Fru talman! Jag är överens med Ronny Olander
om att alla människor i Sverige skall kunna känna
social trygghet. Det största ansvaret för människor,
menar moderaterna, har vi gentemot dem som har de
största behoven, som kanske föds sjuka eller handi-
kappade eller som tidigt i livet blir sjuka. Där har ni
socialdemokrater gjort precis tvärtom på senare år, då
ni har sparat kraftigast på dem som är handikappade
och psykiskt sjuka och försämrat t.ex. änkepensioner-
na. Detta tycker vi är helt fel.
Även om Ronny Olander nu talar sig varm för ge-
nerella system kan väl socialdemokraterna inte blunda
för att välfärdssystemen har knakat väsentligt i fogar-
na de senaste åren. Människor börjar känna en djup
misstro mot systemet. De tar saken i egna händer, och
trots svårigheter att få pengarna att räcka till tar de
egna försäkringar. Vi menar att det är viktigt att ta
vara på detta personliga ansvarskännande hos männi-
skor och genom att väsentligt sänka skatterna, framför
allt för låg- och mellaninkomsttagarna, göra det möj-
ligt för dem att komplettera den allmänna försäkring-
en med egna försäkringar. Detta är väsentligt, inte
minst för samhällsekonomin, men det skulle också
stärka människorna som individer.
När det gäller rehabiliteringen kan vi säga mycket,
och jag skall göra det i nästa replik.