Herr talman! Jag kan inte låta bli att fundera över
hur Annelie Enochson tänker när hon jämför förslaget
om en kvalificerad majoritet vid omvandling från
hyresrätt till bostadsrätt med det förslag till kvalifice-
rad majoritet som nu eventuellt kommer fram efter en
remissbehandling när det gäller kommunernas rätt till
försäljning. Det är ju en avsevärd skillnad när de
enskilda hyresgästerna har rätten att välja.
I det här fallet handlar det om ett minoritetsskydd
för dem som redan bor i en fastighet, ett skydd av
deras rätt att fortfarande ha kvar sin hyresvärd och
faktiskt, som jag ser det, slippa få sina grannar som
hyresvärdar. Det är också ett skydd för dem som
tänker omvandla hyresrätt till bostadsrätt. Det har vid
ett flertal tillfällen visat sig att man när för få går med
i bostadsrättsföreningen får ekonomiska problem med
bostadsrätten. Det är ytterligare ett skäl.
Annelie Enochson talar vidare om segregationen
och förutsättningarna för att ombilda hyresrätter till
bostadsrätter. Jag delar i viss mån hennes uppfattning.
Jag tror att det är väsentligt att man har förutsättning-
ar för boende överallt, men det är inte så enkelt. Hur
gör vi i sammanhängande områden där det bara finns
bostadsrätter eller där det bara finns villor? Är det
bara en form av segregation som ska brytas?
För mig är segregationen alltid tvåsidig. Att göra
förändringar på bara ett ställe i tron att man då bryter
segregationen framstår för mig som något naivt. Det
stora problemet är väl snarare de stora och enhetliga
segregerade villaområden där folk med mycket stora
plånböcker har förutsättningar att självvalt kunna
segregera sig.
Herr talman! Har Annelie Enochson några förslag
till hur vi ska kunna bygga in hyresbostäder i dessa
områden, dvs. bryta sönder de enhetliga bostadsrätt-
sområdena och få in hyresfastigheter? Eller tror An-
nelie Enochson fortfarande att segregation är en plåga
bara på ett ställe i samhället?