Fru talman! Jag ber om överseende med min något
kraxiga röst i dag.
Vad göras kan är allaredan gjort när det gäller an-
slagen till de olika utgiftsområdena, eftersom bud-
getramarna redan är fastlagda. Dagens debatt kan
därför i huvudsak endast behandla partiernas princi-
piella inställning i socialförsäkringsfrågorna under de
olika utgiftsområdena, de särskilda yttranden vi gjort i
anledning därav och de reservationer som inte berör
anslagen.
Vi moderater i utskottet har i ett särskilt yttrande
förordat en annan inriktning av den ekonomiska poli-
tiken och budgetpolitiken. Vi anser att människors
sociala trygghet skulle öka genom att hushållen finge
en större ekonomisk självständighet, bl.a. genom
skattesänkningar framför allt för låg- och medelin-
komsttagarna. Med litet mer pengar kvar i den egna
portmonnän skulle människor ges ökat utrymme för
egna tilläggsförsäkringar utöver en god grundtrygghet
genom en allmän försäkring.
I reservation nr 1, som jag nu yrkar bifall till och
endast till denna för att spara kammarens tid, säger vi
att det är nödvändigt att i grunden förändra de nuva-
rande trygghetssystemen. Systemet skall vara robust
och stabilt och garantera en god grundtrygghet för
alla. Det skall finnas en klar koppling mellan avgifter
och förmåner. Socialförsäkringssystemet kan antingen
utformas som en obligatorisk försäkring vid inkomst-
bortfall p.g.a. sjukdom, skada eller arbetslöshet och
kombineras med individuella tilläggsförsäkringar eller
som ett system med sparkonton, välfärdskonton eller
hur vi nu vill benämna dem.
Fem av riksdagens partier har glädjande nog kun-
nat enas om ett krav på en genomgripande utredning
av socialförsäkringssystemet. Det har varit alltför
mycket lappande och lagande i gamla system, och
tidigare utredningar har inte varit tillräckligt genom-
gripande. Detta har gjort att systemet är krångligt och
mycket svårt att överblicka för den enskilde. Även om
de olika partierna redovisar olika syn på de framtida
socialförsäkringarnas utformning borde det vara möj-
ligt att åstadkomma en reformering av de olika er-
sättningssystemen. Gick det att komma överens om en
pensionsreform - även om födslovåndorna verkar
vara mycket svåra - borde det gå när det gäller social-
försäkringarna i stort.
I vårt särskilda yttrande rörande anslagen redogör
vi för våra besparingar som har som mål att ytterligare
betona arbetslinjen i socialförsäkringarna och skall
ses mot bakgrund av våra skattesänkningsförslag och
vår uppläggning av det finansiella samarbetet,
FINSAM.
Våra besparingsmål kan uppnås bl.a. genom att vi
säger nej till höjda ersättningsnivåer, genom ytterliga-
re en karensdag i sjukförsäkringen, genom att per-
sonskador till följd av trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen, genom en effektiv kontroll mot
fusk och överutnyttjande och genom förändrad be-
räkningsgrund för sjukpenningen.
Jag är förvånad över att regeringen nu säger sig ha
så gott om pengar att den inte följer de förslag röran-
de sjukpenningberäkningen som den själv begärt av
en särskild utredare och där en proposition var avsedd
att lämnas i höst. På detta område anser sig regeringen
tydligen ha mycket god råd men inte med att t.ex.
återge änkorna deras pensioner! Det rör sig nämligen
om ungefär samma summa, ca 900 miljoner kronor.
Hur är det med prioriteringarna inom socialförsäk-
ringarna, socialförsäkringsministern? Det är förstås
LO som styrt regeringen igen!
Det är bra att regeringen äntligen tog sitt förnuft
till fånga när det gäller sjuklöneperioden. Det var ju
mer eller mindre ett dråpslag, särskilt mot mindre
företag. Men flera partier anser att ändringen tillbaka
till det tidigare systemet bör ske redan den 1 januari
1998, och inte i april. Det är nog svårt för småföreta-
gen ändå att klara sin situation.
