Fru talman! Betänkandet
Barn och föräldrar
handlar om en rad synnerligen viktiga frågor. Föräldrar ska ha möjligheter men också ansvar för föräldrarollen. Barnen ska ges goda uppväxtförhållanden. Den lilla organisationen, som karaktäriseras av närhet och gemenskap blir av skilda skäl inte alltid den idyll som man har tänkt sig. Lagstiftning och samhällstrender kan dessutom förorsaka problem som annars inte hade uppstått, åtminstone inte i den omfattning som kanske sker.
Jag kommer inte att hinna beröra alla de områden som det här betänkandet handlar om, men självklart står jag bakom alla de förslag som mitt parti reserverat sig för. För tids vinning yrkar jag dock enbart bifall till reservation 18 under punkt 20. Det är en så kallad motivreservation. Vi står alltså varken bakom majoritetstexten eller reservanternas text utan tydliggör vår uppfattning med anledning av den text som finns i betänkandet.
Fru talman! Det finns anledning att påminna om FN:s barnkonvention om barns rättigheter, om Haagkonventionen samt om våra egna ambitioner att i varje fråga lyfta fram barnperspektivet. Som Mia Franzén här i talarstolen nyss sade finns det en samsyn om att vi alltid ska se barnens bästa och sätta det i första rummet.
Jag vill avgränsa mig i den här debatten. Jag vill lyfta fram den del av betänkandet som rör den lag som har införts och som Kristdemokraterna vill riva upp. Det handlar om att homosexuella par ska få prövas som adoptivföräldrar. Jag vill jag också lyfta fram regeringens arbete med att bana väg för att lesbiska kvinnor ska få insemineras på samhällets bekostnad. Lagen strider enligt alla experter mot barnets bästa, och det var ju just det som vi ville sätta i främsta rummet. Det är därför vi vill upphäva lagen.
I betänkandet framkommer det att det utreds på Regeringskansliet att lesbiska par ska få assisterad befruktning. Reservanterna, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och Vänsterpartiet, vill i sin reservation att ärendet ska handläggas skyndsamt. Vi kristdemokrater säger nej till att medverka till att barn aldrig kan få någon far. Och vi är synnerligen förvånande över vissa av våra borgerliga kamraters ställningstagande i den här frågan.
Den biologiska ordningen är att ett barn alltid har en far och en mor. De biologiska föräldrarnas handlingar är den direkta orsaken till att barnen blir till. Det innebär att föräldrarna har naturliga skyldigheter att ta ansvar för barnen, vårda barnen och ge dem kvinnliga och manliga förebilder för sin identitetsutveckling. Alla barn tillåts inte att få växa upp med båda sina föräldrar. Men samhället ska naturligtvis inte medverka till att skapa familjer där barnet inte har någon möjlighet att utöva sin rätt att ha både en mamma och en pappa och att kunna följa sitt genetiska ursprung.
Det är en stor skillnad mellan att hjälpa och stödja alla sorters familjer och att vara med och skapa familjer i vilka vi vet att det är större risk för barnen att de inte får den trygghet och stabilitet som de behöver för att utvecklas och mogna. Detta finns det både forskning och allmänt vetande kring.
Fru talman! Genom att genomdriva lagstiftning där vi redan innan barnet är fött fråntar det dess rätt till båda sina biologiska föräldrar har vi glömt bort barnets bästa. Vuxna har inte rätt till barn, men barn har rätt till föräldrar.
Vi ska inte skapa ett samhälle där barnen blir mer osynliga än i dag. I stället bör vi begrunda hur samhällsbygget bör ske för att upprätthålla en god och stabil grund för barn och barnbarn. En sådan skapas inte av kortsiktiga egoistiska önskningar om att tillfredsställa vuxna människors behov. Den skapas genom en förnuftig analys med utgångspunkt i vunna erfarenheter, forskning och naturrättens principer.
Det är självklart att varje liv i första hand ska tas om hand av dem vars handling gjort att själva livet tillkommit. Det ansvaret bör var och en inse som medverkar till att ett barn blir till. Det är barnens bästa lagstiftningen ska utgå från snarare än enskilda vuxna önskningar.
Jag vill i samband med detta också anföra att jag är övertygad om att de drivande partierna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och numera också Moderata samlingspartiet, inte till fullo har sina väljares stöd i denna fråga. Mina erfarenheter, inte minst från väljarna i Östergötland, är att det är allvarligt om ett skikt makthavare i ett samhälle genomför lagförändringar som inte har stöd hos medborgarna.
Det talas i de här sammanhangen om diskriminering. Det har man lagt på att lesbiska inte får inseminera och därmed få barn. Den verkliga diskrimineringen uppstår väl ändå när vissa barn får en pappa och andra inte kan få det. Den påstådda diskrimineringen bland vuxna tvingar man ju över på barnen i framtiden i så fall.
Redan nu finns det problem för alla de adopterade som eftersöker sina föräldrar. Det har vi hört mycket om. Ska vi nu medverka till att många fler får dessa problem?
Vi kristdemokrater tar den här debatten för barnens skull. Det betänkande som vi debatterar rör kärnfrågor som inte får hanteras hur som helst. Vi vet att barn tillsammans med sina föräldrar kan ges den tryggaste uppväxten. Det är dags att på allvar uppmärksamma att barnens perspektiv ska väljas i första hand.
Tack för ordet.