Fru talman! Den föreliggande propositionen om
möjligheter till import av starköl och om att
underlätta för bryggerierna att direktimportera
starköl visar på ett mycket tydligt sätt vilken
hycklande inställning som regeringen och den
borgerliga majoriteten har i alkoholfrågan.
Å ena sidan talar man i väldigt många sammanhang
om alkoholens offer. I regeringsdeklarationen lyfte
man särskilt fram barn till alkoholister. I en rad
andra sammanhang -- inte minst i EG-
förhandlingarna -- hävdar regeringen att
alkoholfrågan är oerhört väsentlig och att den i hög
grad skall påverka Sveriges ställningstagande.
Regeringen och samtliga partier ställer sig såvitt jag
har förstått bakom WHO:s mål att minska
alkoholkonsumtionen med 25 %. Det är den ena
sidan.
Vad innebär den andra sidan av regeringens
alkoholpolitik? Jo, den innebär att man på olika
sätt underlättar tillgängligheten och ökar tillgången
på alkohol. Det visar sig på olika områden.
EES-avtalet underlättar grundligt just
alkoholtillgängligheten i vårt land. Alldeles för få
människor upptäckte alldeles för sent att det var
fallet.
Jag menar att direktimporten av starköl kraftigt
ökar tillgängligheten och förmodligen också den
mängd alkohol och starköl som kommer att
serveras i landet.
Den föreliggande propositionen, som föreslår att
utländska tillverkare av starköl skall ges möjlighet
att sälja direkt på den svenska marknaden, kommer
väsentligt att bidra till att ytterligare öka
starkölskonsumtionen. Vi vet att den är på
uppgång.
Det är inte en uppgång som jag tycker är positiv.
Om vi menar allvar med påståendena om att vi vill
minska alkoholkonsumtionen och ser att alkoholen
orsakar omfattande skador och att starkölen på
intet sätt är undantagen, vilket Rinaldo Karlsson
föredömligt framhöll tidigare, så måste vi också ta
konsekvenserna av det. Då kan vi inte acceptera att
regeringens förslag går igenom.
Fru talman! Vi vet att det finns en omfattande
symbios mellan bryggerinäring -- de som tillverkar
starköl -- och restauranger. Vi vet att man på olika
sätt lockar kunder -- gärna unga -- till en
alkoholkonsumtion genom att lova billiga priser
och trevlig samvaro. Vi vet också att
bryggerinäringen har en omfattande
lobbyverksamhet i EG för att motverka de försök
jag ändå uppfattar att regeringsförhandlarna gör
för att få EG att acceptera Sveriges syn på
alkoholpolitiken.
Jag är rädd för att symbiosen mellan bryggerierna,
importörerna och restaurangerna ytterligare
kommer att öka om propositionen går igenom.
Vi i Vänsterpartiet vill ha en ytterligare skärpning
av reglerna. Vi vill inte bara avslå propositionen
utan också ha en återgång till de regler som gällde
före 1977. Dessa regler angav att även de svenska
försäljarna skulle sälja genom Systembolaget.
Fru talman! Jag är ytterligt förvånad över
propositionens innehåll. Många tunga
remissinstanser har varit mycket kritiska och gått
emot propositionen. Jag tycker att
regeringspartiernas representanter i utskottet
borde ha besinnat sig, stannat upp och konstaterat
att förslaget inte för alkoholfrågan framåt i Sverige.
Så är inte fallet. Man har genomdrivit
propositionens förslag och inte ändrat dem på
någon punkt.
Därför vill jag, fru talman, i första hand yrka bifall
till min motion, och i andra hand till den
socialdemokratiska reservationen. Det minsta man
kan begära av samtliga partier är att den instans
som har att på bred parlamentarisk grund se över
hur vi skall minska alkoholskadorna och
alkoholkonsumtionen i vårt land åtminstone får
behandla frågan. Förhoppningsvis kan man komma
fram till ett gemensamt ställningstagande.
Riksdagen skall inte föregå Alkoholkommissionens
ställningstagande.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till min motion
vad gäller propositionen och betänkandet om
partihandel med starköl.