Fru talman! Det övergripande målet för svensk in-
vandrarpolitik kan sammanfattas i begreppen: jämlik-
het, valfrihet och samverkan. Målet innebär att rättig-
heter och skyldigheter skall gälla för invandrare i
samma utsträckning som för den övriga befolkningen.
Det samhälle vi nu ser växa fram präglas av motsätt-
ningar, klasskillnader och segregering.
På viktiga områden som hälsa, bostad och arbets-
marknad har de invandrades situation kraftigt försäm-
rats under 1990-talet. Antalet invandrare som är bero-
ende av bidrag ökar. Det mångkulturella och jämlika
samhälle som en majoritet av befolkningen strävar
efter har ersatts av ett segregerat samhälle där klyftan
mellan de invandrade och majoritetsbefolkningen
ökar.
Vänsterpartiet välkomnar mot denna bakgrund att
regeringen och riksdagen uppmärksammat frågan,
dels genom att tillsätta en invandrarpolitisk kommitté,
dels genom socialförsäkringsutskottets offentliga
utfrågning om invandrartäta bostadsområden. Det är
bra att det ägnas särskild uppmärksamhet åt de inva-
drades situation på arbetsmarknaden och betydelsen
av svenskkunskaper som viktiga förutsättningar för en
framgångsrik integrationsprocess.
Fru talman! Undervisningen i grundskolan skall
präglas av öppenhet och internationalism, säger man.
Tillgången till flera språk och kulturer är en rikedom
som skall tas till vara. Men undervisningen av invand-
rade elever i grundskolan har allvarliga brister. Över
20 % av eleverna med invandrarbakgrund slutar
grundskolan utan fullständiga betyg jämfört med 5 %
av samtliga elever. Vänsterpartiet har sedan länge
krävt att kvaliteten på undervisningen i svenska som
främmande språk skall höjas. Alla barn skall kunna
fullfölja sin grundutbildning, och det är kommunernas
ansvar att se till att så sker.
Det får också i dag anses som bevisat att förut-
sättningen för tvåspråkighet, dvs. för att lära sig
svenska som andra språk, är modermålsträning och
hemspråksundervisning. Hemspråksundervisningen
ger också barnen möjlighet att sammanföra sina båda
identiteter, den egna och den svenska, till en.
Det finns därför inga som helst pedagogiska eller
andra godtagbara skäl till att rätten till hemspråksun-
dervisningen skall vara begränsad till sju år. Ingenting
talar för att invandrarelever uppnår aktiv tvåspråkig-
het på just sju år. Vi kan ju jämföra med svenska
ungdomar som läser svenska i nio år och engelska i
sex till nio år. De flesta svenska ungdomars eng-
elskkunskaper efter avslutad grundskola utsträcker sig
till slang, svordomar och könsord och ett tydligt
kroppsspråk där fingerfärdigheten är stor.
Många av flyktingbarnen har dessutom traumatis-
ka upplevelser bakom sig, vilket leder till bristande
koncentration, ångest och försenade reaktioner. Att
man får tala om dessa upplevelser på sitt hemspråk är
viktigt.
Det är viktigt att man snabbt kommer i gång med
sina svenskstudier i kommunen, men många tvingas
vänta alltför länge. Antalet undervisningstimmar
måste öka och kvaliteten på SFI-undervisningen hö-
jas. I vissa kommuner är målet med svenskundervis-
ningen att eleven efter avslutad kurs skall klara sitt
dagliga liv och kunna söka enklare arbeten. Ett sådant
mål innebär en utbildning till underordning och för-
tryck. Målet måste vara att man efter avslutade SFI-
studier skall ha sådana kunskaper i svenska språket att
man kan fungera på arbetsmarknaden i det yrke man
är utbildad för eller studera vidare. Det är därför hög
tid att inrätta det särskilda metodutvecklingscentrum
för undervisning i SFI som riksdagen beslutade om i
våras.
