Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen
har som vi vet tillsammans med Centern med utsökt
tydlighet i sin spariver demonstrerat hur besparingar
har gjorts som fått socialt helt oacceptabla konsek-
venser. Detta har uppstått därför att man saknar reella
konsekvensanalyser, men sannolikt har också bespa-
ringarna varit helt överordnade, och konsekvenserna
har därför fått vika.
Ett antal exempel på detta är förslaget om barn-
pensionerna, som man tvingades dra tillbaka, och
förslaget om änkepensionerna, som änkorna i sin
rimlighetsbedömning ansett skulle stå sig genom den
partiövergripande uppgörelse som gjorts bara för
några år sedan, och regeringens sätt hantera Sjuk- och
arbetsskadekommitténs betänkande. Det mest uppse-
endeväckande förslaget har varit det om sjuklönen,
som inte längre är kostnadsneutral.
Regeringen har därmed på ett stort antal punkter
rubbat förtroendet för socialförsäkringarna. Detta
medför att man gett försäkringsbolagen på den privata
marknaden självklara argument för tecknande av
privata försäkringar. Det är, fru talman, inget fel på
privata försäkringar. Men skälet till att man tecknar
en privat försäkring skall inte vara misstro mot det
statliga försäkringarnas hållbarhet och stabilitet.
Om staten fortsätter att missköta den sociala väl-
färden kommer kravet från skattebetalarna som ett
brev på posten - om man nu kan uttrycka sig så nu-
mera - att skatterna drastiskt skall sänkas, eftersom
man ändå inte får någon trygghet för skattepengarna.
Detta är, fru talman, en farlig väg om man tror på
stabila hållfasta trygghetssystem som gynnar alla, inte
minst de svaga i samhället.
Jag fick följande fråga i förra veckan: Kommer det
något förslag med anledning av Sjuk- och arbetsska-
dekommitténs förslag, och i så fall när? Svaret är väl
att regeringen på ett oacceptabelt sätt har slaktat ut-
redningens resultat, plockat godbitarna när det gäller
besparingarna, och därmed faller i stort sett hela akt-
stycket. Helheten finns inte längre, och resultatet
tilltalar i varje fall inte Folkpartiet. Det gläder mig att
också Centerpartiet tycker att man skulle ha sett detta
i sin helhet. Det är ändå en stor och omfattande ut-
redning som har gjorts av mycket kvalificerade exper-
ter. Resultatet låter vänta på sig, om det över huvud
taget går att göra en helhet av det.
Fru talman! Risken är stor att sjukförsäkringen,
som bygger på inkomstbortfallsprincipen, urholkas
och faller samman genom att regeringen har haft
denna intima samverkan med Centerpartiet. Centern
har som vi vet aldrig velat ha en heltäckande trygg-
hetsförsäkring byggd på inkomstbortfallsprincipen; en
försäkring som gått att lita på när sjukdomen slår till.
Inte minst har det visat sig att Socialdemokraterna har
haft betydande svårigheter att återgå till en 80-
procentig ersättningsnivå, vilket Folkpartiet anser är
rimligt och har hävdat i flera år.
Hur skall då en sjukförsäkring värd namnet vara
utformad? För det första skall det vara en försäkring
som har stor försäkringsmässighet. Den skall vara
stabil och långsiktig. Man skall kunna lita på att er-
sättningsnivåer och ersättningsformer är så utformade
att de sträcker sig långt in i framtiden. Avgifter och
ersättningar skall harmoniera. Att ta ut avgifter över
ett tak som inte ger förmåner riskerar förtroendet för
försäkringen.
I dag går arbetslöshetsförsäkringen med förlust
sedan många år, medan sjukförsäkringen ger jätte-
överskott. Vi vet att regeringen väldigt gärna vill föra
över avgifter från sjukförsäkringen till a-kassan i
stället för att ta ut avgifter och låta dem stanna i den
försäkring där de verkligen behövs.
Försäkringen skall utgå från en långsiktigt hållbar
ersättningsnivå och den skall vara försedd med själv-
risk. Vi i Folkpartiet anser att en karensdag är till
fyllest för att försäkringen inte skall missbrukas. Vi
inser att många låginkomsttagare har stora svårigheter
vid sjukdom, varför fler karensdagar är en orimlighet
- inte minst när försäkringen ger stora överskott. Det
visar också, anser jag, att försäkringen inte missbru-
kas.
Det är av yttersta vikt att försäkringen ger goda
incitament till rehabilitering och motverkar utslag-
ning. Här har regeringen på ett flagrant sätt misskött
försäkringen. De jättelånga köer som på nytt byggs
upp inom vården innebär stora lidanden för sjuka
människor samtidigt som de försämrar villkoren för
att snabbt återkomma i arbete.
