Fru talman! Det här tycks utveckla sig till mycket
av en pengaoperation. Jag har försökt prata om och
förtydliga det som också utskottet, samfällt över
många partigränser, så väl uttrycker, nämligen vikten
av rehabiliteringsinsatser. Det handlar inte bara om att
prata om pengar eller om att räkna ut ett anslag på ett
visst antal försäkringskassor, utan det handlar om att
också se den situation som vi nu har lämnat bakom
oss. Det handlar om att se den betydligt ljusare fram-
tid som vi faktiskt har att vänta.
Ingen är betjänt av att stå i en operationskö. Jag
skulle också - jag har en hel del material - kunna
prata om vad som är prioriterat och oprioriterat och
om dem som står i olika typer av köer. Likadant
skulle jag kunna prata om den utredning som pågår
om vårdgarantin, om tre månader och annat.
Vi kan konstatera att det har blivit fler människor i
vissa köer. Det är så. Vi hörde en rapport för några
dagar sedan om att situationen för t.ex. Stockholms
län inte är som Sigge Godin beskriver den. Det finns
stora regionala skillnader. Men jag tycker ändå att det
betänkande vi gör avstamp med i morgon är ett under-
lag för att ta itu med den problematik som bl.a. Sigge
Godin tar upp.
När det gäller FINSAM, som handlade om social-
försäkringen och hälso- och sjukvården, och för-
söksåren 1993-1995 var den finansiella ramen 12,7
miljarder kronor, varav 2 ½ miljard kom från social-
försäkringen. FINSAM-besparingen blev 154 miljo-
ner.