Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
bostadsutskottets hemställan i betänkande BoU3 och
avslag på samtliga reservationer. I betänkandet be-
handlas motioner från allmänna motionstiden 2000
som avser hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägenheter.
Bostaden är en del av vår identitet. Där kopplar vi
av, hämtar kraft och inspiration. I bostaden ska vi
känna oss trygga. Bostadspolitiken ska, utifrån en
helhetssyn på människan, medverka till att tillfreds-
ställa sociala, kulturella, fysiska och psykiska behov.
Bostadspolitiken ska medverka till en positiv integra-
tion.
De kommunala allmännyttiga bostadsföretagen
har alltsedan sin tillkomst på 1940-talet varit betydel-
sefulla verktyg för kommunerna när de ska uppfylla
sitt ansvar inom bostadsförsörjningen. Starka och
välskötta bostadsföretag som drivs utan vinstsyfte och
som är öppna för alla grupper av medborgare måste
även fortsättningsvis vara ett grundläggande inslag i
den svenska bostadspolitiken.
Allmännyttan har under drygt 50 år varit en viktig
del av både den sociala och moderna bostadspoliti-
ken. Dess främsta uppgift är att erbjuda goda bostäder
till rimliga kostnader för alla hushåll, oavsett storle-
ken på plånboken. De kommunala bostadsbolagen tog
ett avgörande ansvar för att inom miljonprogrammets
ram bygga bort bostadsbristen och höja bostadsstan-
darden för de folkgrupperna.
Vi socialdemokrater vill ha mångfald i boendet.
Ofta framställs det från borgerligt håll att vi skulle
vara emot ägande. Det är vi inte. Under hela 1900-
talet har vi drivit en politik som har lett till att alltfler
människor i dag har möjlighet att äga sina bostäder.
Men det är inte genom att låta marknadskrafterna
styra fullt ut som vi har uppnått detta. Därför ännu en
gång: Mångfald och valfrihet i boendet är viktigt.
I många borgerligt styrda kommuner hindras val-
friheten genom ensidig satsning på att allmännyttan
ska säljas ut. I framför allt Stockholmsområdet säljs
hela eller delar av allmännyttans bostadsbestånd ut.
Under 1999 såldes totalt 8 370 lägenheter runtom i
landet, varav mer än hälften eller rättare sagt 5 200
lägenheter såldes här i Stockholm och i grannkom-
munerna. Detta begränsar, som vi ser det, valfriheten
och mångfalden i boendet.
Herr talman! I dagens betänkande finns det 15 re-
servationer. Jag tänker inte belysa alla, utan endast
tre: bruksvärdet, ombildning till bostadsrätt och
ägarlägenheter.
Dessa tre reservationer går som jag ser det ut på
en moderat människosyn och ideologin att stärka
enskildas rättigheter och möjligheter på någon annans
bekostnad. Vi socialdemokrater delar inte den synen.
Den samlade borgerligheten tycks tro att alla bo-
stadspolitiska problem försvinner i samma ögonblick
som bruksvärdessystemet upphör. Marknaden kom-
mer att lösa bostadsbristen i tillväxtkommunerna,
byggkostnaderna kommer att sjunka osv.
Mot detta borgerliga hyllande av marknaden kan
ställas resultatet från den undersökning som utred-
ningen om bruksvärdet presenterade i våras. Hyres-
gästerna fick där rangordna vilka saker i boendet de
tyckte var viktigast. Hyresgästerna satte då säkerhet
och trygghet i boendet först. Därefter kom service,
vacker och bra utemiljö och bra kommunikationer.
Först på elfte plats kom närhet till centrum.
De boende efterfrågar alltså trygghet och god ser-
vice. Det moderaterna vill ge dem är ännu mer mark-
nadsanpassning av bostadspolitiken. Vad är viktigast,
marknadsanpassning eller trygghet i boendet? För
mig som socialdemokrat är det självklart att sätta
människovärdet före marknadsvärdet. Vad är vikti-
gast för er? Det vore intressant att få en redogörelse.
Det är bra att ni säger er värna om besittnings-
skyddet, men i stället för att behålla den väl inarbeta-
de hyresförhandlingspraxis som i dag råder föreslår
moderaterna i sin motion att för varje gång en hy-
restvist inte kan lösas ska tvisten dras inför domstol.
En särskild utredare har genomfört en utvärdering
av bruksvärdessystemet där man konstaterat att
bruksvärdet i stort uppfyller målet, men att det i sys-
temet finns vissa utsatta spänningar. Utredningen har
remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Regeringskansliet, så det kommer att finnas anled-
ning att återkomma i denna fråga här i kammaren.