Fru talman! I mitten av 60-talet hade Sverige en
högkonjunktur. Industrin formligen skrek efter ar-
betskraft. Arbetskraftsbehovet möttes på två sätt: dels
genom att kvinnan frigavs villkorligt, dels genom att
vi importerade - i många fall var det faktiskt fråga om
ren import - arbetskraft. De första av våra arbets-
kraftsinvandrade kamrater kan vittna om förödmju-
kande behandling - det klämdes på muskler och man
tittade dem i munnen för att konstatera om de var
arbetsdugliga eller inte. På samma sätt går man till
väga när man köper en häst på Kiviks marknad.
Denna invandrade arbetskraft var ekonomiskt lön-
sam för det svenska samhället, eftersom de invandra-
de tog de jobb som svenskarna inte ville ha. De hade
fått sin skolgång och yrkesutbildning i respektive
hemland. Sverige importerade med andra ord en fär-
digutbildad arbetskraft. Många av dem som invandra-
de under 60- och 70-talen hade dessutom flera jobb
för att dels klara sig i Sverige, dels kunna skicka
pengar till familjen i hemlandet. Eftersom de betalade
skatt och arbetsgivaravgifter har dessa invandrade
kvinnor och män bidragit till Sveriges uppbyggnad
och tillväxt med sina skatter och avgifter, samtidigt
som de varit med om att bygga upp vårt välstånd i en
tid då det saknades arbetskraft.
Merparten av invandrade kvinnor har hamnat i de
mest monotona, de tyngsta och de intellektuellt mest
utarmade jobben, och där har de funnits kvar under
alla år. Många av dem är nu utslagna till följd av
arbetsskador.
Det finns ett klart vetenskapligt bevisat samband
mellan arbetsmiljö, arbetsvillkor och utslagning. Trots
detta försöker etablissemanget att skjuta över skulden
på de enskilda kvinnorna och männen och bortse från
deras arbetssituation. I stället för att se problemen i
arbetssituationen ser man de invandrade kvinnorna
och männen som ett problem. I stället för att erkänna
att den invandrade befolkningen är i ett strukturellt
underläge försöker man att individualisera problemen
och ge dem kollektiva förtecken. Risken finns att
stora invandrade grupper slussas in i en underklass
som permanentas.
AMS måste därför redan nu omprioritera en del av
sina åtgärder så att en större andel kommer att riktas
till invandrare. Då måste också invandrade kvinnors
situation uppmärksammas särskilt. AMS måste kunna
erbjuda kurser i ekonomi, skatter och hälsoskydds-
lagstiftning likaväl som det borde underlättas för
invandrade akademiker att komplettera sina utbild-
ningar. Vänsterpartiet anser därför att de medel som
regeringen avsatt till särskilda insatser i invandrartäta
områden inte är tillräckliga, och vi vill därför anvisa
ytterligare 125 miljoner.
Fru talman! Vid FN:s sociala toppmöte i Köpen-
hamn i våras förband sig medlemsländerna i com-
mittment 4 att: Vi skall formulera eller vidta åtgärder
för att stärka respekten för och skyddet av de mänsk-
liga rättigheterna för invandrare för att eliminera den
ökande rasismen och främlingsfobin.
I tider av lågkonjunktur höjs ofta främlingsfientli-
ga röster. Hög arbetslöshet gör det lättare att hävda att
vi inte har råd att ta emot människor från andra län-
der. Det finns krafter i samhället som underblåser
främlingsfientlighet och sprider fördomar genom
lögner och propaganda. Genom olika uttalanden ställs
svaga grupper mot varandra. Skall vi i Sverige låta
5 000 bosnier med kroatiska pass få skydd här? Jag
citerar direkt ur snabbprotokollet från riksdagsdebat-
ten den 29 mars: "Det är 600 000 människor (i Sveri-
ge) som inte har något jobb. Dess värre är det också
så att många människor inte har bostad. Det kan man
inte alltid garantera, inte ens i Sverige." Därigenom
ställs även nu i riksdagen två svaga grupper mot var-
andra, något som Ny demokrati var specialist på un-
der den förra mandatperioden.
