Fru talman! Jag yrkar först bifall till reservatio-
nerna 5, 10, 20 och 30. Jag står naturligtvis också
bakom de särskilda yttrandena, och jag vill speciellt
betona vårt särskilda yttrande tillsammans med Cen-
tern som handlar om amalgam och yrkesskador.
Regeringen föreslår i propositionen en viss refor-
mering av allmän försäkring vid sjukdom och reha-
bilitering. En höjning av ersättningsnivån från 75 %
till 80 % inom sjuk- och föräldraförsäkringen föreslås
också.
Huvudprinciperna är alltjämt att försäkringen skall
ge ersättning för inkomstbortfall. Försäkringssyste-
men skall präglas av arbetslinjen, dvs. att den enskilde
stimuleras till att arbeta hellre än att uppbära försäk-
ringsförmåner. Just detta är i dag nästan ett hån, efter-
som det inte finns jobb att få, men trots det tycker jag
att principen är riktig.
De samordningsproblem som råder mellan ar-
betsgivarnas, försäkringskassans och socialnämndens
ansvar för rehabilitering vill regeringen åtgärda ge-
nom att dels tillsätta en utredning, dels införa riktlin-
jer för samverkan mellan lokal försäkringskassa,
arbetsförmedling, primärvård och socialtjänst. Vi
tycker att det är dags att permanenta de projekt som i
dag finns. Det gäller särskilt FINSAM-projekten, men
även SOCSAM bör kunna utökas betydligt mer än i
förevarande förslag.
För att uppnå en bättre mål- och resultatstyrning
av socialförsäkringen vill regeringen reformera dess
administration. Detta föreslås ske genom en precise-
ring av RFV:s ledningsroll samtidigt som de lokala
försäkringskassorna ges ökad självständighet.
Det nationella ansvaret för verksamheten betonas
genom att staten helt tar över processen för val till de
lokala försäkringskassornas styrelser, något som
Miljöpartiet avstyrker.
Miljöpartiet anser att det är statens ansvar och
uppgift att garantera en grundtrygghet för alla männi-
skor, särskilt under de perioder när vi av olika skäl
inte kan försörja oss själva. Däremot är det inte sta-
tens primära ansvar att trygga en hög standard, inte
ens att utlova samma höga standard som innan sjuk-
dom eller arbetslöshet, eller efter pensioneringen. Vi
är beredda att ett till två år knyta ersättningen till
inkomsten på ett mer traditionellt sätt.
En inkomstrelaterad garanti blir dyrbar och kan
dessutom tillgodoses genom eget sparande eller för-
säkring för dem som har råd - för det är ju ändå bara
de som förlorar på vår grundtrygghet. De som vinner
mest på den är de 40 % av befolkningen som ligger
runt den gamla socialbidragsnormen om ca 3 400 kr i
månaden plus hyra.
Miljöpartiet har presenterat ett konkret förslag till
hur den sociala tryggheten, dvs. socialförsäkringarna,
skall se ut. Ett antal utredningar har gjorts utan att
något förslag till den nödvändiga förenklingen och
samordningen av socialförsäkringen har kommit fram.
Man kan göra mycket för att samordna systemen och
göra dem tydligare, enklare och mer förståeliga, även
från olika utgångspunkter.
Socialförsäkringssystemet skall enligt vår modell
utformas med en omställningsförsäkring som är cirka
två år lång och en för de flesta lägre ersättning vid
mer långvariga inkomstbortfall. För ett ganska stort
antal människor - de 40 % som jag talade om - mot-
svarar grundtryggheten ett högre belopp än social-
hjälp eller de lägre pensionerna.
Vi har ett antal gånger från denna talarstol talat
om Miljöpartiets brutna tak. Vi vill nu höja försäk-
ringsersättningen till 85 % på alla inkomster upp till
4,2 basbelopp, 12 700 kr i månaden, och på inkomst-
delar över 12 700 kr till 40 %. Detta ger ända upp till
ca 15 000 kr mer pengar i fickan för människorna.
