Fru talman! Vi kan konstatera att det finns en stark vilja och önskan från alla kammarens ledamöter - det är något som förenar oss - att alla barn blir sedda, blir lyssnade till, får en trygghet och en god omsorg. Engagemanget från ledamöterna ser vi bland annat i det stora antal motioner som behandlas i det här betänkandet.
Fru talman! Alla skilsmässor är svåra i någon form. Ändå ska vi påminna oss om att det för det stora flertalet sker i samförstånd, där föräldrarna kommer överens om var barnen ska bo och hur umgänget ska ske. För många ansvarstagande föräldrar handlar det om att planera det vardagliga livet kring barnet på bästa möjliga sätt. Då är det alltså barnets bästa, omsorg, trygghet och utveckling, som är ledstjärnan.
Det här är ju som bekant inte verklighet för alla barn. Tvärtom är det många barn som far illa just därför att de vuxna inte löser problemen ur ett barnperspektiv. Det finns vårdnadstvister där barnen används som ett vapen mot den andra föräldern. Man gör allt för att bekämpa varandra. Det finns andra fall där det förekommer våld mot både förälder och barn.
Fru talman! 2002 års vårdnadskommitté utreder just nu hur lagstiftningen i föräldrabalken tillämpas i socialnämnder och domstolar. Vi ska försöka utvärdera vad 1998 års reform har inneburit för strävandena att föra bort vårdnadsfrågor från domstolar och underlätta för föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt komma överens. I detta ryms väldigt många frågor. Låt mig nämna några.
Kan vi verkligen se att det är barnperspektivet som har en central roll i de vårdnadsutredningar som socialnämnderna gör? Är det så att barnen kommer till tals och på vilket sätt?
Händer det att portalparagrafen, låt mig kalla den det, om gemensam vårdnad är den som väger tyngre än riskbedömningar gällande barnet?
Vilken kompetens saknas i domstolarna i vårdnadsärenden?
Hur tillämpas reglerna när det förekommer övergrepp eller misstanke om detta?
Egentligen skulle man kunna sammanfatta alla de här frågorna i
en
vidare fråga, nämligen: Vad kan vi göra för att barnets bästa alltid blir vägledande i dessa tvister?
Fru talman! Vårdnadskommittén har genomfört ett antal mycket intressanta hearingar. Vi har fördjupat oss i bland annat växelvis boende. Det har framkommit fall som kan verka egendomliga. Det finns barn som bor två veckor i Norrland och tre veckor i Stockholm. Det finns barn som delar förskolor. Man kan ibland fråga sig: Är det barnets bästa som man har för ögonen?
Vi har också fördjupat oss i våld i familjer och barnens rätt att komma till tals, och mer ska komma. Vi har ställt frågan: Hur gör man med barnets upplevelser? Är barnets upplevelser viktiga? Ja, självklart, men på vilket sätt tar vi reda på deras upplevelser? Dokumenterar vi dem?
Till vår hjälp har vi många organisationer och myndigheter som bistår utredningen med sina erfarenheter, lägger synpunkter och ger sin kunskap om hur dagens lagstiftning tillämpas men naturligtvis även påtalar bristerna. Som tidigare sagts ska kommittén slutföra sitt arbete under 2004 och lämna sitt betänkande vid årsskiftet.
Vi kan hoppas att vid nästa års debatt i denna fråga har mer nått oss från kommittén som vi har att ta ställning till så att vi kan fördjupa våra diskussioner. Men jag är övertygad om vår gemensamma vilja att hitta den rätta vägen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. Vårdnadskommittén fångar upp frågeställningarna i ett flertal reservationer. Än finns det mycket kunskap att hämta och många frågor att borra lite djupare i.
Jag tänkte, fru talman, också på resonemanget om en barnbalk. Man ställer sig frågan. Det är klart att vi kan ge oss in i det, men vad löser det? Ändrar det någon tillämpning, eller ändrar det någons beteende? Att lägga detta till Vårdnadsutredningen också skulle enligt mitt tyckande förlänga arbetet en hel del. Det viktiga är att se: Vad har vi för tillämpning? Är det så att vi ser barnen, som vi borde göra?
Till Tasso Stafilidis vill jag säga att det finns ett riktat uppdrag till kommittén att överväga en automatisk prövning av vårdnaden eller umgänget när en förälder begått vissa brottsliga handlingar mot den andra. Det uppdraget finns redan. Så det finns egentligen ingen anledning att reservera sig.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga att Maria Hassan i sitt anförande kommer att beröra de övriga punkterna i betänkandet, som inte är direkt kopplade till Vårdnadskommitténs arbete.