Fru talman! I dag demonstrerar kulturarbetare
speciellt för bosnienkroaterna. De människor som
engagerar sig för flyktingar som söker skydd i Sverige
har återigen ökat sitt tryck på oss beslutsfattare.
Återigen sviktar Sveriges humanitet. Sverige sänder
tillbaka desertörer och krigsvägrare till mobiliserande
länder med täta incidenter, där risken för storkrig just
nu är överhängande.
Sverige sänder tillbaka 2 000 barn som redan har
upplevt krigets fasor en gång. Snart kanske människor
inte orkar engagera sig för humanitet och generositet
längre. Detta kan göra svenska folket den värsta
otjänsten. Vi kan bli förhärdade. Det är bland det
värsta som kan hända. Vilka signaler ger vi till våra
egna barn inför framtiden?
Leif Blomberg vidhöll så sent som i går att man
inte vet hur situationen utvecklas i Kroatien. Det är
klart att man inte kan veta det exakt. Utvisningsbeslu-
tet står fast. Stabiliteten var när beslutet fattades lika
med noll. Nu är Kroatien närmare ett regelrätt krig än
när man "bara" stod i startgroparna. Vi sänder tillbaka
personer från olika minoriteter till Turkiet, där det
sedan flera år pågår ett krig mellan framför allt kurder
och den turkiska staten. Vad anser svenska bedömare
att 35 000 soldater i norra Irak och lika många i östra
Turkiet innebär? Båda områdena utgör delar av Kur-
distan.
Vi sänder också tillbaka flyktingar till Bangladesh.
Det anses i många fall att vi kan göra det utan risk,
trots exempel på gripanden vid flygplatsen. Vad är
humanitet? Vad är asylrätt? Jag förstår snart inte det
längre.
Miljöparitet anser att asylrätten också bör utökas
när det gäller miljöflyktingar och krigsflyktingar. Det
känns dock avlägset när Sverige tyder FN-
konventionen och vår egen lag alltmer restriktivt. Vi
tycker också att en solidarisk handels-, bistånds- och
utrikespolitik på sikt minskar behoven av flykt, men
det får inte urholka asylrätten. Det här kan kräva en
lång utläggning, men jag tror att alla vet vad en soli-
darisk handels-, bistånds- och utrikespolitik innebär.
Inom EU går flyktingpolitiken i den riktningen att
man i större utsträckning avvisar spontanflyktingar
och i stället ger hjälp i närområdet. Man talar mycket
om ekonomi.
För Miljöpartiet är det självklart att ge ekonomiskt
och humanitärt bistånd till flyktingläger i både tredje
världen och inom i-världen. Därför har vi också yrkat
på att enprocentsmålet skall upprätthållas, och vi skall
kämpa för det.
I betänkandet står det:
"Reglerna för invandringen till Sverige skall enligt
direktiven i högre grad än för närvarande ta sikte på
att tillgodose behoven hos de mest skyddsbehövande.
En klarare åtskillnad än hittills behöver göras mellan
å ena sidan personer som bör ha en ovillkorlig rätt till
skydd och å den andra sidan övriga som önskar bosät-
ta sig här."
Det var länge sedan vi lät folk som önskade bosät-
ta sig här göra det. Asylpolitiken har i många år
handlat om människor som har behov av skydd. För
sju åtta år sedan fick ca 80 % av de asylsökande stan-
na. I dag är det mindre än 10 %. Därför tycker jag att
det är litet felskrivet i betänkandet. Likaså vänder sig
Miljöpartiet starkt emot ett positivt ställningstagande
till Schengenavtalet. Det handlar inte enbart om flyk-
tingar, men det sätter upp stora spärrar för dem vid
gränserna. Det handlar om den yttre gränskontrollen.
Det här kommer i stort sett att minska vår asylpolitik.
Den kanske inte hamnar på noll, men den hamnar
väldigt lågt. Vi vänder oss alltså också emot den
skrivning som finns i betänkandet om detta.
