Fru talman! Folkpartiets förslag till budget för
1998 har temat jobb, vård och skola. Vårt budgetför-
slag skall ses som en helhet, och det är i detta andra
steg därför inte meningsfullt för oss att fullfölja våra
anslagsyrkanden. Vi redovisar i stället våra åsikter i
det särskilda yttrandet.
Fru talman! Jag kommer huvudsakligen att ägna
mitt anförande åt att ta upp de helt avgörande frågor-
na när det gäller socialförsäkringarna och det som hör
till dem av vård och omsorg.
Låt mig börja med socialförsäkringarna. Rege-
ringen har fört en politik som underminerar förtroen-
det för våra socialförsäkringar. Det gäller ersätt-
ningsnivåerna i systemet, trixandet med sjukförsäk-
ringen och återgången till en icke-allmän arbetslös-
hetsförsäkring. Detta har inneburit att svenska folket
inte längre litar på socialförsäkringarna.
Det är bra att regeringen nu äntligen kommer till-
baka till 80 % i ersättningsnivåerna. Men det är vik-
tigt att gå vidare på vägen mot större trovärdighet i
våra socialförsäkringar. Folkpartiet vill ha en reform
som återskapar tydligheten om principerna för samtli-
ga socialförsäkringar.
Vi anser att det skall finnas tre socialförsäkringar:
pensionsförsäkring, allmän sjukförsäkring och en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Dessa skall vara obli-
gatoriska och fristående från statens budget. Vi vill ha
en avgiftsväxling så att de kan finansieras med ege-
navgifter. Vi kräver en kommission som ger möjlighe-
ter till en bred parlamentarisk överenskommelse om
de framtida försäkringssystemen.
När vi väckte den frågan fick vi positiva signaler
från flera partier, och även från Socialdemokraterna.
Det fanns ett intresse och en förståelse för dagens
problem. Jag vill väcka frågan hos socialförsäk-
ringsministern redan i dag: Finns det intresset kvar
hos er såväl i utskottet som hos regeringen? Om så
inte är fallet: Vilket är skälet till att ni tycker något
annat i dag?
Fru talman! Folkpartiet anser att sjukförsäkringen
skall ha större försäkringsmässighet. Den skall bygga
på inkomstbortfallsprincipen, och det skall finnas ett
direkt samband mellan inbetalda avgifter och förmå-
ner. Vad är det för fel på den principen? Det finns ju
redan en solidarisk finansiering genom att högin-
komsttagarna har färre sjukdagar och därmed bidrar
mer än vad de skulle göra om man räknade på de
kostnader de åsamkar försäkringen. Därför är jag litet
förvånad över att vissa partier vill ta ut avgifter långt
utöver taket.
Sjukförsäkringen måste gynna rehabilitering och
motverka utslagning. Det måste alltid löna sig att
arbeta, och därför måste det finnas en karensdag som
motverkar fusk och överutnyttjande.
Sjukförsäkringen skall finansieras med avgifter
samt direkta statsbidrag för fördelningspolitiska in-
slag. Det är viktigt att taket i sjukförsäkringen sätts så
att det stora flertalet inkomsttagare ligger under taket.
Men på sikt är det också viktigt att taket blir detsam-
ma för såväl sjukförsäkring, a-kassa som pensioner.
Fru talman! Det är viktigt att vi har en välfärds-
politik som uppfattas som rättvis, att den genomförs
korrekt och att bördorna fördelas någorlunda rättvist.
Missbruk och fusk undergräver stödet för den generel-
la välfärdspolitiken. Det är därför avgörande för sys-
temens legitimitet att fusk och missbruk beivras och
att systemen utformas och underhålls på ett sådant sätt
att människorna ser en långsiktighet och en trygghet i
systemen.
Fru talman! Jag vill ägna resten av min taletid åt
huvudsakligen två viktiga frågor, FINSAM och sjuk-
löneperioden. I min inledning redovisade jag Folk-
partiets huvudinriktning i budgeten. Det handlar om
att skapa ett så gott företagarklimat som möjligt där-
för att jobben måste öka. Vi måste enligt Folkpartiet
få fler skattebetalare men inte högre skatter. Legitimi-
teten för våra välfärdssystem handlar mycket om hur
de kan finansieras. Det behövs fler människor i jobb -
flera som bidrar till att upprätthålla trovärdigheten i
välfärden.
Efter en lång och hård debatt om sjuklöneperioden
och vad fyra veckors sjuklöneperiod har skapat för
problem har äntligen regeringen och Centern fogat sig
och vill återgå till två veckor, men inte omgående
utan först till nästa vår. Har ni inte förstått att männi-
skor nu är arbetslösa, att avarterna av fyra veckors
sjuklöneperiod har slagit igenom och att de missgyn-
nar sysselsättning och tillväxt? Varför inte genomföra
återgången till två veckor så snart som möjligt, dvs.
den 1 januari 1998, som Folkpartiet och flera andra
kräver? Folkpartiet anser att om regeringen skall ha
någon trovärdighet både när det gäller jobben och
småföretagarfrågorna måste sjuklöneperioden återstäl-
las den 1 januari 1998 och inte en dag senare.
Fru talman! Finns det någon här i riksdagen som
inte mött sjuka människor som står i kö och väntar på
åtgärder? Jag tror inte det. Jag är övertygad om att vi
alla tycker att köerna i vården är orimliga, omänskliga
och att de så snabbt som möjligt måste åtgärdas.