Därutöver minskar det något, och uppe vid ungefär
19 000 kr förlorar man en del pengar på vårt förslag.
Jag vill så ta upp skyddet vid långvarig ohälsa och
arbetslöshet. När ohälsa eller arbetslöshet varar en
längre tid blir det alltmer angeläget att samordna eller
slå samman försäkringarna för olika slags inkomst-
bortfall. Problemen för människor med långvariga
inkomstbortfall är ofta sammansatta och kan bero på
svag ställning på arbetsmarknaden, viss sjuklighet och
ibland även sociala problem.
Vi reagerar starkt mot den strävan efter renodling
av olika försäkringar som präglat de senaste årens
utredningar inom socialförsäkringarna. Den är en
teoretisk konstruktion, som mest verkar ha kommit till
i en kameral strävan att kostnaderna skall kunna bok-
föras på rätt konto. För alla dem med mera samman-
satta problem leder en sådan renodling till en ökad
risk att ingen försäkring riktigt passar in, att man blir
bollad mellan olika myndigheter och riskerar att helt
hamna utanför. Det är en gråzon som vi ofta har talat
om i utskottet.
Vi föreslår därför att försäkringar vid långvarig
ohälsa eller arbetslöshet samordnas till en försäkring.
Det är där grundtryggheten kommer in, i princip lika
för alla, på ungefär samma nivå som garantibeloppet i
dagens förtidspensioner.
Jag kommer så till frågan om lokal samordning.
Miljöpartiet föreslår en förenkling och sammanslag-
ning och/eller samordning på lokal nivå. Det finns en
hel del projekt som har slagit väl ut inom t.ex.
FINSAM och även SOCSAM, även om man där ännu
inte kommit fram till tillfredsställande utvärderingar.
Flera instanser arbetar med att bekämpa arbetslöshe-
ten och med att stödja och rehabilitera människor som
visar upp en komplicerad problembild.
Vi är inte endast arbetande människor utan ibland
också sjuka människor. Samma person kan, som jag
tidigare sade, bollas mellan olika instanser och när-
mast bli ett slags Svarte Petter, som ingen vill ha och
som även utreds på flera ställen. En samordning före-
slås i första hand gälla arbetsförmedling, försäkrings-
kassa och kommunernas socialtjänst samt även pri-
märvården. Häremellan förekommer naturligtvis ett
samarbete på många platser, men det behöver utökas
och formaliseras inom givna ramar.
I regeringens förslag till sammanhållen arbetslös-
hetsförsäkring sattes ersättningstaket till 580 kr/dag,
vilket uppnås vid ersättningsgrundande inkomst på
knappt 16 000 kr eller ca 5,3 basbelopp. Detta kan
jämföras med motsvarande tak i sjuk- och föräldraför-
säkringarna, som ligger vid 7,5 basbelopp. Vi kan inte
se något rationellt skäl till att det skall vara olika tak i
de olika föräkringarna. Har en person mindre behov
av ersättning om inkomstbortfallet beror på arbetslös-
het än på andra saker?
Vi föreslår i stället att taken samordnas på ett så-
dant sätt att det är kostnadsmässigt neutralt. Det är
principen som är viktig, att man kan höja eller sänka
vid bättre och sämre ekonomi. Vi föreslår att de skall
vara lika. Det skulle innebära ett tak vid ersättnings-
grundande inkomster på 6,5 basbelopp, för närvaran-
de 19 600 kr i månaden, i samtliga försäkringar.
Vi anser det också angeläget att så långt möjligt
samordna garantinivåerna i de olika försäkringssys-
temen. Vi föreslår därför att garantinivån i föräldra-
försäkringen höjs till samma nivå som i arbetslöshets-
försäkringen. Det motsvarar en nivå på 180 kr per dag
sju dagar i veckan. Denna höjning föreslås delvis
finansieras genom att de nuvarande tre extra måna-
derna i föräldraförsäkringen med ersättning på garan-
tinivå tas bort. Men rätten till ledighet upp till 15
månader kvarstår.
