Fru talman! Ja, det kan säkert finnas en poäng med det, det vet inte jag. Men min reflexion är att man inte ändrar beteenden bara för att man ändrar namn på lagar. Det kanske blir lättare att hitta i lagstiftningen och att lära ut om den.
Den viktiga diskussion som vi har framför oss handlar om hur vi formulerar oss i lagstiftningen och även om vad vi har för resurser för att kunna hantera dessa frågor. Vad har vi för resurser och kunskaper för att få till stånd en korrekt tillämpning? Man kan önska att varje socialnämnd gör en djup och riktig bedömning med goda riskanalyser för att kunna fånga upp det hela. Som jag ser det är det där som de stora kärnfrågorna ligger.
Det handlar inte om en diskussion om det ska heta föräldrabalk eller barnbalk. Just nu känns en sådan diskussion lite ovidkommande. Den må då kanske ligga längre fram i tiden.
Hur ska vi komma till rätta med detta? Hur ska vi kunna peka på att det finns ett föräldraansvar hos oss alla? Hur ska vi kunna se till att alla bedömningar blir korrekta och djupgående? Hur ska vi kunna kontrollera att socialnämnderna inte blandar ihop sitt arbete för mycket med det polisiära utan agerar mer självständigt? Oavsett vad som kommer fram i polisens utredningar ska man göra sin egen bedömning av barnet.
Dessa frågor bär långt. Här finns det mycket att resonera kring. Sedan kan vi kanske i ett senare skede återkomma, Tasso Stafilidis, till frågan om detta med barnbalk.