Jag vill fråga statsrådet: Hur avser regeringen att
komma till rätta med vårdköerna? Och hur skall en
fungerande arbetslivsinriktad rehabilitering vara ut-
formad enligt regeringens modell?
Fru talman! När sjuklönen infördes var alla partier
som utredde frågan totalt eniga om att den måste vara
kostnadsneutral. Den fick inte missgynna tillväxten,
och förutsättningarna för aktiv rehabilitering skulle
förbättras. Sjuklönen har visat sig vara mycket bra.
Den har minskat sjukfrånvaron, och gett arbetsgivarna
ett större ansvar för arbetsmiljön och rehabiliteringen
av sina anställda.
Nu går Centern och regeringen ut och dubblerar
sjuklöneperioden, men ger endast kompensation för
tre av de fyra veckorna. Samtidigt ger de sken av att
stimulera tillväxt, nyföretagande och ökad sysselsätt-
ning inte minst hos de små arbetsgivarna - de som är
mest känsliga för oplanerade kostnadsökningar.
Nu när utskottets samlade opposition vill ha såväl
ett utskottsinitiativ som en offentlig utfrågning törs
tydligen inte socialdemokraterna och Centern med-
verka till en sådan innan riksdagen tar sommarlov.
Min fråga till Börje Nilsson är: Vad är det ni är rädda
för? Vi vet att samtliga fack och samtliga arbetsgivare
är överens om att sjuklönens förlängning är djupt
olycklig. Dels förlorar LO-folket 10 % av den fram-
förhandlade höjningen av sjuklönen från dag 15, dels
förlorar företagen den kostnadsneutralitet som var en
självklarhet när sjuklönen infördes. Dessutom vet vi i
dag inte om tjänstemännen kommer att få behålla sin
10-procentiga höjning. Den frågan avgörs senare i
sommar.
En samlad och enig fackföreningsrörelse uppvak-
tade utskottet och ville ha en ändring. För mig är det
en gåta att framför allt LO, som brukar få bestämma,
finner sig i detta och att deras medlemmar som avstått
i löneförhandlingar skall fråntas en 10-procentig höj-
ning av ersättningen vid sjukdom fr.o.m. dag 15.
Om regeringen och Centern nu är så övertygade
om att en förlängd sjuklöneperiod är ett bra förslag -
varför gör då Göran Persson och Anders Sundström
ideliga uttalanden om att något måste göras åt sjuklö-
neperioden?
Jag vill fråga Centern: Vad är det som skall utre-
das när det gäller sjuklönen? Finns det något som är
oklart och som vi inte har fått information om? Jag
finner inget oklart, och dessutom inga delade mening-
ar på arbetsmarknaden. Parterna vet hur detta slår på
sysselsättningen, och vi borde inse att något måste
göras.
Handikapporganisationerna vet hur sjuklöneperio-
den slår på handikappades och kronikers rätt till ett
arbete. Vad väntar ni på - om statsministern och nä-
ringsministern också är medvetna om situationen? För
det är väl inte så att Maj-Inger Klingvall i denna fråga
tycker annorlunda än statsministern? Jag hoppas att
statsrådet skingrar dimmorna, och kommenterar ut-
skottsmajoritetens ovilja att arrangera en offentlig
hearing. Låt oss en gång för alla klara ut hur sjuklö-
nen fungerar och påverkar sysselsättningen, småföre-
tagen och de handikappades villkor!
Fru talman! I betänkandet finns ett antal ofull-
ständigheter som måste åtgärdas. Det gäller bl.a.
försäkringsmöjligheten mot kostnader för sjuklön.
Dagens system ger inte en rimlig försäkringspremie,
vilket innebär att de minsta företagen inte kan återför-
säkra sig mot höga sjuklönekostnader om olyckan
skulle vara framme.
Andra frågor som blir mer och mer aktuella är
sjukersättningen för timanställda, självriskens storlek
för dem som har flera anställningar och sjukförsäk-
ringen för dem med blandade inkomster. Vi får i allt
högre grad en arbetsmarknad där fler och fler inte
längre har en fast anställning hos en och samma ar-
betsgivare. Dessutom ökar andra former av anställ-
ningar. Även för dessa människor måste sjukförsäk-
ringen fungera. Så är inte fallet i dag. Regeringen bör
därför komma med ett förslag som uppfyller dessa
gruppers försäkringsbehov.
