Fru talman! Sveriges riksdag skall nu effektuera
ett beställningsarbete från den socialdemokratiska
extrakongressen 1996, nämligen att höja ersättnings-
nivåerna inom socialförsäkringarna från januari 1998
till 80 % i stället för nuvarande 75 %. Höjningen är en
sanning med modifikation, eftersom beräkningsgrun-
derna inte är desamma som tidigare. Men det ser väl
bättre ut på papperet.
Vi moderater är emot förslaget. Vi anser att vi bör
hålla fast vid nuvarande ersättningsnivåer. Med de
förslag till ytterligare höjningar genom avtalsförsäk-
ringar som samtidigt föreslås - t.o.m. under den
sjuklöneperiod som påtvingats företagen och mot
gällande avtal, och efter troliga ytterligare eftergifter
till LO - är vi snart tillbaka till det sjukskriv-
ningsträsk och det ekonomiska moras som Sverige var
inne i innan den dåvarande socialdemokratiska rege-
ringen hösten 1990 fattade mod och ändrade ersätt-
ningsnivån inom sjukförsäkringen.
Den första ändringen, som infördes mars 1991,
medförde att sjukskrivningarna nära nog över en natt
minskade med 25 %. Inser inte ni socialdemokrater
att det finns en stor risk att ni nu börjar öppna slussar-
na för ersättningsnivåer som tidigare gjorde att det var
mer fördelaktigt att vara sjukskriven än att vara i
arbete? Ni vill väl inte dölja arbetslöshet även med
hjälp av sjukskrivning?
Det är viktigt att sjuka människor skall känna eko-
nomisk trygghet. Det anser vi moderater. Men vi har
en annan modell. Med bibehållna ersättningsnivåer
och med hjälp av skattesänkningar framför allt för
låg- och medelinkomsttagarna, skulle de försäkrade få
mer kvar i portmonnän med vårt förslag än med rege-
ringens. Men det gäller förstås för socialdemokraterna
att envist hålla fast vid beroendet av politikerstyrda
system. Det är system som medborgarna alltmer bör-
jar tvivla över, därför att de inser att de inte är säkra.
Det går att ändra med hjälp av ett penndrag.
Den moderata politiken inom socialförsäkrings-
området går i korthet ut på att vi som är
"långtidsfriska" skall kunna ha en god grundtrygghet i
det allmänna systemet. Med hjälp av väsentligt sänkta
skatter kan den enskilde själv ta kompletterande för-
säkringar enligt vad vederbörande själv anser vara det
bästa för honom/henne eller familjen. Med en sådan
politik skulle vi också ha råd att verkligen hjälpa dem
som behöver samhällets stöd och hjälp, nämligen
låginkomstpensionärer, långtidssjuka och handikap-
pade.
Den socialdemokratiska regeringen för på dessa
områden en "tvärtompolitik" med hårda besparingar
för de mest utsatta, handikappade, psykiskt sjuka,
änkor och låginkomstpensionärer. Men dessa grupper
är kanske inte tillräckligt röststarka?
På ett område borde vi kunna vara överens - den
kanske viktigaste delen i detta betänkande enligt min
uppfattning - nämligen när det gäller samverkansmo-
deller mellan olika huvudmän för den enskilda försäk-
rades bästa. Det handlar om att använda pengarna
gemensamt till rehabilitering, medicinsk och yrkesre-
habilitering. Det är att helt enkelt med gemensamma
resurser hjälpa människor som kanske annars hamnar
mellan stolarna i de olika systemen.
Vi är faktiskt djupt besvikna över att regeringen
inte framför något klart förslag - sätter ned foten - på
detta område. Propositionen innehåller många vackra
ord om samarbete, men inga klara förslag. Det är
mycket prat. Regering och riksdag har tidigare släppt
fram tio försöksmodeller. Vi tyckte att det var för
litet. Men nu vågar regeringen inte ens permanenta de
framgångsrika försök som gjorts enligt FINSAM-
modellen.
