Fru talman! Frågor om flykting- och invandrings-
politiken debatteras mycket och dagligen runt om i
Sverige. Därför är det särskilt viktigt att vi nu samlar
oss och försöker få ordning på svensk invandrings-
och flyktingpolitik.
Inför dagens sammanträde har Moderata sam-
lingspartiet lagt fram ett antal kommittémotioner, men
vi har också sagt att vi inte nu yrkar på några tillkän-
nagivanden på grundval av våra motioner förutom en
motion som gäller medelsanvisningen.
Det pågår nämligen ett utredningsarbete som för
närvarande har en hög takt. Flyktingpolitiska kommit-
tén kommer inom kort att lägga fram ett betänkande.
Vi tycker därför att det är onödigt att begära tillkän-
nagivanden i kammaren, eftersom vi ändå får chans
att framföra våra ståndpunkter i utredningsarbetet.
Vi tror och räknar med att vi skall kunna göra be-
sparingar inom detta område genom en utlänning-
slagstiftning som i fortsättningen blir mera strikt samt
också genom det faktum att färre asylsökanden för
närvarande kommer till våra gränser för att söka up-
pehållstillstånd. Därför anvisar vi ett lägre belopp än
vad regeringen har gjort.
Under de senare åren har en stor flyktinginvand-
ring skett till Sverige. I själva verket finns det inget
land i Västeuropa som har fått så många nya invand-
rare i förhållande till folkmängden som Sverige. Inte
heller finns det något land som har tagit emot så
många asylansökningar i förhållande till sin folk-
mängd som Sverige. Det finns ju många orsaker till
detta, men det behöver jag inte gå in på. Jag kan bara
nämna Balkankrisen och många andra omständigheter
som gör att människor rör på sig och lämnar sin hem-
bygd och sina länder.
Men det är ingen tvekan om att Sverige under
årens lopp har byggt upp ett slags signalsystem. Vi
kallar det för pulleffekter, dvs. dragningseffekter. Det
handlar om en kombination av generös flyktinglag-
stiftning, ständiga nollställningsbeslut från regering-
arna, återkommande gruppraxisbeslut och - det vill
jag också säga - lätt naiva regelsystem samt dessutom
en socialtjänstlag och ett socialt trygghetssystem. Alla
dessa faktorer sammantaget är naturligtvis dragande
och har en magnetisk effekt. Därför får vi väldigt
många asylansökningar i Sverige.
Om man tittar på det huvudsakliga skälet för up-
pehållstillstånd, finner man att det är just humanitära
skäl. Det är inte skyddsbehovet i sig utan humanitära
skäl liksom också en stor anhöriginvandring som har
gjort att många har fått stanna.
Under senare år har vi också kunnat se en ökad
andel illegal invandring, kanske inte så mycket i Sve-
rige som i Västeuropa i övrigt, men vi börjar också att
få vår beskärda del. Det visar sig nu att över hälften,
uppemot 60 %, av alla asylansökningar sker inom
landet, dvs. personen i fråga har kommit in i landet
och har sedan efter en tid sökt uppehållstillstånd. Hur
personen har kommit in i landet vet man inte alltid
säkert.
Vi moderater menar att förändringar av vår flyk-
ting- och invandringslagstiftning är helt nödvändiga,
inte minst samhällsekonomiska skäl väger tungt. Det
går att göra beräkningar på hur mycket en stor in-
vandring faktiskt kostar. Siffrorna tyder på att vi
framdeles kommer att få ett väldigt tungt åtagande när
det gäller invandringen. Samhällsekonomin kan inte
lämnas utanför. Att invandringen därför fortsätt-
ningsvis måste ske i en lugnare takt är helt nödvän-
digt. Samtidigt måste vi hela tiden poängtera att både
humanismen och realismen skall prägla invandrings-
politiken.
Asylrätten är självklar för oss moderater, vilket
jag utgår ifrån att den är för alla partier, och den bör
enligt vår uppfattning också byggas ut och ges en
vidare tolkning än den som i dag tillämpas i Sverige.
Asyl skall innebära skydd och trygghet men är inte
automatiskt liktydig med immigration och bosättning.
Skyddsbehövande skall ha skydd så länge skyddsbe-
hovet kvarstår. Med begränsade resurser skall så
många som möjligt erhålla skydd. Vi måste ha regler
som innebär tidsmässig kontinuitet, så att en likabe-
handling när det gäller skyddsbedömningarna sker.
Men man måste också givetvis ha viss flexibilitet,
eftersom man aldrig i förväg kan veta vad som kom-
mer att inträffa.
Vi skall poängtera det regionala ansvaret. Sverige
ligger där det ligger, och runt om oss ligger Baltikum,
Östeuropa och Ryssland. Det handlar om ett regionalt
ansvar. Vi kan inte ta ansvar för alla regionala flyk-
tingströmmar som uppstår runt om i världen.