Fru talman! Under ett antal år har olika former av
samverkan på rehabiliteringsområdet prövats. Trots
goda framsteg och stora besparingar inom de s.k.
FINSAM-försöken avstår regeringen från att föreslå
utveckling av samverkan över hela landet. I Sjuk- och
arbetsskadekommittén lades mycket stor vikt vid
rehabiliterings- och samverkansfrågorna.
Regeringen har trots detta inte klarat ut samver-
kansfrågorna och därmed inte heller löst den s.k.
gråzonsproblematiken. Vad regeringen och Centern
däremot har gjort är att föreslå en renodling av sjuk-
domsbegreppet, vilket innebär att sociala skäl och
arbetsmarknadsskäl inte längre skall vägas in. En
renodling av sjukdomsbegreppet är självfallet en
nödvändighet, men som alla vet sade en enig utred-
ning att detta förutsätter en lösning för dem som faller
ut ur systemet.
Folkpartiet tycker att det är dags att permanenta
systemen nu, efter år av försök. Vi kan inte vänta till
2001, när SOCSAM-försöken blir klara. Frågan
brådskar av flera skäl. När ämnar statsrådet komma
med en heltäckande lösning på dessa problem och
som breddar FINSAM-försöken till hela landet?
Fru talman! I många år har rehabiliteringen av
sjukskrivna och arbetslösa fått stå tillbaka. Ingen har
tagit något ansvar för att en reell rehabiliteringsplan
utvecklas även för den som är arbetslös. Sjuk- och
arbetsskadekommittén föreslog att arbetsförmedling-
arna skulle få det ansvaret. Folkpartiet delar den upp-
fattningen, och vill snarast ha ett förslag från rege-
ringen i frågan.
Arbetsskadeförsäkringen har dragits med bety-
dande underskott under många år. Socialdemokrater-
na har, som vi vet, inte velat medverka till ett föränd-
rat arbetsskadebegrepp. På grund av den akuta situa-
tionen tvingades den borgerliga regeringen att skapa
ett nytt sådant begrepp. Jag noterar att den socialde-
mokratiska regeringen i dag inte vill riva upp detta
beslut. Vi i Folkpartiet anser att arbetsskadeförsäk-
ringen är synnerligen viktig för tryggheten på arbets-
platsen. Det är viktigt att det finns ett gott skydd vid
arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Vi vill nu gå
vidare, och lägga ut arbetsskadefallen på den privata
försäkringsmarknaden. Alla arbetsgivare skall enligt
lag vara tvingade att teckna arbetsskadeförsäkring för
arbetsolyckorna.
Fru talman! Närståendepenningen är en betydelse-
full reform när en nära anhörig blir svårt sjuk. Den
ger möjlighet att under 60 dagar själv vårda den an-
hörige. Inte minst viktigt är detta vid vård i livets
slutskede. Vi i Folkpartiet vill nu gå vidare med re-
formen - från 60 till 120 dagar. Vi finner det märkligt
att utskottsmajoriteten avstyrker förslaget med moti-
veringen att det kostar för mycket. I realiteten kostar
en ökning från 60 till 120 dagar mindre än om patien-
ten ligger på sjukhus. Menar ni i utskottsmajoriteten
att detta misstag - att kostnaderna skulle bli högre -
är det enda och avgörande skälet till att ni säger nej?
I reservation 21, som gäller kvinnors och mäns re-
habilitering, redovisas att kvinnor diskrimineras -
man kan nästan kalla det så - när det gäller rehabili-
tering. Gullan Lindblad talade också om detta. Kvin-
nor får mindre och sämre rehabilitering, och den kos-
tar mindre. Vi i Folkpartiet är beredda att stödja re-
servation 21. Vi anser nämligen att det måste vara en
likhet mellan kvinnor och män och att alla skall be-
handlas lika, även när det gäller rehabilitering på
arbetsmarknaden.
Fru talman! Ett väl fungerande socialförsäkrings-
nät som skyddar vid sjukdom och skador är avgöran-
de för alla. Det finns därför skäl att vårda sjukförsäk-
ringen väl så att den står pall i olika skeden. Folkpar-
tiet har därför enträget arbetat för en sjukförsäkring
som skall vara fristående från statsbudgeten - en
försäkring som lever sitt eget liv, finansieras med
avgifter och som ger ett gott skydd för inkomstbort-
fall. Vi arbetar vidare på den linjen och förväntar oss
att regeringen snarast skapar en sammanhållen för-
säkring som ger incitament för tillväxt och ökad
trygghet i vårt samhälle.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 3, 10 och 18 men står självfallet även bakom
övriga reservationer där Folkpartiet finns med.