Miljöpartiet vill invända mot förslaget att den som
har en restarbetsförmåga och som lämnar sitt arbete
frivilligt inte skall anses stå till arbetsmarknadens
förfogande och på det viset förlorar sin a-kassa. Själv-
fallet skall samma karensregler gälla för personer med
restarbetsförmåga som för de hundraprocentigt arbets-
föra.
Miljöpartiet stöder i stort sett den s.k. arbetslinjen.
Vi instämmer även i analysen av de problem som i
dag råder. Vi vill också fastställa arbetsgivarnas an-
svar. Men vi anser att mer långtgående åtgärder be-
hövs för att åtgärda dessa problem. Bl.a. förordar
Miljöpartiet att sjuklöneperioden skall återställas till
14 dagar i stället för de 28 som gäller i dag.
Vi vill förkorta sjuklöneperioden. Den längre pe-
rioden har också hämmat framför allt småföretagarnas
vilja att nyanställa. Detta försvårar för grupper som
redan har en svag ställning på arbetsmarknaden att få
arbete, eftersom arbetsgivaren befarar höga sociala
kostnader. Arbetsgivarnas inträde i sjukförsäkringen
är visserligen ett viktigt instrument för att åstadkom-
ma rehabiliteringsansvar. Men det måste ges rimligare
proportioner. Annars ger det en negativ effekt på
viljan till en socialt vidsynt rekrytering. Vi föreslår
därför att sjuklöneperioden återställs till 14 dagar. Om
riksdagen avslår detta krav bör utredningen om ar-
betsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar för rehabili-
tering även omfatta en analys av rekryteringseffekter-
na av sjuklöneperiodens förlängning.
Regeringen föreslår nya riktlinjer för samverkan
inom rehabiliteringsområdet. Gemensamma verksam-
hets- och rehabiliteringsplaner skall upprättas på
central myndighet och på regionnivå. Alla inblandade
parter skall bidra med medel i proportion till sitt an-
svar för åtgärder för den grupp som samverkanspro-
jektet vänder sig till. Miljöpartiet vill gå längre än
regeringen föreslår och i enlighet med vad som redan
sagts lägga samman försäkringarna vid långvarig
ohälsa och arbetslöshet till en försäkring samt slå
samman de lokala arbetsförmedlingarna, försäkrings-
kassorna och delar av kommunens socialtjänst till en
organisation. Det skulle väsentligt förbättra samver-
kansmöjligheterna.
Jag kommer så till försäkringskassans styrelse.
Miljöpartiet vill liksom regeringen åstadkomma en
bättre administration av socialförsäkringen men för-
ordar vårt eget förslag om sammanslagning. Riksför-
säkringsverket bantas kraftigt och får främst i uppdrag
att svara för den statliga planeringen inom området
och för service till och uppföljning av revision av
verksamheten i kommunerna. I avvaktan på att en
sådan sammanslagen organisation genomförs är det
viktigt att det kommunala inflytandet i försäkrings-
kassorna kvarstår, eftersom kunskapen om lokala
förhållanden är viktig. Vi avvisar därför förslaget om
nya regler för utseende av styrelseledamöter till för-
säkringskassornas styrelser.
Den ekonomiska konsekvensen av förslagen är till
fullo beaktad i Miljöpartiets motion med anledning av
1997 års ekonomiska vårproposition. Däri anges
också hur förslagen är finansierade. Jag skall inte gå
in på det nu.
Sedan vill jag nämna en speciell sak, och det gäl-
ler arvoderingen av politiska uppdrag. Vi har stort
behov av människor som arbetar i politiken och får
inte utesluta sådana som är kunniga och intresserade
för att de inte kan få behålla sina arvoden. Blir man
kommunalråd är det så klart ett heltidsarbete, men det
är inte det jag menar. Man skall inte vara så hård med
nedskärningen av förtidspensioner för att någon upp-
bär arvode. Det har vi tagit upp i reservation 30 till-
sammans med Vänstern och Kristdemokraterna.