Fru talman! Jag delar Ronny Olanders uppfattning
att den generella välfärden är väldigt viktig och att det
är inkomstbortfallsprincipen som skall gälla i sjukför-
säkringen.
Oron för systemens hållbarhet är jättestor, Ronny
Olander. Kan man lita på systemen vid alla de tillfäl-
len i livet då man behöver dem? Det bryr ni er tydli-
gen inte så mycket om. Ni säger att alla är så nöjda.
Det är faktiskt inte på det sättet.
Sedan säger Ronny Olander att man sätter den en-
skilda människan i centrum. Men de långtidssjuka,
som väntar på operation och rehabilitering, sätter ni
inte i centrum. Ni säger att ni fixar problemen med
614 miljoner kronor. Det är inte sant. Om vi delar
solidariskt mellan landstingen handlar det om 50
miljoner var. Hur långt kommer man med den sum-
man?
Jag skulle vilja fråga Ronny Olander hur det är.
Ytterligare 26 000 sjuka står i landstingets köer och
väntar. Försvinner de köerna om Ronny Olander
sätter förslaget om 614 miljoner i sjön den 1 januari?
När är de köerna borta?
Det finns dessutom andra som borde få en snabba-
re rehabilitering, så att man kan spara pengar i sjuk-
penningsystemet.
Det Ronny Olander talar om i sitt anförande är
faktiskt inte några raka rör. Tala om krokiga rör eller
krokiga stigar! Jag skulle vilja påstå att Ronny Olan-
der har förvillat sig så långt på de krokiga stigarna i
de skånska skogarna att han inte riktigt kan klara ut
vad riktig välfärd egentligen handlar om.