Vad gäller reservationen om majoritetskrav vid
ombildning till bostadsrätt lämnade ALLBO-
utredningen nyligen sitt förslag. Detta ska nu ut på
remiss och därför finns det ingen anledning att ta
ställning till förslaget nu, dvs. innan vi tagit del av
remissinstansernas synpunkter.
När man läser reservationen om ägarlägenheter
blir man nästan lite rädd. Varför är det så bråttom att
införa ägarlägenheter? Med omedelbar verkan mer
eller mindre. Varför denna brådska? Det finns en
utredning och den ska vara klar den 1 juni 2001,
varför inte invänta den? Det verkar nästan som om ni
vore lite rädda för vad utredningen ska komma fram
till. Den samlade borgerligheten föreslår nu ett infö-
rande av upplåtelseformen redan från den 1 april
2001, dvs. om fem månader, två månader innan ut-
redningen är färdig. En utredning som bl.a. ska klar-
lägga konsekvenserna av denna nya upplåtelseform.
Men efter vad jag kan förstå sedan tidigare debatter
här i kammaren ser ni inga som helst problem med
upplåtelseformen ägarlägenheter.
Herr talman! När vi pratar om bostadspolitiken,
att bostaden är en social rättighet och att alla som
efterfrågar en bostad ska ha rätt till en bra sådan till
en rimlig kostnad i en trygg och säker miljö gäller det
även våra barn och ungdomar och hur deras boende
ska se ut i framtiden. Ofta kan man från samtliga
partier läsa mycket bra motioner som berör detta.
Men just när vi behandlar hyresrätt och bostadsrätt i
kammaren har man från borgerligt håll totalt glömt
bort våra barn och ungdomar. Då är det endast mark-
nadskrafterna som ska styra.
Hur ska ungdomar kunna skaffa sig en egen bo-
stad om det endast finns bostäder med äganderätt?
Ungdomar som precis ska lämna sitt föräldrahem och
ut och prova sina vingar har oftast inte eget kapital
eller möjlighet att lämna säkerhet för lån i banken. En
fråga som man kan ställa sig då är: Är det endast
ungdomar till föräldrar med kapital som ska ha möj-
lighet att lämna hemmet och skapa sig ett eget boen-
de, eller hur tänker ni långsiktigt bostadspolitiskt när
marknadskrafterna har gjort sitt?
De allmännyttiga bostadsföretagen utgör ett vik-
tigt verktyg för att kommunerna ska kunna fullfölja
sitt grundläggande sociala ansvar. Människor som
kan ha mindre goda förutsättningar att själva ordna ett
boende kan med bistånd av kommunen få ett boende i
en allmännyttig fastighet. Om allmännyttan avvecklas
eller inte har ett tillräckligt stort bestånd riskerar vi en
utveckling mot socialbostäder. Vill vi ha det i Sveri-
ge? Nej är vårt bestämda svar. Men vem ska då ta
ansvar för dem som av någon anledning kommit snett
i livet eller inte anses betalningsvilliga?
Hyresrätten är en mycket flexibel boendeform
som är tillgänglig för alla utan krav på kontantinsats.
En alltmer ökad rörlighet på arbetsmarknaden, valfri-
het i fråga om utbildningsort och ett ökat internatio-
nellt utbyte visar att det även i framtiden kommer att
vara stor efterfrågan på hyresrätter. Saknas tillgång
till hyresrätter kan det förhindra önskvärd rörlighet på
arbetsmarknaden, och därmed hämmas tillväxten. Till
det ska läggas att många människor - äldre, handi-
kappade, eller de med någon sjukdom så att de inte
orkar sköta trädgården eller andra saker som måste
göras i en egenägd bostad - efterfrågar hyresrätter för
att boendeformen har en hög servicenivå.
Herr talman! Bostaden är "livets hjärta". I bosta-
den och bostadsområdet tillbringar vi den största
delen av vår lediga tid. Det är kanske en av de vikti-
gaste platserna för oss människor. Bostadsområdet är
en viktig plats för demokratin, för samtalet människor
emellan och för utbyte av värderingar och åsikter.
Allmännyttan, dvs. de kommunalt ägda bostadsbola-
gen, skapades en gång för att ge de många männi-
skorna möjlighet att bo bra till rimliga kostnader och
där plånbokens tjocklek inte var avgörande. Detta är
en av hörnstenarna i den sociala bostadspolitiken. Låt
oss därför även fortsättningsvis slå vakt om hyresrät-
ten och allmännyttan.