Fru talman! Ärade LU-kolleger och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 i betänkandet
Barn och föräldrar
. I övrigt stöder jag självklart också Folkpartiets alla reservationer, men jag kommer inte att yrka bifall till dem.
Det finns en bred samsyn om att vi i större utsträckning än i dag måste ta hänsyn till vad som är bäst för barnen. Flera av motionerna tar upp frågor som nu bereds i 2002 års vårdnadskommitté. Det gäller också flera av våra motionsyrkanden från Folkpartiet. Det är viktigt att denna vårdnadskommitté fortsätter sitt arbete med barnets bästa för ögonen.
Det går dock lätt att konstatera att den föräldrabalk som vi har i dag, med tillhörande regler om boende och vårdnad, umgänge och bostadsbidrag, barnbidrag, underhållsbidrag och förfarande vid tvist där barn är inblandade med mera inte riktigt är anpassad efter den verklighet som vi i dag lever i. Det är givetvis frustrerande för oss alla att invänta en kommittés resultat när så många barn far illa av de regler som gäller just nu. Barnens uppväxt går ju inte i repris. Samtidigt är regelsystemet så komplext och sammanhängande att arbetet inte kan hastas fram. En framstressad reformering av föräldra- och barnrätten kan till och med leda till att än fler barn hamnar i kläm än vad vi ser i dag.
Redan förra året diskuterade vi namnet "föräldrabalken", varvid jag tog upp att det finns en viss logik i det här. Föräldrabalken - barnens rätt till föräldrarna. Jordabalken - rätten till jorden. Byggningabalken - rätten till byggnaderna. Det finns alltså en viss kläm i detta. Det här är barnens rätt till föräldrarna. Dessutom betonade jag att innehållet är av större betydelse än själva namnet. Att kalla en låda för skattkista blir ju inget värt om lådan är tom.
Därför kan vi se en viss vits med en särskild barnbalk där man samlar barnlagstiftningen. Vi skulle vilja att man prövade en sådan möjlighet eller att man tittade på det behovet. Om det finns ett behov av en barnbalk tycker vi att man ska titta på det i den här Vårdnadskommittén. Det vore alldeles lysande om de fick det som tilläggsuppdrag.
Jag är också helt övertygad om att många konflikter skulle kunna lösas bara genom att man flyttade över perspektivet från den före detta partnern, som man är jättearg på, till barnperspektivet, till de små. Denna förändring skulle ställa krav på föräldrarna att ta sitt vuxna ansvar gentemot barnen. Det är ett krav som mycket väl kan behöva framföras av någon som kan föra barnets talan, en vuxen, en utomstående, någon som inte är känslomässigt involverad men som ändå kräver vad barnet har rätt till: hänsyn, respekt, omtanke och omsorg.
Folkpartiet ser fram emot resultatet av Vårdnadskommitténs arbete. Vi hoppas att det då kan finnas en lika bred enighet om ett förslag till förändring av lagstiftningen som det i dag finns en vilja att ta hänsyn till barnets bästa. Vi hoppas också att den här nya lagstiftningen fokuserar på vad som är rätt och vist för barnen och inte, som i dag, på vad som är rättvist mellan föräldrarna.