Fru talman! Debatten i dag tror jag blir mycket
intressant. Många ideologiska tankar kommer fram.
Det är dessutom många nästan helt olika saker som
behandlas.
Innan jag går in på det huvudsakliga innehållet vill
jag säga något om arbetsmiljön för småpartierna när
vi har en så här lång debatt. Vi får nämligen inte ut-
rymme för lunch i dag. Detta är allvarligt. Ett par
personer i riksdagen är diabetiker. När det är så här
långa debatter måste det, anser jag, finnas möjlighet
till lunch.
Jag vill så börja med att yrka bifall till reserva-
tion 4 avseende mom. 1, reservation 8 avseende
mom. 6 och reservation 14 avseende mom. 13.
En rättvisare fördelning ger många vinster i ett
samhälle. Det ger människor hopp och en möjlighet
att påverka sina liv. Det ger en bättre miljö, både
socialt och fysiskt. Det ger en samhällsekonomisk
vinst och det spar pengar. Detta får hjulen att snurra.
Om de som i dag har det dåligt ställt får litet högre
inkomst blir det inte lyxvaror som de köper. I stället
skaffar de sig kanske bättre mat och ett bättre boende.
Dit går alltså pengarna. De högavlönade behöver inte
mera pengar till olika investeringar, sparande, lyxvil-
lor på Rivieran etc. Det är alltså de små människorna
som behöver mera pengar.
Dagens debatt blir både lång och intressant. Den
kommer tydligt att visa var de olika partiernas ideo-
logier har sina grundpelare. Liksom EU har också
Miljöpartiet sina grundpelare. Det handlar om soli-
daritet med människor i vårt eget land och i vår när-
het, om solidaritet med människor i andra länder och
om solidaritet med naturen och med framtiden.
I dag handlar de tre första debattområdena i hu-
vudsak om solidariteten med människor i vårt eget
land och om solidariteten med framtiden. Det gäller
då solidariteten med våra äldre, sjuka och handikap-
pade, med människor som på olika sätt är utsatta. Hur
skall vi skydda dem som hamnar mellan stolarna, som
faller igenom de allt grövre maskorna i skyddsnätet?
Där har Miljöpartiet efter långa debatter och ekono-
miska överväganden intagit ståndpunkten att statens
övergripande ansvar för t.ex. sjukskrivna, arbetsska-
dade och pensionärer, även förtidspensionärer, är att
ge dessa människor en grundtrygghet - ej att garante-
ra människor att leva kvar på sin eventuellt höga
levnadsstandard. Eftersom vi i Miljöpartiet har sam-
ma budgetramar som alla andra partier i riksdagen har
vi valt denna form.
Miljöpartiets förslag har en bättre fördelningspo-
litisk profil och innebär därför bättre förutsättningar
att komma till rätta med de sociala orättvisor som
skapats och accentuerats under lågkonjunkturens
svåra år. Huvudtanken är att förbättrade ersättningar
för lågavlönade grupper och personer som står utanför
nuvarande system skall bekostas genom sänkta er-
sättningsnivåer i socialförsäkringssystemen för medel-
och högavlönade.
Vi i Miljöpartiet vill att socialförsäkringssystemet,
vilket i dag inte på något sätt är så generellt som re-
geringen hävdar, framför allt skall utformas mera som
ett grundskydd. Karin Israelsson talade också om
grundskyddet. Det är inte så stora avstånd mellan
inställningen där och vår inställning.
För att ytterligare säkra försörjningen för dem som
under en längre tid blir beroende av samhällets
skyddsnät gör vi i vårt förslag skillnad mellan dem
som under en kortare tid blir beroende och dem som
behöver en mera permanent ersättning.
Vi anser att det bör införas en ny gemensam statlig
försäkring som skall träda in vid långvarig ohälsa
eller arbetslöshet. Renodlingen av ohälsoförsäkringen
leder enligt vår mening till en ännu kraftigare utslag-
ning av människor med blandade medicinska pro-
blem, en svag ställning på arbetsmarknaden och kan-
ske också sociala problem. En sådan renodling är en
teoretisk konstruktion som inte fungerar i praktiken.
Miljöpartiets förslag till skatteväxling innebär
högre kostnader för energi. Detta beräknas medföra
en höjning av basbeloppet. Kostnaden inom anslaget
ökar därmed med 65 miljoner kronor för 1999 och
med 135 miljoner kronor för kommande år.
Vi skall tänka på hela människans livssituation.
Det går inte att dela upp människan i en del som är
sjuk, en del som är arbetslös och en del som har socia-
la problem. Regeringens nuvarande inriktning mot
renodling som en metod för att reformera socialför-
säkringarna avvisar vi. Det innebär bl.a. att vi går
emot regeringens linje att utestänga alltfler från de
generella försäkringarna. I fråga om de kortvariga
försäkringarna vill vi höja garantinivåerna och ha en
högre procentuell ersättning än vad man nu kommer
att införa. Där vill vi nämligen ha 85 % för lågin-
komsttagare med en lön på upp till ungefär 13 000 kr.
För den överstigande inkomsten gäller endast 40 %.
Det blir då en väldigt stark fördelningspolitisk profil.
Faktum är att det kostar mindre. Ändå blir det mera
likhet för människorna.
Människor har både rättigheter och skyldigheter
gentemot samhället. Rätten till grundtrygghet baseras
på att vi är medlemmar i samhället, inte i första hand
på vår position i arbetslivet. Det betyder att också
arbetslösa, sjuka och handikappade som inte har möj-
lighet att försörja sig skall kunna lita på att de inte blir
lämnade utanför. Samtidigt måste alla som har möj-
lighet att svara för sin egen försörjning göra det, men
vi måste solidariskt hjälpa dem som inte har den här
möjligheten.