Det får inte påverka en generös flyktingpolitik i
Sverige att vi skall stödja och hjälpa andra flyktinglä-
ger. Genom vår visumpolitik och genom vårt restrik-
tiva system när det gäller uppehållstillstånd har både
antalet asylsökande och andelen av dem som får stan-
na minskat kraftigt.
Ansvaret för asylsökningsproceduren läggs över
på transportbolagen. Vår asylpolitik har varit ryckig
och instabil i många sammanhang. I och för sig har
många människor och politiska partier ställt krav på
att bosnierna skulle få stanna. Men det minskar möj-
ligheterna för andra som också har ett stort behov av
att stanna.
Förra budgetåret blev uppehållstillstånden många,
eftersom bosnierna fick stanna, medan många som
hade stora skyddsbehov avvisades.
Vi har en del reservationer till det här betänkan-
det. Jag yrkar enbart bifall till reservation 2, mom. 1
och 2. Jag står bakom våra övriga reservationer.
Miljöpartiet anser att de människor som kommer
till gränsen skall ha rätt att omedelbart få tolk och
juridiskt biträde. Man skall också låta den asylsökan-
de godkänna tolken. De kan inte alltid få lämpliga
tolkar, eftersom det är stora motsättningar i hemlan-
det. Detta är en känslig fråga. Jag vet inte riktigt hur
man skall kunna kontrollera det, men de asylsökande
skall i alla fall godkänna tolkarna. Vi menar att det
skulle snabba på asylprocessen om man konsekvent
gjorde på det här sättet, och det skulle minska de
långa väntetiderna.
Sedan tycker vi att frågan om verkställighet av
avvisningsbeslut är stor. Man skall inte verkställa
förrän utvisningen har vunnit laga kraft. Det är en
viktig fråga. Det gäller över huvud taget, även vid
återföreningen i fråga om människor som är gifta med
utländska medborgare.
Vi vill öka flyktingkvoten - det är i och för sig en
ganska blygsam ökning - till 2 760 för ett år. Det
betyder att det blir 3 750 för budgetåret 1995/96 som
är 18 månader. Det är en kostnadsfråga, men det
handlar om människor som är UNHCR:s flyktingar
och har flyktingstatus. Det är inget tvivel om det. Om
de kommer hit får de stanna.
Miljöpartiet anser att ett koppel av åtgärder bör
vidtas när det gäller integrationen. Det gäller ökade
insatser för att invandrarungdomarna skall få arbete
och arbetet mot rasism och diskriminering. Men vi
avvaktar delvis tills utredningen om dessa frågor är
klar. Många frågor kan lämnas över till utredningen.
Vi anser dock att man redan nu aktivt måste se till att
diskrimineringsmannen får större befogenheter och
resurser. Det handlar också om undervisningen i sko-
lor om andra kulturer och om varför människor flyr,
och det handlar om en översyn av hur bostäder förde-
las. Vi har i dag en lag mot diskriminering på arbets-
platser och diskriminering när invandrare söker arbe-
te. Detta kan man arbeta med under tiden, eftersom
det är saker som vi redan är överens om allihopa.
Detta gäller också, för vår del, hemspråksundervis-
ning och svenska som andra språk.
Vi talar mycket om återvändande när det gäller
flyktingarna. Jag tror att ett återvändande omöjliggörs
om barnen inte får träna sitt hemspråk. De hamnar
kanske för andra gången i en situation då de inte kan
språket i det land som de kommer till. Först kommer
de hit och skall lära sig ett nytt språk. Sedan kanske
de glömmer sitt hemspråk. Hemspråket är självfallet
viktigt för barnens integritet över huvud taget, och det
är viktigt med tanke på deras rötter. Det är också
viktigt om de skall återvända. Ytterligare en stor flyk-
tingdebatt är planerad till den 7 juni om ändringar i
utlänningslagen. Då får vi återkomma till dessa frå-
gor.