Fru talman! I stort sett hela det invandrar- och
flyktingpolitiska området är för närvarande föremål
för utredningar av olika slag. Flera av dessa utred-
ningar tillsattes av den föregående regeringen. Efter
regeringsskiftet har direktiven för utredningsarbetet i
en del fall förändrats, framför allt har det påskyndats.
Flera av oss som deltar i dagens debatt är ju också
ledamöter i en eller ett par av dessa utredningar. Ut-
redningarna kommer att lägga fram förslag inom den
närmaste tiden. När det gäller den mer övergripande
och mer principiella delen av utredningsarbetet, som
sker inom Invandrings- och flyktingkommittén, kom-
mer förslagen att presenteras här efter halvårsskiftet.
Flera av de frågeställningar och förslag som vi
från Centern under ett par års tid har tagit upp i våra
motioner behandlas i detta utredningsarbete. Det
gäller sådant som förebyggande insatser och behovet
av en bättre koppling mellan biståndsinsatser och
internationellt arbete och den flyktingpolitik som
bedrivs här hemma. I vår motion har vi förordat ett
ökat samarbete i flyktingfrågorna både internationellt
och regionalt inom Europa. Vi har påpekat att det
finns anledning att i EU-samarbetet försöka vara
pådrivande för ett ökat gemensamt ansvarstagande när
det gäller de regionala flyktingfrågorna. Vi har också
tagit upp utformningen av asylreglerna.
När det gäller asylbestämmelserna i utlänningsla-
gen anser vi att det finns anledning att se över den
nuvarande asyllagstiftningen, att försöka att samman-
föra denna till en mer enhetlig asylparagraf. Genom
konstruktionen av bl.a. de facto-flyktingbegreppet,
som innebär att den som inte är flykting men som
ändå har tungt vägande skäl skall få skydd i Sverige,
har ibland lett debatten och uppfattningen om vem
som räknas som flykting alldeles fel. Det är viktigt att
man, när man nu ser över asylbestämmelserna, försö-
ker att formulera en asylparagraf som gör det enklare
att argumentera och framför allt förklara för männi-
skor vilka grunder som gäller, vilka skyddsbehov som
gäller, för att en asylsökande skall få stanna i Sverige.
Mycket av detta ingår i det utredningsarbete som
pågår, och förslagen väntas ju efter sommaren.
Vi har också pekat på regeringens roll i asylpro-
cessen. Det har varit en utveckling som har gjort att
regeringens roll har tonats ned. Regeringen har
kommit allt längre bort från uppföljningen och möj-
ligheten att påverka asylpolitiken och asylprocessen.
Ett av utredningsuppdragen har ju gällt att se över
formerna för hur regeringens roll kan stärkas och hur
regeringen kan få en aktivare roll. Det är väldigt vik-
tigt. Trots allt handlar många av ställningstagandena
på det här området om att det skall göras politiska
bedömningar av hur man skall se på situationen i
olika länder. Självfallet måste landets politiska led-
ning - regering och riksdag - ha möjligheter att ge sin
syn på vilka omständigheter som föreligger och vilken
bedömning som man gör av förhållandena i olika
länder.
Från Centerns sida har vi konstaterat att många av
de frågeställningar och förslag som vi har tagit upp i
våra motioner finns med i det utredningsarbete som
pågår. Vi har därför valt att inte foga någon reserva-
tion till detta utskottsbetänkande, utan vi hänvisar till
att vi vill avvakta de förslag som skall presenteras av
de olika utredningarna.
På ett par punkter har vi dock valt att i det här ut-
skottsbetänkandet markera våra ståndpunkter. Jag
skall något kort kommentera dessa två områden.
Till att börja med gäller det budgetfrågor som rör
det kommande budgetåret. Vi har reserverat oss på en
punkt, nämligen att vi vill anslå mer pengar för att
förstärka asylbyråerna i asylprocessen. Detta är i
själva verket ett besparingsförslag. Vi vill satsa mer
pengar på ett led i processen för att vinna pengar i ett
annat led, dvs. en sänkning av kostnaderna för för-
läggningsverksamheten genom att handläggningsti-
derna kan förkortas.