Landstingsförbundet har redovisat att det står närmare
67 000 människor i vårdkö, eller 26 000 fler än
1993/94.
De fem försöken i FINSAM, finansiell samord-
ning mellan försäkringskassan och vården, har visat
vilka vinster som kan nås genom en finansiell sam-
verkan. Efter mycken kamp i utskottet har vi baxat
Centern och sossarna till ett majoritetsförslag som
innebär att FINSAM genomförs i hela landet. Men
var finns pengarna? När jag möter socialdemokratiska
landstingspolitiker tror de inte det är sant när jag
berättar att regeringen inte vill använda inbesparade
sjukpenningsmedel för att korta sjukvårdsköerna.
Nu vill majoriteten - s, c och v - genomföra
FINSAM och anslår 614 miljoner, dvs. rehabpengar-
na, till detta. Att aktivera sjukpenningsmedlen till att
korta köerna och öka rehabilitering av sjuka säger
man nej till. Varför säger ni nej? Det är ju enkel ma-
tematik att konstatera att rehabiliteringsmedlen inte
räcker speciellt långt. Dessutom var de ämnade även
för andra saker. Tror majoriteten att det går att göra
stora insatser i vården med så begränsade medel?
Genom att korta vårdköerna frigörs sjukpen-
ningsmedel som kan användas i vården. Varför säger
ni nej till detta? Principen är att det inte kostar nå-
gonting, eftersom vi använder de inbesparade medlen.
Jag skulle vilja att socialförsäkringsministern förkla-
rar för mig varför ni säger nej till just detta. Varför
låter ni människor lida i vårdköer när sjukpen-
ningspengarna kan aktiveras?
Jag har i min bänk ett TT-meddelande där Centern
säger: Detta ger bara vinster. Det finns inget att tveka
inför, säger Centerns ledamot Karin Israelsson i riks-
dagens socialförsäkringsutskott. I dag säger Centern
nej. Varför har ni ändrat er?
Fru talman! Varför säger Vänsterpartiet nej? I
Sjuk- och arbetsskadekommittén var vi överens i den
här frågan. Varför har ni ändrat er och säger nej i
dag? Är skälet enbart principen att sjukpenningsmedel
inte skall användas i vården? Eller vill ni fjäska för
regeringen för att komma närmare köttgrytorna? Da-
gens TT-meddelanden redovisar en annan syn.
Folkpartiet har i motionen med rubriken Krisplan
för vården redovisat ett antal mycket allvarliga pro-
blem i dagens Vårdsverige. Låt mig bara ta ett enda
exempel som borde leda till eftertanke för majoritet-
spartierna: klassklyftorna visar tecken på att komma
tillbaka i vården. Det anser Folkpartiet.
I min inledning har jag skissat på hur vi skall ha
socialförsäkringarna utformade. Genom att skilja dem
från statsbudgeten blir de mer försäkringsmässiga
samtidigt som regeringen inte kan ta överskotten och
kasta ned i de stora svarta hål som sannolikt kommer
att finnas även i fortsättningen, inte minst när det
gäller statsskulden. Sanningen i FINSAM-frågan är
att regeringen är rädd att överskotten i sjukförsäkring-
en skall minska. Vi talar om inbesparade sjukpen-
ningsmedel, och därmed tillförs inte statskassan lika
stora överskott, eller gör det om regeringen ämnar ta
dem. Folkpartiet tycker inte att överskotten i sjukför-
säkringen skall tillföras statsbudgeten. Men här talar
vi om inbesparade sjukpenningsmedel som inte kom-
mer att finnas om människor skall stå i sjukvårdsköer
och passivt vänta.
Folkpartiet har aldrig och kommer aldrig att ställa
gamla och sjuka i vårdköerna mot statsbudgeten.
Sjukpenningsmedel kan sparas genom att korta köer-
na i vården. Självklart skall detta ske. Det är en
omänsklig politik som regeringen leder in såväl Cen-
tern som Vänstern på, en politik som Folkpartiet ald-
rig kommer att acceptera.
Fru talman! I ett antal reservationer tar Folkpartiet
bl.a. upp kravet på att en karensdag skall gälla även
dem som har flera arbetsgivare. Regeringen bör sna-
rast se över försäkringsmöjligheterna när det gäller
kostnader för sjuklön. Inte minst gäller detta småföre-
tagen. Vi i Folkpartiet säger att det är viktigt att göra
en långsiktigt översyn av försäkringskassornas verk-
samhet. När det gäller arbetsskadeförsäkringen har vi
också sagt att försäkringarna för arbetsolycksfallen
skall börja tecknas på den privata försäkringsmarkna-
den. Detta borde lagfästas, och kostnaderna kunde
övertas från sjukförsäkringen.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag redovisa Folk-
partiets syn på närståendevården. Vi vill utöka möj-
ligheterna för anhöriga att vårda sina närmaste i
hemmet från 60 dagar till 120. Självfallet skall detta
vara ett val som den anhörige gör, men möjligheterna
skall finnas. Vi konstaterar att detta sparar pengar i
landstingen, men det avgörande för vårt ställningsta-
gande är möjligheten att få vårdas hemma av en nära
anhörig, inte minst i livets slutskede.
Fru talman! Med detta yrkar jag för tids vinnande
endast bifall till reservationerna 3, 5, 6 och 7. Själv-
fallet står jag bakom alla de reservationer där Folk-
partiet finns med.