Fru talman! Det betänkande som vi debatterar har
som grund omfattande förslag från regeringen. Det tar
upp både stora och små frågor. Det har, som jag tyck-
er, både bra och dåliga förslag, förtjänster och brister.
Att det är omfattande och komplexa områden som
behandlas visas inte minst, tycker jag, av att vi är
många som utöver egna motionskrav stöder också
andras krav och reservationer. Det visar att ingen i sin
egen motion har lyckats täcka in helheten, lyckats
tänka på allt. Det här är så oerhört stort och komplext.
Jag kommer att yrka bifall endast till reservatio-
nerna 10 och 18, trots att vi står bakom många fler
reservationer och särskilda yttranden. Men man skall
visa respekt också för kammarens tid.
Vi kristdemokrater välkomnar regeringsförslaget
att höja kompensationsnivån från 75 % till 80 % i de
olika systemen i socialförsäkringarna. Vi har aldrig
accepterat 75-procentsnivån. I våra budgetalternativ
har vi alltid finansierat en 80-procentsnivå, eftersom
vi anser att den lägre nivån har utgjort en alltför stor
påfrestning på låginkomsttagarna, som oftast saknar
all tillstymmelse till marginal.
När det gäller det s.k. allmänna högriskskyddet i
sjukförsäkringen föreslår vi en förändring. Den som
har flera arbetsgivare kan i dag drabbas av betydligt
fler karensdagar än övriga löntagare, eftersom det här
skyddet gäller sjuklön från varje arbetsgivare för sig. I
det avseendet är vi mycket bestämda, det behöver ske
en förändring så att karensdagarna läggs samman,
oavsett hur många arbetsgivare man har.
Det finns även andra problem med det allmänna
högriskskyddet, det gäller deltidsarbetande och skif-
tarbetare. Detta har vi påtalat i vår motion, och vi
ställer krav på det området.
Dessutom stöder vi moderat- och vänsterkrav på
att man skall se över sjukersättningen till de timan-
ställda. Det är inte rimligt att människor som har
anknytning till arbetsmarknaden ställs utan ersättning
vid sjukdom. Sådan bör utgå oavsett anställningsform.
Det är helt rimligt.
Den minskningsregel som föreslås i propositionen
och betänkandet när det gäller sjukpenningförsäkring-
en ställer vi som kristdemokrater oss bakom. Vi kän-
ner inte så stor oro för att ersättningsnivån skulle bli
för hög med 80 plus 10, alltså en sammanlagd kom-
pensationsnivå på 80 %. Det har framförts farhågor
för att en sådan nivå skulle kunna öka sjukfrånvaron
avsevärt. Vi kristdemokrater bedömer att en rimlig
självrisk framför allt skall tillfredsställas inom ka-
rensdagsbestämmelsen. Där lägger vi i stället vårt
förslag, att karensdagarna skall utökas till två, dock
maximalt tio under en tolvmånadersperiod. Det är
alltså samma allmänna högriskskydd som i dag. Då
tror vi att vi får en rimlig självrisk.
I proposition och betänkande tas frågor om Yr-
kesinspektionen upp. Det mesta som tas upp har tidi-
gare behandlats i Sjuk- och arbetsskadekommittén, så
även frågorna om Yrkesinspektionen. Det finns för-
slag som regering och utskott inte följer upp. Det
handlar om att Yrkesinspektionen skulle få ansvar för
anpassnings- och rehabiliteringsarbete.
Vi kristdemokrater motsätter oss inte den bedöm-
ning som görs i nuläget, att förslaget inte skall genom-
föras. Vi vill dock framhålla behovet av väl fungeran-
de samverkan mellan försäkringskassan och Yrkesin-
spektionen. Det förslag som har lagts fram har ett
mycket lovvärt syfte, som man ändå måste försöka
uppnå. Det är oerhört viktigt.
Detsamma gäller arbetsförmedlingens rehabilite-
ringsansvar. Sjuk- och arbetsskadekommittén har lagt
fram ett konkret förslag. Vi tar upp det i det särskilda
yttrandet nr 3. Där uttalar vi kristdemokrater sympati
för det förslag som kommittén lade fram, nämligen att
arbetsförmedlingen skulle få ett ansvar för sjukskriv-
na arbetslösa. Vi har sett i remissvaren att det finns
betydande problem med att genomföra en sådan för-
ändring omedelbart, eftersom det kräver förändringar
i organisation, uppdrag och resurser för arbetsför-
medlingarna. Därför känns det orimligt att kräva att
förslaget genomförs i nuläget.
Ansvaret för de arbetslösa sjukskrivna måste tyd-
liggöras och betonas. På något sätt måste man lösa
problemet med det dubbla huvudmannaskapet. Vi
anser inte att Sjuk- och arbetsskadekommitténs för-
slag skall avvisas kategoriskt. Vi anser att kommitténs
förslag bör finnas med i de fortsatta övervägandena
när det gäller att på ett effektivt sätt utöka det nöd-
vändiga samarbetet.