Vi moderater har tillsammans med Folkpartiet li-
beralerna och Kristdemokraterna reservat oss i frågan
och hänvisat bl.a. till den positiva utvärdering som
gjorts av FINSAM-försöken. I de fem län som denna
verksamhet har bedrivits i har man gjort en besparing
om drygt 154 miljoner kronor - för att inte tala om
hur mycket mänskligt lidande som har besparats! Vi
anser att denna verksamhet borde ha införts generellt i
landet fr.o.m. januari 1998. Nu riskerar sådana försök
att helt enkelt upphöra, och människor får vänta till
2001 innan resultatet av SOCSAM-försöken utvärde-
rats.
Varför är Socialdemokraterna så passiva i denna
fråga när man var aktivt pådrivande tidigare i opposi-
tion?
Något också om administrationen av socialförsäk-
ringen. Vi moderater stöder i huvudsak regeringens
förslag när det gäller den tydligare rollfördelningen
mellan Riksförsäkringsverket och försäkringskassor-
na. Vi moderater har dock i en reservation särskilt
pekat på Riksförsäkringsverkets tillsyns- och upp-
följningsansvar och möjligheten att styra verksamhe-
ten för att kunna garantera ekonomisk effektivitet och
en rättssäker och likformig tillämpning över hela
landet.
I en reservation tillsammans med Centern, Folk-
partiet liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokrater-
na har vi bl.a. reserverat oss mot att arbetsmarknadens
parter skall ha något slags gräddfil in i socialförsäk-
ringsnämnderna. Om styrelsen finner att sådana poli-
tiskt aktiva företrädare bör ingå i nämnderna, finns
det naturligtvis inga hinder för detta. Men de skall
inte specialbehandlas.
När det gäller arbetssituationen på försäkringskas-
sorna gläder jag mig åt att det råder samstämmighet i
hela utskottet om att kassorna måste tillföras resurser.
Detta har jag personligen fått helt klart för mig vid
alla besök vid olika försäkringskassor i landet. Jag
erkänner gärna att jag har varit pådrivande i frågan.
Vi kan inte kräva att en mindre mängd personal
skall klara av alla de förändringar som gjorts och
görs, samtidigt som vi kräver ett gott bemötande gen-
temot allmänheten och bättre kontrollmöjligheter av
försäkringssystemen, som vi nyligen beslutade om.
Ett enigt utskott har också i ett yttrande till fi-
nansutskottet begärt ett tillkännagivande till regering-
en om nödvändigheten av ökade resurser. Tyvärr har
"finansen" endast gjort en välvillig skrivning, men det
måste helt enkelt komma ett förslag i frågan i höst.
Det framgick alldeles tydligt vid utskottets hearing
den 10 april att sakernas tillstånd inte är bra - inte
minst genom JO:s uttalande att antalet anmälningar
ökar och att man därigenom klart kan dra slutsatsen
att rättssäkerheten för den enskilde är i fara.
Jag vill fråga utskottets ordförande, eller statsrå-
det, som kan ge svar senare: Kan vi förvänta oss att
regeringen ger kassorna bättre resurser att leva upp
till sina krav?
Fru talman! Efter dessa mer övergripande dekla-
rationer vill jag något ytterligare kommentera ett par
reservationer. Tiden medger inte att jag går igenom
alla.
I reservation 1 påpekar vi möjligheten av att tra-
fikskadeförsäkringen skulle kunna överta ansvaret för
trafikskador, som t.ex. i Finland. Detta skulle kunna
ge en besparing om 5 miljarder kronor, och vi anser
att regeringen bör utreda frågan. Vi anser också att
frågan om s.k. medborgarkonton inom ramen för
individuellt pensionssparande bör utredas.
