Fru talman! Jag kunde väl tro att Börje Nilsson
skulle gå tillbaka till perioden 1991-1994. Minnet
tycks vara väldigt dåligt. Jag vill erinra om att det var
hösten 1990, under den socialdemokratiska regering-
en med Allan Larsson som finansminister, som man
äntligen insåg att vi inte kunde fortsätta med de soci-
alförsäkringssystem och de höga utgifter vi hade. Det
var då, i mars 1991, ni gjorde de första besparingarna,
som gjorde att vi fick ned sjukskrivningsnivåerna och
fick en sundare socialförsäkring. Så ligger det till på
den punkten, Börje Nilsson.
Vi tar ansvar, säger Börje Nilsson. Ja, enligt soci-
aldemokrater räcker det med att vi politiker skall ta
ansvar. Men vi ser hur mycket det ansvaret är värt när
vi inte längre har råd och det bli oro i ekonomin. Då
blir de enskilda människorna oroliga, och efter bl.a.
de uttalanden som socialförsäkringsministern har gjort
om att vi kan ändra vad som helst tycker människor
att det är viktigt att ta saken i egna händer. Jag tycker
också, Börje Nilsson, att det ligger något positivt i att
människor vill ta eget ansvar - för sig själva, för sin
familj och för sin nästa - genom privata försäkringar.
När det gäller de krångliga systemen håller jag
förresten helt med Sigge Godin. Redan runt 1970
föreslog den socialpolitiska samordningsutredningen
att vi måste renodla försäkringarna bättre. Det har inte
hänt någonting. Tvärtom har de blivit mycket krångli-
gare.
När det gäller omfördelning av resurser omförde-
las en fjärdedel till andra personer, Börje Nilsson. Tre
fjärdedelar omfördelas till samma människa i en gi-
gantisk byråkratisk karusell.