessystemet, hyresförhandlingar och
allmännyttans eller de kommunala bolagens roll.
Bruksvärdessystemet kom ju till, som Agne Hans-
son påpekade, som ett sätt att stärka besittningsskyd-
det för hyresgästerna. En tydlig glidning har dock
skett de sista 30 åren, då det kanske mera har innebu-
rit att dämpa hyresutvecklingen. Vi kan se hur situa-
tionen är i Stockholms innerstad. Inga Berggren re-
dovisade detta på ett förtjänstfullt sätt.
Men det är inte bara i Stockholms innerstad som
det här skapar problem. Även i min hemkommun
Umeå är detta ett problem. Trots att hyresgäströrelsen
där i samverkan med det kommunala bostadsbolaget
har gjort ett poängsystem som skulle lätta upp det
hela är det fortfarande de perifera områdena med nya
bostäder som har de högsta hyrorna, medan i princip
lika bra bostäder i centrum har de lägsta hyrorna. Det
här skapar naturligtvis problem.
Den utredning om bruksvärdessystemet och all-
männyttan som lämnades i våras pekar på att det ändå
finns något slags samstämmighet mellan vad hyres-
gästerna själva upplever som bostadens värde och
hyressättningssystemet. Förvånansvärt nog fanns det
ett sådant samband. Men utredaren påpekar också att
det i Stockholmsområdet finns utrymme för att upp-
värdera det geografiska läget vid hyressättningen.
Vi kan se hur det ser ut när det gäller priserna på
bostadsrätter, som ju säljs på en fri marknad. Där
varierar priserna mycket mer än vad hyrorna gör.
Bruksvärdessystemet tillåter helt enkelt inte att bo-
stadssökandes preferenser slår igenom.
Vi i Folkpartiet anser att en rad åtgärder är nöd-
vändiga för att få fart på nyproduktionen av hyresrät-
ter samt öka rörligheten och flexibiliteten på hyres-
marknaden. Vi avvisar såväl nya hyresregleringar
som en helt fri hyressättning. En helt fri hyressättning
i ett tidigare reglerat system skulle innebära en höj-
ning av hyrorna i Stockholms innerstad med upp till
50 %. Vi ser inga skäl att rucka på de grunder som
finns i hyressättningssystemet, som består av fria
förhandlingar mellan hyresgäster och fastighetsägare
kombinerat med en bruksvärdesprövning med jäm-
förbara lägenheter. Hyresgästens besittningsskydd är
fortsatt viktigt att hävda. Dessutom kan man säga att
dagens system är bättre anpassat till 1968 års inten-
tioner om en till marknadsförhållandena anpassad
hyresbildning.
Sedan blir man något förvånad när man hör väns-
termajoriteten, som med olika lagstiftningsåtgärder
försöker lösa de problem som finns i dag. Man kon-
staterar naturligtvis att den bostadspolitik vi upplever
i Stockholm på något sätt är asocial med de följder
den har fått. Men att nu igen med olika lagstiftnings-
åtgärder försöka få en marknad att fungera som från
att ha varit väldigt sönderreglerad gått till att ha nå-
gon frihet är naturligtvis dömt att misslyckas.
I Folkpartiet anser vi att det är nödvändigt att till-
låta en mer differentierad hyressättning som bättre
avspeglar utbud och efterfrågan på hyresmarknaden.
Lägesfaktorn måste helt enkelt ges en större vikt vid
hyresförhandlingarna. Jag hörde att vänsterpartisten
här tyckte att redan ca 30 % var för mycket. Vi tycker
att detta måste marknaden få avgöra, eller rättare sagt
de bostadssökandes preferenser.
Dessutom vänder vi oss mot att allmännyttan eller
de kommunala bolagen ska vara norm för hyressätt-
ningen. Det här måste naturligtvis ändras om det ska
bli en flexiblare marknad. Det är viktigt att man gör
om detta, annars kommer det inte att fungera.
Herr talman! Jag yrkar, med instämmande i vad
Inga Berggren har sagt, bifall till vår reservation nr 1.