I reservation 10 framför alla partier utom Social-
demokraterna och Centerpartiet återigen kravet på att
den förlängda sjuklöneperioden måste tas bort. Detta
är den mest arbetsfientliga pålaga som har lagts på
företagen på länge och som hårt drabbar dem som är
arbetslösa, särskilt dem som tidigare haft långa sjuk-
skrivningsperioder liksom personer med någon form
av funktionshinder. De små företagen, som regeringen
säger sig värna extra om - med ord! -, vågar helt
enkelt inte anställa dem av risk för att stå där med
ansvaret för sjuklönen men utan arbetskraft i företa-
get. Som vi också har sagt många gånger tidigare, har
arbetsgivarna endast fått halv kompensation för denna
ytterligare ekonomiska pålaga.
Att frågan är besvärande för regeringen framgår
också av att man nu vill införa ett särskilt högrisk-
skydd i försäkringen. Ta bort den förlängda sjuklöne-
perioden i stället för att krångla till försäkringssyste-
met ytterligare!
Jag vill fråga: När kommer det ett förslag om
borttagande av den förlängda sjuklönen? Näringsmi-
nistern tycks ha gjort sådana uttalanden i pressen. Han
har åtminstone i en interpellationsdebatt med mig här
i riksdagen hållit dörren på glänt för förändringar.
I reservation 17 anser vi, gemensamt med Folk-
partiet liberalerna och Kristdemokraterna, att dagens
sjukpenningregler måste omformas så att de passar
dagens och morgondagens arbetssituation. Det är inte
ovanligt - och det kanske blir ännu mer vanligt i en
nära framtid - att en person dels har en anställning på
deltid, dels arbetar som egen företagare några timmar
per dag. Dagens sjukpenningregler har som utgångs-
punkt att den försäkrade skall ha inkomst av anställ-
ning. Försäkringssystemet bör ju inte straffa dem som
kanske betalar avgifter över 7,5 basbelopp genom att
ge dem en spottstyver i ersättning vid sjukdom. Jag
hoppas verkligen att regeringen tar till sig detta vid en
översyn, när nu utskottsmajoriteten blundar för verk-
ligheten.
I reservation 21 framför vi moderater tillsammans
med Miljöpartiet och Vänstern att vi måste ta på all-
var det faktum att en kraftig ökning av kvinnors sjuk-
skrivning har skett enligt FINSAM-utredningen lik-
som att rehabiliteringens effekter är mindre påtagliga
för kvinnor än för män. Vi vet sedan tidigare - bl.a.
genom forskning vid socialvetenskapliga institutionen
vid Umeå universitet - att kvinnor ofta erbjuds korta-
re och sämre rehabiliteringsmöjligheter än män. Vi
vill därför ha en utredning om kvinnors och mäns
olika möjligheter, behov och förutsättningar.
I reservation 25 framför vi moderater återigen
förslaget om att arbetsskadeförsäkringen bör utmönst-
ras ur den allmänna försäkringen och bli en obligato-
risk skadeförsäkring för arbetsgivare. Därigenom
uppnås ett ökat incitament till arbetsmiljöförbättrande
åtgärder i företagen. Vi anser också att livräntenivån
bör sänkas till 80 % i kommande godkända livräntor.
Arbetsskadefonden har fortfarande ett minus med ca
16 miljarder kronor, och beaktar vi att vi häromåret
gjorde en omfördelning med delpensionsmedel om ca
8 miljarder kronor måste vi helt enkelt göra någonting
åt denna försäkring i ytterligare en riktning.
Fru talman! Vi moderater har avgett 14 reserva-
tioner och ett särskilt yttrande, ensamma eller till-
sammans med andra partier. Jag yrkar bifall till den
moderata reservationen nr 1 och den gemensamma
reservationen nr 10. Jag vill också säga att vi modera-
ter stöder reservation nr 14 av Miljöpartiet och Krist-
demokraterna om den skulle gå till votering.
Naturligtvis står vi bakom samtliga övriga reser-
vationer där vi finns med, men vi tar hänsyn till kam-
marens tid.