Reglerna måste som sagt innehålla rättssäkerhet
och förutsägbarhet och skall ha så få undantag och
särregler som möjligt. Vi framför nu våra ståndpunk-
ter i utredningen. Våra ståndpunkter är att man måste
ha en helhetssyn och en sammanhållen politik. Flyk-
tingpolitiken är inte bara det som sker innanför lan-
dets gränser, utan det är också fråga om ett helhets-
grepp - det stora perspektivet. Skyddsbehövande
finns över hela världen, och vi kan inte ge alla fristad
här i Sverige.
Vi måste ha en flykting- och invandringspolitik
som har acceptans i det svenska samhället. Vi måste
våga väga flyktingpolitiken mot invandringspolitiken.
För att ta UNHCR:s budget som exempel, så är den
inte särskilt mycket större, om ens större, än Invand-
rarverkets budget. Jag brukar jämföra UNHCR:s
budget med Uppsala kommuns budget. Då förstår ni
ungefär hur snett vi fördelar våra resurser. UNHCR
tar ansvar för mångdubbelt flera flyktingar än vad
Sverige gör.
Vi måste ha fyra frontlinjer. Förebyggande insat-
ser i potentiella krisområden, diplomati, medling,
utvecklingsbistånd och liknande insatser måste vara
den första frontlinjen.
En frontlinje innebär skydd inom krisområden, om
nu en kris uppstår och flyktingar börjar uppträda. Om
inte det går, måste skydd ges i närområdet, dvs. i
första asylland i regionen. Där skall vi tillsammans
med FN och andra organisationer hjälpa till och göra
vårt allra bästa för att bereda flyktingarna skydd. Så
småningom skall de ges möjligheter till återvändande.
Om inte heller det går, måste vi självfallet vara be-
redda att ta emot flyktingar i vårt land, åtminstone
tillfälligt, för att möjliggöra att skyddsbehovet tillgo-
doses. Men återvändandeperspektivet måste ständigt
vara levande. Det är skydd och återvändande som är
nyckelorden.
Nordisk samordning och EU-samarbete - självfal-
let. Vi kan aldrig lösa dessa stora frågor på egen hand
utan måste samverka med andra länder. Vi har en
förpliktelse att samverka inom EU. Vi har också en
förpliktelse att försöka ge vår flyktingpolitik ett inne-
håll som även andra länder kan ansluta sig till.
Flykting- och invandringsfrågor måste samordnas
med mänskliga rättighets-frågor och med bistånds-
politiken. De hör ihop och måste samordnas.
Vi menar att tillfälliga uppehållstillstånd åtmins-
tone borde kunna användas på ett sådant sätt att det
ger en klar signal till de människor som får skydd här
att det är fråga om ett skydd till dess de kan återvän-
da. Det går inte alltid att ge tillfälliga uppehållstill-
stånd till alla, för en del människor kommer alltid att
behöva permanenta uppehållstillstånd. Men instru-
mentet tillfälliga uppehållstillstånd måste kunna an-
vändas på ett mera fritt sätt. Man skall ständigt betona
skyddsaspekten och återvändandeaspekten.
Konventionsflyktingar - jag nämnde tidigare kon-
ventionsflyktingar enligt Genévekonventionen - eller
människor med särskilt starka skyddsbehov skall ges
permanent eller tillfälligt skydd, dvs. ett konventions-
skyddsbegrepp med en utbyggnad, så att vi alltid
säkerställer att skyddsbehovet kommer att tillgodoses
och människor med starka skyddsbehov alltid kom-
mer att få uppehållstillstånd.
När det gäller anhöriginvandring menar vi mode-
rater att det är kärnfamiljen som är anhöriga. Övriga
anhöriga har inte samma behov som kärnfamiljen. Vi
har skrivit på konventioner när det gäller just famil-
jeåterförening. Men vi har haft en anhöriginvandring
som har varit mer generös. Det kan vi inte längre ha,
utan vi måste försöka ersätta den med utbyggda besök
eller möjligtvis med något slags kvotering. Men målet
måste vara att försöka minska anhöriginvandringen
just därför att den samhällsekonomiskt är så påfres-
tande.
Vi moderater har sagt att vi alltid måste försöka
prioritera kvotflyktingar, eftersom vi vet att det finns
människor i flyktingläger som UNHCR bedriver som
har starka skyddsbehov, vilka inte har någon framtid
någon annanstans. Därför måste vi hjälpa dem spe-
ciellt.
Bara några ord om integration, som också finns
med i betänkandet: Vi menar att det inte längre är
möjligt att klara integrationen, om man inte också är
beredd att ändra på viktiga inslag i det ekonomiska
systemet. Ändrade skatteregler för att skapa flera jobb
inom servicesektorn, lönebildningsfrågor och avreg-
lering av arbetsmarknaden är åtgärder som kan skapa
nya jobb. Skapas nya jobb, så skapas också jobb för
invandarare.