Fru talman! Mina barnbarn är mycket fascinerade
av Karlsson på taket. Jag har nu hunnit lyssna in en
intressant bostadspolitisk debatt, där vi kristdemo-
krater förordar tredimensionell fastighetsbildning. Jag
hoppas dock att det inte kommer att leda till att vi
bygger radhus på taken i Stockholm.
Bostadspolitiken har blivit mycket Stockholms-
fixerad. Trots att Boverkets bostadsmarknadsenkät
visar att endast 8 400 allmännyttiga lägenheter såldes
ut i landet utanför Stockholm 1999 drar sig inte rege-
ringen för att förorda en ny lagstiftning för hela lan-
det. Det får mig att känna oro för att vi kommer att få
en slags Karlsson-på-taket-politik i hela landet, ett
land där vi har mycket stort arealutrymme per invåna-
re.
För att utnyttja färdig infrastruktur tränger man
ihop sig i Stockholm i stället för att satsa på in-
frastrukturen i stort. I min grannkommun, Mariestad
vid Vänern, säljs 142 plus 128 lägenheter till fritids-
boende till norrmän, medan vi tvingas bygga på taken
i Stockholm. Det kan inte vara billigare än att bygga
på mark. Vi kan klart konstatera att vi har en obalans
i svensk bostadspolitik som vi måste lösa.
Nu till de delar som jag ska ta upp i mitt anföran-
de. Det handlar om hyresrätt och självförvaltning. För
tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall redan
nu till reservation nr 6 under mom. 7 om självförvalt-
ning.
När jag nu talar om hyresrätter gör jag mig till ta-
lesman för sju av tio låginkomsttagarhushåll. Så
många bor nämligen i hyresrätt. Två av tio bor i bo-
stadsrätt och en av tio i villa. Sex av tio hushåll i
hyresrätt betalar mer än 30 % av sin inkomst för bo-
endet. Jag gör mig också till talesman för studenter,
för ungdomar som gärna vill börja med en lägenhet,
för personer som på grund av sitt arbete flyttar ofta,
för personer som vill bo bekvämt med all service, för
äldre som vill flytta till en lägenhet osv. Här kommer
vi inte ifrån att diskutera bruksvärdessystemets bety-
delse för hyressättningen.
Som bekant höjdes hyrorna under 1989-91 med
18 %. Efter 1991 har hyrorna återigen höjts lika
mycket på grund av avskrivningar, fastighetsskatt och
ökade vinstavskrivningar. Årligen går 4 miljarder till
hyresbortfall, ökade avskrivningar och ökning av eget
kapital.
Fru talman! Kristdemokraterna vill värna om
medborgarnas allmännytta. Den får dock aldrig bli en
stat i staten. Förslaget från socialdemokraterna och
stödpartierna landar tyvärr i stället i att regeringen
med en Stockholmsfixerad lagstiftning blir överför-
myndare för alla landets kommuner.
Hyressystemet måste ses över. Allmännyttans lä-
genheter är inte bruksvärderade men ändå hyresle-
dande. Det är viktigt att detta ändras. Mera långsikti-
ga kontrakt måste utformas. Det är inte rimligt att
hyresgästen ska kunna bryta ingånget avtal efter sex
månader. Det omtalade S:t Eriksmålet, Oxtorget, har
lett till stor osäkerhet när det gäller att bygga nya
hyresrätter. Ändringarna ska ske genom att man sätter
hyresgästen i fokus, vilket innebär ett starkt besitt-
ningsskydd. Ingen ska behöva flytta för att värden
hittar en hyresgäst som kan betala mer.
Allmännyttan är en brygga mellan bruksvärdes-
och hyresförhandlingssystemet. Man kan dock fråga
sig hur denna brygga används - att balansera på, att
dyka från eller att klättra upp på. Den avgörande
bristen ligger i att allmännyttan och Hyresgästföre-
ningen inte ålagts skyldighet att sätta hyrorna efter
bruksvärdet, alltså i enlighet med hyresgästernas
allmänna värderingar av lägenheternas skilda egen-
skaper.
Lägesfaktorn har heller inte fått ge tillräckligt ut-
slag. I Stockholm är t.ex. 45 % beredda att betala mer
i hyra på Östermalm medan 85 % vill betala lägre
hyra i Rinkeby. Ibland undrar man om uttrycket
stämmer: Säg mig var du bor, och jag ska säga dig
vem du är. Så får det inte vara i svensk bostadspolitik.
Problemet med hela bruksvärdesdebatten är att vi
har fått en lex Billström-symbol. Stockholm har tagit
över bostadsdebatten och det visar sig att det inte tas
hänsyn till hyresgästernas önskemål. Den svarta hy-
resmarknaden är gigantisk. Boverket beskriver en
triangel med allmännyttan som förstahandsnorm,
bruksvärdessystemet och hyresförhandlingssystemet
som ett komplicerat system.