Genom detta med ett brutet tak sparar vi årligen
800 miljoner kronor från nästa år. Därefter blir det en
ökning för varje år. Också sparbeloppet i sjukförsäk-
ringen sänker vi, till 6,5 basbelopp. Detta ger ytterli-
gare minst 150 miljoner kronor i besparing.
Vi reservanter - det gäller reservation 6 avseende
mom. 4 och FINSAM - kan inte förstå varför social-
demokraterna inte kan ta emot bra förslag från andra
gruppers eller partiers tankesmedja eller ens tillstyrka
tillskyndandet av ett projekt som slagit väl ut. Be-
handlingen av FINSAM och SOSAM, vilket detta
dock inte handlar om, är ett typiskt exempel. Det har
pågått en försöksverksamhet på flera håll i landet. Till
övervägande delen har det varit positiva resultat. Det
har varit ett lyckat samarbete mellan kommuner, häl-
so- och sjukvården, försäkringskassan och arbetsför-
medlingen. Detta redovisas i FINSAM-rapporten. Vi
anser att det skall bli en lag om detta som under en
övergångstid fasas in. Det kommer att leda till effek-
tivitetsökningar vad gäller administration och för-
valtning och det skulle kunna vara verklighet inom
tre-fem år. Man kan inte begära att det skall ske i en
handvändning. Naturligtvis kan de kommuner fortsät-
ta som har börjat.
Framför allt blir det en personlig vinst för berörda
människor att inte behöva slussas runt till olika för-
valtningar och att kanske slippa utsättas för en-fyra
utredningar med allt vad det innebär av andlig stripte-
ase. Per Lager kommer att utveckla detta ytterligare
med anledning av motion Sf230.
När det gäller arvode för förtidspensionerade i
samband med politiska uppdrag tycker vi det är all-
varligt att förtidspensionen fasas ut om arvodena
överstiger 8 700 kr. Arvodena är olika i olika kom-
muner. Det är tveksamt ur demokratisk synpunkt.
Reglerna bör ändras. Om du har ett arbete och är
fritidspolitiker får du uppbära arvode på det som du
gör på din fritid plus ersättning för förlorad arbetsin-
komst. Det har inte förtidspensionären. Men en för-
tidspensionär måste också ha rätt att vara fritidspoliti-
ker. Genom att precisera det skulle man kunna få en
bra form för och en gräns för tillåtna arvoden. Det är
bara fritiden man tar om man inte är anställd som
kommunalråd eller ordförande i en nämnd. Det klarar
en förtidspensionär normalt, inte alla.
Sedan har vi många tankar och motioner om spe-
ciella sjukdomar, t.ex. ätstörningar, anorexi eller
bulimi, som är ju mycket vanliga speciellt bland unga
ambitiösa flickor. Det finns pojkar också som har det.
Det är väldigt allvarligt, för det nedsätter deras hälsa
ofta för hela livet. Det finns de som t.ex. aldrig kan få
barn om de har varit mycket dåliga. Det kan övergå
till motsatsen så att man får bulimi om man haft
anorexi. Det är oerhört svårt att komma över de här
sjukdomarna. Detta är naturligtvis en protest mot
samhället som kräver så mycket av unga flickor - det
är som sagt mest flickor.
Elöverkänslighet vill vi skall ge rätt till arbetsska-
da. Man talar nu om att detta bara är psykiskt. En
forskare i Göteborg har hittat en förändrad blodbild
hos elöverkänsliga.
Amalgamsjukdomarna står det inte så mycket i
dag.
Det här är många gånger rätt osynliga sjukdomar,
och det är nästan enbart kvinnor som drabbas. Kan
det vara de stora krav som ställs på kvinnor? De skall
sköta arbete och hem och alltid vara duktiga, alltid
klara av allting. Då blir de kanske känsligare för de
här påverkningarna. I ett känsligt läge, vid stress,
trötthet, sjukdom, är man mycket svagare i sin im-
munitet. Det här är en tanke.
Sedan vill vi ha en utredning om medborgarlön.
Det skulle ge de människor som hamnar mellan sys-
temen en rättighet att överleva, visserligen på en låg
nivå, men de skulle ändå inte falla helt mellan stolar-
na. Det skulle skapa bättre förutsättningar för ett
ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Först när
människor känner att de har sin grundtrygghet kan de
ta till sig de livsnödvändiga globala överlevnadsfrå-
gorna och samtidigt förverkliga sina idéer och dröm-
mar. Nya småföretag kanske skapas.
Med medborgarlön läggs grunden för kreativa ini-
tiativrika människor. För alla de ungdomar som inte
kommer i åtnjutande av sociala skyddsnäten som är
kopplade till tidigare lönearbete är det en rättvisere-
form och frihetsreform av största vikt.
Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en ut-
redning. Jag tror inte att det kostar så mycket. Vi har
arbetslöshetsersättning, socialbidrag, studielån, vi har
alla möjliga bidrag. Det här skulle inte kosta mycket,
men det skulle ge en rättighet för människor att över-
leva, de behöver inte gå och tigga någonstans. Det
skall avtrappas mot inkomst men inte krona för krona,
för då kanske det inte finns några incitament att arbe-
ta.
När det gäller försäkringskassan vill vi satsa 140
miljoner. Det är kanske inte tillräckligt, men vi ändå
glada för den satsning på 100 miljoner som majorite-
ten föreslår även om vi inte delar uppfattningen om
var pengarna skall tas. Vi har det i vår budget, men vi
har tagit det på annat håll.
Egenavgifterna kommer jag att ta upp när vi
kommer till pensionerna. Min taletid är redan vida
överstigen.