Fru talman! Det är lite förvånansvärt att höra ett anförande som talar om att alla de expertorganisationer som tidigare var med är verklighetsfrämmande. De tillhör inte den verklighet som finns i dag.
Fru talman! Det finns många frågor som ligger bakom Maria Hassans anförande. Jag tycker att man ska fundera lite grann på dem. Vad var det för perspektiv som präglade det här anförandet? Man talar om barnens bästa. Men om det handlar om att kvinnor känner sig diskriminerade om de inte får insemineras på samhällets bekostnad, ser man det då ur barnens perspektiv eller ser man det ur ett vuxenperspektiv? Är det en egen önskan som driver de här kvinnorna att skaffa barnet och bära det i sin mage för sin egen skull eller handlar det om hur de här barnen ska må den dagen då de faktiskt är framfödda och söker sina genetiska rötter? Jag tycker att man ska ställa sig de här frågorna.
Den andra frågan är en ren procedurfråga. Den är politiskt avgjord, säger ministern i en interpellationsdebatt. Javisst, men den har inte varit föremål för en votering här i kammaren. Jag menar att den inte är avgjord förrän den har varit föremål för en omröstning i kammaren.
Jag tycker också att det på något vis innehåller väldigt många bottnar och dimensioner när det gäller vad vi politiker ska ägna vår tid och möda åt. Är det så att vi drivs av att anpassa lagstiftningen till den verklighet som finns nu? Eller måste vi anpassa den för att skapa en verklighet som är önskad eller icke önskad i framtiden? Ska vi öka på de problem som uppstår när barn undrar varför de inte får växa upp med sin mamma och pappa? Eller vad handlar det om? Jag skulle vilja ställa den frågan till Maria Hassan, som tar ut svängarna på ett, som jag tycker, relativt oövervägt sätt i vissa frågor.