Fru talman! Många människor i vår värld fruktar
dagligen för sina liv och för sin säkerhet, kanske för
att de tagit upp kampen mot de islamiska fundamen-
talisterna i Algeriet, kanske för att de trotsat Castros
påbud på Cuba, kanske för att de vägrat delta i den
turkiska arméns förföljelse av sina egna kurdiska
landsmän eller i PKK:s terrorverksamhet eller kanske
för att de flyr från kriget i det forna Jugoslavien.
Genom att agera på olika plan skall vi värna varje
enskild människas rätt till utbildning, rätt till yttrande-
frihet, rätt att utöva sin religion och rätt att leva i fred.
Genom en aktiv biståndspolitik kan vi stödja den
demokratiska utvecklingen i länder som tidigare har
varit diktaturer. Genom agerande i internationella
församlingar kan vi stärka respekten för internationel-
la konventioner. Genom påtryckningar kan vi ständigt
protestera mot kränkningar av mänskliga rättigheter.
Genom stöd till människorättsorgansiationer kan vi
stärka deras möjligheter att agera på plats.
Länder som lever i välstånd kan utgöra en fristad
för dem som drivs från sina hem och från sitt land. Ett
litet land som Sverige kan inte hjälpa alla dem som
tvingats på flykt, men vi kan göra en viktig insats -
många viktiga insatser - genom att bedriva en generös
och human flyktingpolitik här hemma. Genom med-
lemskapet i Europeiska unionen har vi dessutom fått
ett större inflytande än tidigare på den europeiska
politiken.
Folkpartiet förordar fortsatt kamp för en liberal
flyktingpolitik i Sverige och i Europa. Få uppgifter är
för oss viktigare än att fullfölja arbetet för att ge hota-
de människor skydd. Vår öppenhet för människor som
söker en fristad undan förföljelse och förtryck, våld
och krig kan aldrig göras konjunkturberoende.
I Dagens Nyheter av i dag möter vi en bild från
Kroatien. Det ligger en död dam på trottoaren med ett
lakan över sig och folk flyr runt omkring. Minst 4
personer dödades och 120 skadades vid raketattacker
under tisdag förmiddag mot Kroatiens huvudstad
Zagreb. I artikeln står det att invandrarminister Leif
Blomberg sade i riskdagen på tisdagen - alltså i går -
att det är för tidigt att avgöra om regeringen skall
ompröva sitt beslut att avvisa bosnienkroaterna. Jag
antar att invandrarministern, som finns här i salen, har
läst tidningen i dag på morgonen och tagit del av
nyheterna. Jag måste fråga invandrarministern om det
nu ändå inte är dags att ta ställning på ett positivt sätt
för de bosnienkroater som lever här i oro. Här finns
ett unikt tillfälle att under dagens debatt ge ett sådant
besked till de människor som befinner sig i Sverige
och som lever under hotet om att få återvända till just
den här platsen där krig pågår.
Flyktingkatastrofen i f.d. Jugoslavien har i en
blixtbelysning visat frånvaron av en gemensam euro-
peisk flyktingpolitik. När de enskilda staterna på egen
hand bestämmer nivå och former för flyktingpolitiken
får vi lätt en nedåtgående spiral som går ut över de
skyddsbehövandes behov. Inom EU skall människor
fritt kunna röra sig över gränserna. Största möjliga
öppenhet skall råda även vid unionens yttre gränser.
EU får inte bli en gemenskap som sluter sig mot om-
världen. Asylrätten måste värnas inom ramen för en
europeisk flyktingpolitik på Genèvekonventionens
grund, där Genèvekonventionen tillämpas med en
generös tolkning. Därutöver behövs gemensamma
överenskommelser för att också ge skydd åt bl.a.
krigsflyktingar.
EU och dess medlemsländer måste på plats be-
kämpa orsakerna till att människor tvingas fly och
bege sig till andra länder. Inom EU skall vi arbeta för
en mobilisering av omfattande internationellt stöd till
de människor som tvingas på flykt genom direkt stöd
till grannstater som ger dem skydd. Folkpartiet har i
en reservation i dagens betänkande utvecklat detta,
nämligen i reservation 1. Jag yrkar bifall till den re-
servationen.