Fru talman! Jag vill nu beröra det allra viktigaste
området i betänkandet och propositionen. Det gäller
samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård har
pågått och pågår, det som vi kallar för FINSAM-
försöken. De pågår på olika orter inom fem län. Riks-
försäkringsverket och Socialstyrelsen har kommit
med en gemensam slutrapport om FINSAM-
verksamheten. Det som kommer fram i slutrapporten
är mycket positivt.
Vi vill se verksamheten fortsätta. Den har inne-
burit ekonomiska besparingar. Den har också inne-
burit minskade ohälsotal i dessa områden samtidigt
som ohälsotalet i riket har stigit. Trots de positiva
resultaten i utvärderingen av FINSAM-verksamheten
är regering och utskottsmajoritet inte beredda att
föreslå att FINSAM får stå modell för samverkan
inom rehabiliteringsområdet i hela landet. Det är, fru
talman, beklagansvärt.
När jag läser skrivningarna i propositionen förefal-
ler det mig som om förevändningen för att säga nej är
att försöksverksamhet pågår inom SOCSAM och att
den inte kommer att utvärderas och redovisas förrän
2001. Regeringen säger sig inte vara beredd att över-
väga nya strukturella samverkansmodeller förrän
SOCSAM är avslutat och utvärderat.
Som jag upplever det är regeringen och utskotts-
majoriteten beredda att göra det möjligen bästa till det
godas fiende i dag, 1997. Man pekar fram mot något
som kan hända efter 2001. Vi kan inte bara låta dessa
fyra år rinna i väg.
Utskottet och utskottsledamöterna har fått del av
reaktioner från berörda aktörer inom FINSAM-
projekten. Gemensamt för dem är besvikelsen över
regeringens proposition. Vi har ännu inte hört någon
regeringsföreträdare i dag. Det kommer senare. Där-
emot har vi hört Centerns företrädare uttala sig posi-
tivt om propositionen. Men jag undrar vem som har
missuppfattat detta och vad det är som gäller.
Landstingsförbundet och projektledare inom
FINSAM-verksamheten har hört av sig till utskottet
och sagt att de verkligen hoppas att utskottet ser till
att det blir en förändring i förhållande till regeringens
proposition. De säger att de inte kommer att kunna
fortsätta att arbeta som de har gjort och att FINSAM
är slut den sista december 1997. Men Ingrid
Skeppstedt säger här att möjligheterna öppnas, att
FINSAM är bra och att man hoppas att FINSAM skall
fortsätta. Vem har rätt? Vem har missuppfattat?
Jag upplever det som att propositionen, majorite-
tens text i utskottsbetänkandet och de reaktioner vi
har fått innebär att dörrarna stängs. Det blir slut på
FINSAM. Man får inte fortsätta med det. Eller får
man det? Det behöver redas ut här i dag i debatten.
Det är positivt att socialförsäkringsministern deltar i
debatten.
Vi kristdemokrater hälsar avsnittet om könspers-
pektiv med tillfredsställelse. Regeringen har behand-
lat den motion som väcktes tidigare av fyra partier
seriöst. Motionen kom från partierna i den tidigare
fyrklöverregeringen. Det verkar som om regeringen
har tagit till sig intentionerna i motionen och den
beställning som utskottet gjorde på grundval av mo-
tionen. Den reservation som finns på detta område är
litet av en överloppsgärning. Sådant ägnar vi oss i och
för sig åt ganska ofta i partipolitiken. Det är inget jag
kritiserar.
Jag är inte med på reservationen. Men om det vi-
sar sig att intentionerna, de vackra orden, inte omsätts
i verklighet, kommer naturligtvis även jag att agera
framöver.
Sedan har vi frågan om sjuklöneperioden. För-
längningen av sjuklöneperioden genomfördes utan en
ordentlig analys av effekterna av den tvåveckorsperi-
od som redan införts. Vi kan ändå se effekter som
högre krav från arbetsgivarna på de anställda. Vi kan
se att det har blivit negativa effekter när det gäller
företagarnas vilja att expandera och nyanställa. Det
har regeringen inte velat ta till sig. Trots all kritik som
framförts har man genomfört en förlängning av sjuk-
löneperioden.
Gullan Lindblad hänvisade tidigare till den inter-
pellationsdebatt som ägde rum den 30 januari. Vi var
ganska många som deltog i den. Näringsministern
sade då bl.a. att bördor måste läggas på alla i budget-
saneringen, även på företagare. Vid budgetsanering
måste vi lägga bördor på de tillväxtskapande krafter-
na, som skall hjälpa oss att få fart på Sverige. Det
kostar jobb. Att lägga bördor på företagare kostar
jobb. Det är alltså en minister i en arbetarregering
som säger att man måste göra det när man skall sanera
statens finanser. Det är naturligtvis helt uppåt väggar-
na.
Därför är vi självklart med på reservationen där
det krävs en återställning av sjuklöneperioden till 14
dagar.
Därmed skall jag avsluta, även om det finns andra
viktiga områden. Tiden rusar i väg. Vi yrkar alltså
bifall till reservationerna 10 och 18.