Fru talman! Det är bra att statsrådet markerar att
det inte får bli en traditionell projektform där verk-
samheten stannar av när projekttiden går ut. Då spiller
vi bort dessa pengar.
Det jag uppfattar att vi har olika uppfattning om är
konkretiseringen av projekten. Jag är mer inriktad på
- vi från Centerpartiet har velat markera det - att
satsningarna skall riktas mot individer som är beredda
att satsa på och utveckla verksamheten. Jag har pekat
på butikslivet. Maud Björnemalm tyckte att det var
litet konstigt att jag nämnde bankverksamhet, men det
är bara att konstatera att avsaknaden av en fungerande
bankverksamhet har gjort det svårt att skapa de kon-
takter som behövs i dessa områden för att man t.ex.
skall kunna lösa låneproblematiken då man startar
verksamhet och blir egenföretagare.
På något sätt måste vi sätta fart på processerna.
Det kan vi bara göra genom att använda pengarna på
det sättet att de riktas mycket specifikt mot vissa
satsningar som gör att man skapar förutsättningar för
att få i gång ett fungerande bostadsområde. Det inne-
bär butiksliv. Det innebär kommersiell service. Det
innebär att det skapas egenföretagare inom hantverk
och annat som ger de arbetsplatser som kan öka själv-
försörjningsgraden i områdena.
Det jag har känt en oro för när jag har läst en del
av riktlinjerna och också det brev som har gått ut i
kommunerna är att verksamheten i alltför hög grad får
slagsida mot kommunalt projektplanerande. Då rinner
pengarna bort.
Jag vill ha mycket rakare rör, om jag får använda
det uttrycket, mot de människor som skall jobba ute i
bostadsområdena. Det är det jag vill markera. Det är
det vi har sagt i vår reservation.