Fru talman! I det här betänkandet tar vi upp en rad
förändringar inom socialförsäkringsområdet. Sjuk-
och arbetsskadekommitténs utredning ligger delvis till
grund, men en del av deras förslag har redan antagits i
tidigare betänkanden och ytterligare en del kvarstår.
Det bästa hade varit att få en helhet på en gång.
Det finns ett stort behov att ta ett helhetsgrepp,
och från Centerpartiet föreslår vi ett tillkännagivande
om en samordnad arbetslivsförsäkring vid sjukdom,
arbetslöshet och funktionshinder.
Vi vill införa en obligatorisk försäkring för alla
mellan 18 och 65 år och som står till arbetsmarkna-
dens förfogande. Det bör finnas krav på deltagande i
rehabilitering och aktivering, och ersättningsnivån bör
sättas så att den ger incitament till arbete eller reha-
bilitering. En grundpenning skall finnas som täcker
grundläggande behov. Dessutom bör det finnas en
inkomstrelaterad arbetslivspenning som ersätter 80 %
av lönen samt bör möjlighet ges till kompletterande
försäkringar genom avtal eller enskilt. Gruppen han-
dikappade bör ha rätt till en särskild högre grundpen-
ning i stället för förtidspension. Under tid för rehabili-
tering/aktivering skall ett aktiveringstillägg kunna ges
som tillägg till arbetslivspenningen.
Jag har svårt att förstå Socialdemokraternas argu-
ment om att ett grundtrygghetssystem skulle leda till
att grupper ställs utanför ett socialförsäkringsskydd.
Det är ju tvärtom: vi garanterar alla en grundpenning
som det går att leva på. Med ett system med inkomst-
bortfallsprincipen vet vi att många hamnar utanför
systemen och får ingen eller mycket låg sjukpenning.
De hänvisas ofta också till att leva på socialbidrag.
Med vårt förslag till en obligatorisk arbetslivsförsäk-
ring uppstår inte de problemen.
I betänkandet föreslås ett utökat särskilt högrisk-
skydd för dem med långa återkommande sjukperio-
der, vilket också var en beställning från utskottet vid
införandet av sjuklöneperioden. Det är viktigt att det
här följs upp likväl som man följer upp och utvärderar
det särskilda högriskskyddet.
Fru talman! De samverkansprojekt som pågår in-
om rehabiliteringsområdet, FINSAM, har varit
mycket lyckade både mänskligt och ekonomiskt. Nu
öppnas möjligheterna till samverkan mellan exem-
pelvis försäkringskassan och sjukvården, men respek-
tive huvudman skall själv avsätta pengar för ändamå-
let. Det är ju positivt att sådan samverkan nu kan
göras utan regeringens godkännande, och förhopp-
ningen är också att utskottets begäran i yttrande
SfU6y till finansutskottet om utökade medel till för-
säkringskassan vinner gehör. Jag hoppas att regering-
en återkommer med det och att vi får pengar. Ett av
många argument var att försäkringskassan skulle
arbeta mer aktivt med rehabilitering.
Under senare år har kvinnors sjukskrivning ökat
markant, och därför är det viktigt, som också utskottet
anger, att man i uppdraget om samverkan inom re-
habiliteringsområdet särskilt beaktar könsperspekti-
vet.
Jag vill säga någonting om försäkringskassan.
Försäkringskassans styrelse får fr.o.m. den 1 januari
1999 besluta att inrätta socialförsäkringsnämnder och
utse dess ledamöter.
Enligt utskottsmajoriteten är det av väsentlig be-
tydelse att nämnderna tillförs sakkunskap om villkor
på arbetsmarknaden och arbetsplatser varför arbets-
marknadens parter bör ges rätt att nominera ledamöter
till socialförsäkringsnämnderna. Centerpartiet delar
inte den uppfattningen. Däremot anser vi att en poli-
tiskt aktiv person inom dessa områden kan nomineras
och tillföra den sakkunskapen, vilket också framgår
av reservation nr 36.
I en fempartimotion, där Centerpartiet är med, be-
gärs ett tillkännagivande om utbildningsinsatser för
försäkringskassans personal vad gäller reumatiska
sjukdomar. Motionen har fått en välvillig behandling
av utskottet, som pekar på att det är ett stort antal
personer som drabbas av reumatiska sjukdomar och
att många av dessa är kvinnor. Därför är det angeläget
att i det fortsatta utbildningsarbetet uppmärksamma
dessa sjukdomstillstånd, säger utskottet, något som vi
motionärer är glada för.
I ett särskilt yttrande tar vi från Centerpartiet upp
frågan om svårigheter för tandvårdspersonal att få en
skada till följd av exposition för kvicksilver i amal-
gam klassad som arbetsskada. Frågan har numera
uppmärksammats, och vi förutsätter att den får en
positiv lösning genom tillämpningen i arbetsska-
demål.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 2, man jag står givetvis också bakom
reservation nr 36. För övrig yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i betänkande SfU12.