På ganska goda grunder anser vi att är det någon-
ting som man kan dra erfarenhet av under de senaste
åren är det att långa handläggningstider i asylärenden
skapar många av de problem som man har att hantera
inom flyktingpolitiken. Långa handläggningstider
skapar en orimlig situation för den asylsökande, vilket
leder till stora samhällskostnader. Därför är det oer-
hört viktigt att man har en väl fungerande asylprocess
där man på ett rättssäkert och effektivt sätt kan hante-
ra asylansökningar.
Vi har i vår motion pekat ut de åtgärder som vi
tror behövs för att man skall kunna åstadkomma en
sådan effektivare process. Det kostar pengar, eftersom
det innebär att man måste förstärka den första kedjan i
asylmottagandet, dvs. själva utredningsarbetet. Vi vill
förstärka tolkresurserna. Vi vill också förstärka rätts-
säkerheten genom tillskapande av fristående advokat-
jourer som kan arbeta i anslutning till asylbyråerna.
Detta kostar pengar, och därför vill vi göra ett tillskott
enligt vårt budgetförslag.
Genom att det blir en snabbare handläggning och
genom att man får fram snabbare och tydligare beslut
kan människor som får avslag resa hem på ett tidigare
stadium, vilket också underlättar återvändandet. Där-
med gör man en nettobesparing i förläggningsverk-
samheten på ca 300 miljoner kronor.
I vårt förslag och i våra reservationer har vi också
tagit upp det nationella upprustningsprogrammet. För
ett par år sedan presenterade vi från Centern ett in-
vandrarpolitiskt program, där det bl.a. presenteras ett
förslag om ett nationellt upprustningsprogram för
bostadsområden som är start segregerade eller utsatta
på annat sätt. Vi noterar med tillfredsställelse att
regeringen nu har lagt fram ett eget förslag som inne-
bär att man vill göra en satsning på dessa områden
motsvarande 125 miljoner kronor. Vi tycker att det är
bra att regeringen har följt upp den här idén och läg-
ger fram ett förslag på detta område.
Däremot blir jag litet osäker beträffande effekter-
na av programmet genom den utformning som det har
fått. Programmet bygger i väldigt hög grad på kom-
munernas medverkan. Jag har en känsla av det som nu
pågår i flera av de kommuner som får del av dessa
pengar är att det återigen tenderar att bli väldigt
mycket av projektinsatser. Dessa bostadsområden
behöver en allmän förstärkning av sin lokala in-
frastruktur. Man bör se till att många av de funktioner
som finns i vanliga bostadsområden -banker, post-
kontor, polisverksamhet - och mycket av den dagliga
samhällsservicen kan fungera på ett bättre sätt och
finnas mer tillgänglig. Framför allt behöver man flera
arbetsplatser och mera av företagande för att det skall
bli en social stabilitet. Vår tanke var att man skulle
skapa en starkare infrastruktur i dessa bostadsområ-
den. Men jag är oroad över att det återigen tenderar
att bli mycket av projektinsatser om man inte är till-
räckligt tydlig från regeringens sida. Erfarenheten av
alla sådana här projekt är att projekten i sig alltid är
bra. Det är inget fel i de projekt som sätts i gång, men
när projekttiden och pengarna är slut brukar verksam-
heten avbrytas och det blir ingen fortsättning. Det är
det som är det beklagliga med många av dessa sats-
ningar, att de ger så litet bestående resultat om man
inte binder pengarna för mer långsiktiga satsningar.
Fru talman! Det finns ytterligare ett par saker i
betänkandet som är värda att kommentera, men jag
kan kanske återkomma under replikomgångarna. Jag
vill avsluta med att yrka bifall bara till reservation nr
5 avseende mom. 4 för att därmed bespara kammaren
ett antal voteringar.