Vi anser också - tillsammans med Folkpartiet li-
beralerna och Kristdemokraterna - att försäkringen
mot kostnader för sjuklön måste förbättras. Det är
alltför få i dag som anser sig ha råd att ta försäkring-
en. Vi anser vidare att karensdagsreglerna måste för-
bättras för personer som har flera arbetsgivare liksom
sjukpenningförsäkringen för personer med timan-
ställning och blandade inkomster. Det blir allt vanli-
gare att människor har både en anställning, kanske
flera anställningar, och driver eget företag. Men soci-
alförsäkringarna är de facto konstruerade för lönein-
komster, helst inkomst från heltidsanställning på en
och samma arbetsplats. Inser inte utskottsmajoriteten
och regeringen att vi måste förändra socialförsäkring-
en så att den passar den moderna tiden?
Den största diskussionsfrågan under utgiftsområde
10 har gällt förslaget om FINSAM, dvs. finansiellt
samarbete mellan försäkringskassan, socialvården,
landstingen och arbetsförmedlingen. Regeringen har
efter press från övriga partier tagit ett steg i rätt rikt-
ning - det kanske närmast är utskottsmajoriteten som
har gjort detta - och frångått den lösliga projektmo-
dellen som presenterades i propositionen. Men ma-
joritetsförslaget omfattar ju enbart de s.k. rehabilite-
ringspengarna om drygt 800 miljoner kronor. Dessa
har naggats hårt i kanten genom att 200 miljoner
kronor skall gå till administration. Det blir alltså inte
särskilt mycket pengar kvar.
Vi moderater vill precis som reservanterna i reser-
vation 6 att försäkringskassan skall kunna använda
kostnaderna för sjukpenning liksom de medel som
frigörs genom besparingar till såväl vård som medi-
cinsk rehabilitering.
Denna riktiga FINSAM-modell skulle minska
sjukpenningkostnaderna väsentligt men framför allt
minska mänskligt lidande.
Vi har valt att uttrycka vår uppfattning i ett särskilt
yttrande, eftersom vi inte aktivt vill stödja regeringens
förslag till medelsfördelning inom anslaget i övrigt.
Vi har dock exakt den uppfattning som framgår av
reservation 6.
När det gäller försäkringskassornas arbetssituation
vill jag säga att vi har fått mycket oroande rapporter
från kassorna. Detsamma gäller inte minst det uttalan-
de som JO, vid den hearing som vi genomförde för
någon tid sedan, gjorde om tilltagande rättsosäkerhet i
bedömningarna. Detta har gjort att vi moderater i vårt
budgetförslag har anvisat 200 miljoner kronor att
användas till administrationskostnader. Utskottsma-
joriteten har tagit 200 miljoner kronor av rehabilite-
ringspengarna till administration. Hur kan ni försvara
detta?
Vidare några ord om arbetsskadeförsäkringen,
som ligger utanför statsbudgeten.
Vi moderater har sedan länge förordat en modell
där arbetsgivaren tecknar en obligatorisk arbetsskade-
försäkring för sina anställda. Detta kommer att ge
företagen ett ökat incitament att förbättra arbetsmiljö-
erna, eftersom det då skulle finnas ett direkt samband
mellan den enskilde arbetsgivarens utgifter för arbets-
skadeförsäkringen och skadeutfallet.
Till sist kan jag notera att vi glädjande nog har fått
enighet i utskottet för en motion av mig själv m.fl. om
kvinnors rätt till en rehabilitering som är likvärdig
med vad som gäller för männen - en fråga där det
borde ha hänt mycket mera, eftersom utskottet redan
budgetåret 1994/95 gav regeringen detta önskemål till
känna. Låt oss nu hoppas att något verkligen kommer
att ske i den här frågan.
Fru talman! Jag har avsiktligt med hänsyn till
kammarens tid inte vidrört alla de reservationer och
särskilda yttranden som avgivits vid betänkandet, men
vi står naturligtvis bakom de uppfattningar som vi där
har redovisat.