Det är inte bara inom ramen för EU som flykting-
frågor aktualiseras. FN:s flyktingkommissarie
UNHCR har en ledande roll i samordningen av flyk-
tingpolitiken och gör livsavgörande insatser i t.ex. det
forna Jugoslavien. Den borgerliga regeringen stöttade
mycket aktivt UNHCR:s arbete, inte minst finansiellt.
Det är av stor vikt att detta arbete fullföljs av Sverige
oavsett vilken regering landet har.
Regeringen har nu i budgetpropositionen före-
slagit att anslagen till de multilaterala organen, däri-
bland UNHCR, skall minska. Jag tror att det var 45
miljoner man vill dra ner dem med. Vi i Folkpartiet
menar att detta inte är välgenomtänkt. Folkpartiet har
därför i biståndsmotionen föreslagit att anslaget till
UNHCR skall ökas med 45 miljoner kronor.
Jag lyssnade tidigare på Gustaf von Essen, som
vältaligt poängterade vikten av att satsa mer pengar
till bl.a. UNHCR men även hur viktigt det är bi-
ståndspolitiken och flyktingpolitiken förs samman och
att man har ett bra samarbete där. Samtidigt noterar vi
att de kraftiga nedskärningar som nu görs inom bi-
ståndet görs av Socialdemokraterna och Moderaterna
tillsammans. Dessutom vill Moderaterna i sin bi-
ståndspolitik gå ännu längre och skära ytterligare i
biståndet. Så de vackra orden om samarbete mellan
biståndspolitik och flyktingpolitik följs inte direkt upp
i satsningar när det gäller pengar. Nu aviseras det
ytterligare besparingar, såvitt jag förstår, framöver
inom ramen för det samarbete som inletts mellan
Socialdemokraterna och Centern. Man tänker dra in
reservationer på 1 miljard, vilket också kommer att gå
ut över UNHCR.
Fru talman! Kommunismens fall i Östeuropa på-
verkar också flyktingströmmarna. Från att ha varit
slutna länder har de gamla kommuniststaterna blivit
en väg till det rika Västeuropa för många asylsökande
från framför allt Asien och Afrika. De nya demokrati-
erna i öst strävar efter att på olika villkor kunna fun-
gera som asylländer. De vill kunna bli accepterade av
världssamfundet och leva upp till Genèvekonventio-
nens krav. Sverige måste även fortsättningsvis arbeta
mycket aktivt för migrationspolitiska insatser i Balti-
kum, Ryssland och Östeuropa. Den huvudsakliga
inriktningen bör vara att stötta den demokratiska
utvecklingen för att på så sätt garantera att även flyk-
tingar kan beredas människovärdig fristat i de här
länderna.
Folkpartiet anser att det är viktigt att personer som
söker skydd här skall få sin ansökan om asyl prövad
så snabbt som möjligt. Ett positivt beslut ger flykting-
en bästa möjliga förutsättningar att leva normalt.
Därför skall uppehållstillståndet vara permanent. På
det sättet kan flyktingen också ge värdefulla bidrag
till det svenska samhället. Ett permanent tillstånd
hindrar givetvis inte någon från att frivilligt återvända
när flyktingorsaken upphört. Vi avvisar tillfälliga
uppehållstillstånd som ett regelmässigt inslag i flyk-
tingpolitiken. Att efter åtskilliga år tvinga flyktingar
tillbaka är både inhumant och ohanterligt. Även detta
tar vi upp i reservation 1 som jag för en stund sedan
yrkade bifall till.
Jag är övertygad om att många av dem som nu le-
ver här, bl.a. många bosnienkroater, skulle kunna
agera på ett helt annat sätt om de fick beskedet att de
permanent får stanna här tills kriget är över. Jag är
också övertygad om att många av dem, när kriget är
över, kommer att återvända. Det är inte så att någon
flyr utan orsak. Det finns en förklaring till att folk tar
obehaget att packa sin kappsäck och ge sig i väg från
sin hemort. I det här fallet är det kriget. Därför är jag
också övertygad om att många av dem, de allra flesta,
kommer en dag att återvända. Den drivkraften är
väldigt stor hos människor.
Fru talman! Det finns flera reservationer som jag
skulle kunna uppehålla mig vid, men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservation 1. Folkpartiet står
naturligtvis bakom samtliga reservationer där folk-
partistiska namn förekommer.