Jag vill i det här sammanhanget påminna riksda-
gens ledamöter om EU-parlamentets mötesdokument
om respekt för de mänskliga rättigheterna i den euro-
peiska unionen. I punkt 93 kritiserar parlamentet
starkt många medlemsstaters praxis att blott bevilja
asylsökande uppehållstillstånd av humanitära skäl i
stället för flyktingstatus, eftersom de därigenom från-
tas rättigheter som är knutna till flyktingstatus likaväl
som rätten till familjeanknytning. Det kanske är något
för Gustaf von Essen att tänka på.
Det får här räcka med att peka på att av asylsö-
kande från Bosnien har Sverige gett flyktingstatus till
endast mellan 2 och 3 % medan Frankrike har gett
flyktingstatus till ca 60 % och Nederländerna till
mellan 80 och 90 %. Bland asylsökande som i Sverige
fått status som humanitära fall finns många som våld-
tagits eller torterats på annat sätt av polis eller militär
i hemlandet. Det förefaller osannolikt att alla bosnier
som har flyktingskäl flyr till Frankrike eller Neder-
länderna medan resterande flytt till Sverige.
Även här har EU-parlamentet synpunkter. Man
uppmanar i punkt 95 av ovan nämnda dokument
medlemsstaterna att inte bidra till främlingsfientlighet
mot asylsökande genom att inför allmänheten förklara
att de människor som inte har rätt till flyktingstatus
ofta är människor som inte blir utsatta för förföljelse
och därför inte har något skyddsbehov.
Fru talman! I SfU:s betänkande 13 behandlas ock-
så den internationella samverkan. Enligt min och
Vänsterpartiets mening är FN:s flyktingkonvention
otillräcklig. Regeringen bör därför i FN verka för en
kompletterande flyktingkonvention efter mönster av
OAU-konventionen och Cartagenadeklarationen. Vi
anser också att regeringen i EU med kraft måste mot-
verka att fler EU-stater försöker vältra över bördorna
av flyktingmottagandet på bl.a. de bräckliga demo-
kratierna i Östeuropa. Utskottet har valt att hänvisa
till den sittande invandrings- och flyktingpolitiska
kommittén i stället för att uttala sig. Vi har därför valt
att bifoga ett särskilt yttrande i denna fråga.
Vänsterpartiet har länge ansett att Invandrarverket
i dess nuvarande form bör avvecklas och en mindre
myndighet upprättas som ansvarar för flyktingslussar-
na, utslussningen av de asylsökande till kommunerna,
m.m. Ansvaret för olika invandrarpolitiska sakfrågor
bör överföras till de departement eller myndigheter dit
de olika frågorna hör. Nu stödjer även Invandrarver-
kets generaldirektör oss. Vi anser också att det är
omöjligt att spara 800 miljoner på flyktingmottagan-
det utan att rättssäkerheten åsidosätts, även med ett
fast volymantagande.
Fru talman! När Vänsterpartiet skulle anta sin in-
vandrarpolitiska plattform ansåg jag att invandrare
och flyktingar enbart framställs som problem för det
svenska samhället och för svenskarna. Jag känner
likadant under den här debatten. Vi diskuterar enbart
problemen och glömmer allt det positiva med ett
mångkulturellt samhälle. T.ex. har ca 4 500 svenskar i
Sverige arbete som är direkt relaterat till flyktingar.
Till detta skall läggas alla tolkar inom t.ex. sjukvår-
den och frivilligorganisationerna. I dagens Sverige
lever människor med vitt skiftande bakgrund sida vid
sida. I många kommuner upplevs människor från
andra kulturer som en tillgång, och vid mötena upp-
står ljuv musik. Ibland säger det bara klick som det
gjorde mellan kungen och drottningen och som det
gjort för många av medlemmarna i Återföreningen.
Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer,
men jag har förstått att jag på grund av tidsbristen
bara kan yrka bifall till en av dem. Jag har då valt att
yrka bifall till reservation nr 7.