Fru talman! Vi moderater är ense med majoriteten när det gäller det mesta i det här betänkandet. Vi ser med förtröstan och viss nyfikenhet fram emot resultatet av Vårdnadsutredningen, som ska lägga fram sitt arbete i januari 2005.
På fyra punkter kan vi däremot inte acceptera utskottets beslut. Det gäller talerätt i mål om hävande av faderskap, det gäller översyn av adoptionslagen, det gäller frågan om rättsförhållanden när det gäller insemination och frågan om arvsrätt för kusiner.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation 12, men jag står naturligtvis också bakom reservationerna 15, 17 och 21.
Reservation 12 handlar om talerätt i mål om hävande av faderskap. Bakom dessa ord ligger att ingen på felaktiga grunder ska förklaras vara far till ett barn eller, omvänt, att inget barn ska tillskrivas en far som inte är den biologiska pappan.
Utskottet refererar i betänkandet till uttalanden som tidigare gjorts av utskottet när denna fråga behandlats. Det står på s. 23 i betänkandet att utskottet inte har någon annan uppfattning än motionärerna - det är alltså inom parentes sagt inte första gången som den här motionen väckts - vad gäller vikten av att ingen felaktigt förklaras vara far. Utskottet anförde också bland annat att det ligger i såväl mödrars som barns intresse att faderskap blir riktigt fastställda.
Mot denna bakgrund förstår inte jag varför inte majoriteten ställer sig bakom den motion som föreslår utvidgade möjligheter att hävda talerätt för att säkerställa just detta att rätt person blir utpekad som far till ett barn.
Enligt dagens lagstiftning finns det ingen möjlighet för en änka att väcka ett mål för hävande av faderskap som hennes avlidne man har tilldömts. Absurt nog är den enda som har talerätt i detta fall den man som inte längre lever. Detta är en brist i rättssäkerheten. Därför anser vi att reglerna måste förändras. I dag finns det dessutom mer säkra metoder för fastställande av faderskap som med nära nog hundraprocentig säkerhet undanröjer alla tvivel. Det förekommer i dag att okända barn dyker upp, barn som aldrig haft någon relation till den avlidne mannen. Jag menar att det av rättssäkerhetsskäl och också för barnets skull måste finnas möjligheter för änkan att få faderskapet prövat i domstol.
I dag omprövas många faderskapsmål, och resultatet förändras i många fall eftersom det i dag finns bättre metoder - då tänker jag främst på DNA-metoder - än förr. Men i fall som jag just beskrivit är detta alltså omöjligt.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 12.
Sedan har vi tre ytterligare reservationer som jag för tids vinnande inte ska yrka bifall till och inte heller plädera särskilt för, men jag vill ändå nämna dem.
Den ena reservationen handlar om att klargöra det rättsliga läget när det gäller insemination. Vi tycker att regeringen ska snabba på hanteringen av frågan.
Det andra gäller arvsrätt för kusiner. Vi menar att det är naturligt, och att det kommer att bli än naturligare, att hävda att arvsrätt mellan kusiner är rimligt. När jag säger att det kommer att bli än naturligare tänker jag på alla invandrare, som i många fall av tradition har en större familjebildning, en vidare familjekrets, än vad vi kanske i dagens läge har i Sverige. Därför menar jag att det kan vara rimligt att insätta kusiner i arvsrättslinjen i stället för att staten ska inträda som arvinge.
Sedan gäller det översyn av adoptionslagen, alltså vår sista reservation. Det är en lagstiftning som har funnits i ungefär 15 år. Det har hänt mycket också på det området. Vi menar att det är dags för en allmän översyn av adoptionslagen. Vi har i vår motion pekat särskilt på frågan som gäller giftermål mellan adoptivbarn och adoptivförälder. Vi har också pekat på den åldersgräns som i dag finns för möjligheten att få adoptera. Det är två frågor - bland andra - som innebär att adoptionslagen behöver en översyn. Slutligen yrkar jag bifall till reservation 12.