Fru talman! Det kristdemokratiska budgetalterna-
tivet är självklart en helhet som gör att när riksdagens
majoritet har antagit ramar för de olika utgiftsområ-
dena är vi i stort sett hänvisade till att framföra våra
synpunkter i ett särskilt yttrande. Eftersom vi har en
annorlunda syn på hur den politiska helheten skall
utformas är det inte rimligt att man går in i de social-
demokratiska ramarna och försöker plottra med sum-
mor hit och dit för att möjligen åstadkomma några
förbättringar på vissa punkter. Vi vill i stället hålla
fast vid vår helhetsalternativ och för att människor
skall veta vad vi står för och vad vi vill arbeta för.
Ändock finns det naturligtvis några reservationer i
betänkandet som vi står bakom. En av dem är ganska
unik. Jag skall inte tala så mycket om en, därför att
det redan framförts många bra synpunkter på den. Det
gäller FINSAM-reservationen. Den är unik på det
sättet att den kopplad till momentet som gäller ansla-
gen inom utgiftsområdet. Vi har från några partier
ansett att det här är så viktigt att vi var beredda att
bortse från formaliteterna i det här sammanhanget för
att kunna driva frågan om FINSAM till en votering
här i kammaren.
Jag står alltså bakom denna reservation och kan
inledningsvis säga att jag yrkar bifall till reservatio-
nerna 5 och 6, för att inte uppta kammarens tid alltför
mycket med omröstningar. Vi kristdemokrater står
naturligtvis bakom alla våra reservationer.
Det som jag skulle vilja ägna litet mer tid åt är den
utredning som det finns en reservation om från fem av
partierna. Jag tror nämligen att det skulle kunna vara
möjligt att få majoritet för detta. Det borde åtminstone
kunna vara möjligt. Av icke-regeringspartier är det
bara Vänsterpartiet som inte finns med på reservation
5 under mom. 2 om en utredning. Däremot finns det
ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet under mom. 1
där man säger så här:
"Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att för
framtiden se över och förbättra trygghetssystemen."
Här finns ingen principiell skillnad mellan alla sex
icke-regeringspartier. Vi tycker alla att man behöver
se över systemen - Vänsterpartiet säger t.o.m. att det
är nödvändigt att göra det. Därför har jag, när jag läst
betänkandet och funderat över vad som är möjligt att
åstadkomma, inte kunnat låta bli att försöka utmana
Vänsterpartiet att tänka om i den här frågan. Nu är det
så lyckligt ordnat att vi inte skall rösta hastigt och
lustigt i dag när debatterna är över. Det blir ingen
omröstning förrän i morgon tidigast kl. 12.00, så ni
har ju gott om tid att fundera över det här, och ni
skulle få rösta rött. Det vore väl inte så illa, ni borde
väl tycka om att få rösta rött i den här frågan.
Är det så att vi alla tycker lika? Nej, det gör vi
naturligtvis inte. Varför har vi den här reservationen
tillsammans? Jo, därför att vi vill öppna för möjlighe-
ten att utan en massa i förväg fastlagda principer säga:
Vi sätter oss ned och ser över det här. Ni behöver inte
vara rädda för att ansluta er för den sakens skull, att vi
andra fem skulle vara överens om allting, för det är vi
ju inte. Men vi har valt en gemensam reservation för
att sedan i ett särskilt yttrande tala om vad det är för
principer vi särskilt vill arbeta för.
Vi kristdemokrater har, precis som ni i Vänster-
partiet, t.o.m. avstått från att över huvud taget yrka på
och rösta om principerna. I mom. 1, där det finns fyra
reservationer om principerna, kommer vi att avstå när
det blir omröstning. Vi har alla våra principer i den
särskilda motion där vi vill få fram en utredning. Vi
har inga yrkanden som handlar om dessa. Vi bara
berättar vilka de är, och det finns ganska många som
vi tycker är viktiga. Men vi vill inte vara med om att
låsa arbetet med att se över trygghetssystemen genom
att yrka på dessa principer här i kammaren.
Jag vill verkligen, som sagt, utmana er i Vänster-
partiet att ordentligt fundera igenom igen om ni inte
skall vara med på det här. Genom att ni inte är det,
stöder ni ju faktiskt socialdemokraternas text på s. 28
i betänkandet där det står att man anser att "det för
närvarande inte föreligger något behov av en utred-
ning och/eller översyn av trygghetssystemet." Jag kan
inte se att ni stöder det på något sätt.
Fru talman! Tiden rusar i väg. Men jag ville an-
vända tiden till något som faktiskt kan påverka vad
som händer här i kammaren och hur vi röstar. Allting
är ofta så förutsägbart att det i princip aldrig händer
någonting när vi röstar. Det kunde faktiskt vara roligt
om det hände någonting någon gång.
Men när det gäller rehabilitering, försäkringskas-
sornas situation och deras möjligheter att ha en bra
administration, måste jag få framhålla att utskottsma-
joriteten inte har hittat den bästa lösningen. Jag tycker
att man har använt fel sätt och att man har använt för
litet pengar när det gäller att lösa de här problemen.
Rehabiliteringspengar går till administration. Vi krist-
demokrater plussar på när det gäller rehabilitering och
administration.
Det är fråga om att prioritera och att satsa på det
som också regeringen säger är en prioritering när det
gäller trygghetssystemen, nämligen att rätt ersättning
skall betalas ut och att fusk och missbruk skall beiv-
ras. Men då måste man ju ha resurser för det. Det
tillskjuter vi. Vi prioriterar på det sättet.
När det gäller sjuklöneperioden är det bra att man
äntligen har tänkt om. Men därmed erkänner man ju
att man under hela 1997 och första kvartalet 1998
försvårar för småföretagandet, försvårar för nyan-
ställningar. Detta tycker vi är oerhört synd. Det är
väldigt synd att man inte fattade rätt beslut från bör-
jan, utan att man måste gå in och rätta till med en
återställare på det här sättet, och att det ändå dröjer
alltför länge in på nästa år.
Vi har också en särskild motion när det gäller ka-
rensdagsreglerna. Där tar vi upp problemen för dem
som jobbar skift, dem som jobbar deltid, dem som är
timanställda och dem som har flera arbetsgivare. När
man läser betänkandet ser man redovisningen av hur
utskottet tidigare har behandlat det här. Där förutsät-
ter man hela tiden att regeringen skall titta på det här.
Regeringen skall återkomma om man finner att det är
möjligt att göra någonting. Återigen betygar man
liksom sin tilltro till regeringen. Det är inget nytt.
Man bara förutsätter att regeringen kanske skall göra
något. På det sättet får vi aldrig ens någon redovis-
ning från regeringens sida gällande om man har över-
vägt, om man har försökt, om man har tagit det här på
allvar. Det tycker jag är väldigt synd. Jag beklagar
det.
Fru talman! Min taletid är ute.