Personligen har jag upplevt att personer med vd-
funktion i allmännyttan säger att allmännyttans själv-
kostnadshyra med dess dämpande effekt på den all-
männa hyresnivån också kan verka tvärtom. Man
skulle kunna sätta lägre hyror, om man slapp vara
hyresledande. Man kan också undra vilken betydelse
det har att allmännyttan kan utgå från självkostnads-
pris på företagsnivå och inte behöver ha hyressätt-
ningen på objektnivå. MKB:s exempel i Malmö, med
en kostnad som skulle ge 25 000 kr i månadshyra
men som subventioneras till 15 000 kr, är ett tecken
på det. Dessutom ger man subventioner till redan
välbärgade människor. Det hjälper inte med förkla-
ringen att det handlar om utvecklingskostnader.
Fru talman! Personer i alla åldrar och på alla orter
har behov av att kunna välja boendeform. Människor
behöver trygga bostäder till rimliga kostnader. Frihet
att välja mellan olika boendeformer behövs under
olika perioder i livet. Att det finns både privata och
allmännyttiga företag på bostadsmarknaden är en
styrka och främjar konkurrensen både vad gäller pris,
innehåll och service. De kommunala bostadsbolagen,
allmännyttan, måste därför konkurrera på lika villkor.
Planberedskapen för nybyggnation kan förbättras.
Ett område som måste utvecklas är möjligheten till
självförvaltning. Det handlar om att låta hyresgäster-
na utföra skattebefriat arbete i fastigheten.
I dag är gränsen för skattetaket alldeles för låg.
Förbudet mot olika ersättning för dem som deltar
måste också tas bort. Självförvaltning har betydelse
för grannkontakter, gemenskap och trivsel. Det måste
kunna blir en självklarhet i mindre grupper i såväl
trappuppgångar som enstaka hus och större bostads-
områden.
Det är en demokratisk fostran för ungdom. Dess-
utom sägs att hyreskostnaden skulle kunna sänkas
med ca 10 % generellt. Den kooperativa hyresformen,
där nyligen Håkan Julius presenterade sin utredning
om kooperativ hyresrätt, är också ett mycket viktigt
underlag för kommande diskussioner.
Byggloven i dag finns i princip i förhållande till
antalet boende i Halland, i Uppsala, i Stockholms län
och i Kronobergs och Skåne län. Stockholm har låg
notering i förhållande till invånare liksom Västra
Götaland.
Hyresrättens framtid är beroende av att det blir
ekonomiskt lönsamt att bygga nya hyresrätter. Soci-
aldemokraterna måste därför inse att det inte är rim-
ligt att beskatta nybyggnationen med drygt 60 %.
Staten tar i dag in 17 miljarder kronor i bl.a. bygg-
moms. Ett sätt att underlätta är att sänka byggmom-
sen till 12 %. Kristdemokraterna har i riksdagen be-
gärt en konsekvensutredning av sänkt byggmoms.
Konkurrensen i upphandlingen måste öka. Bygg-
kostnadsdelegationen har konstaterat att byggkostna-
derna i ett första skede ska kunna sänkas med 10 %.
Kristdemokraterna anser att Konkurrensverket ska
ges möjlighet att ta ett större ansvar för sänkta bygg-
kostnader.
Fastighetsskatten måste successivt avvecklas.
Staten tar i dag in ca 23 miljarder i fastighetsskatt.
Denna skatt tillkom under bostadssubventionernas
tid. Nu är subventionerna i stort sett borta och fastig-
hetsskatten därmed både gammaldags och ologisk.
Fru talman! Avslutningsvis. Regeringens försök
att skaffa sig veto över kommunernas bostadsförsörj-
ning är ett överförmynderi som inte gagnar den en-
skilde som behöver en bostad. Vi har talat om den
parlamentariska ordningen med två tredjedelars majo-
ritet. Jag ska inte återkomma till det. Men det finns en
oro för att en sådan trend skulle fortsätta till fler
kommunala beslutsområden.
Socialdemokraterna får inte bli överförmyndare
för alla landets kommuner. Jag ser fortfarande fram
mot att ALLBO-kommittén, där jag själv är ledamot,
ska komma fram till ett bättre resultat än att kräva två
tredjedelars majoritet i kommunfullmäktige när man
röstar om försäljning av mer än 10 % av kommunala
bostadsföretag.
ALLBO började i fel ända. I stället skulle frågan
ha satts på sin spets. Vilken roll spelar allmännyttan,
och vilket behov finns i kommunerna? ALLBO-
kommitténs uppgift måste vara att stödja den enskilde
att få en bostad i valfrihetens tecken.
Om majoriteten i ALLBO-kommittén valt att
börja med ett annat avstamp, nämligen att diskutera
det behov som finns av allmännyttiga bostadsföretag i
kommunerna, hade vi troligen kunnat komma över-
ens.