Fru talman! Den svenska alkoholpolitiken utreds
för närvarande med målet att finna åtgärder som
bidrar till att minska alkoholkonsumtionen med
25 % fram till år 2000.
Alkoholkommissionen skall också utreda vilka
åtgärder som behöver vidtas för att vi vid ett
eventuellt EG-medlemskap skall klara detta mål.
Nu verkar socialministern ha givit upp hoppet om
att klara målet. Och visst kan det tyckas svårt att
finna alternativ till alkoholkonsumtion främst för
våra stora ungdomsgrupper. Men med de vindar
som nu blåser i övriga Västeuropa och inte minst i
Medelhavsländerna känns det mera hoppfullt.
Även i Italien, Spanien och Portugal drivs nu en
aktiv alkoholpolitik med stöd av den aktionsplan
som Europas WHO-avdelning antagit.
Det är i skenet av detta svårförklarligt att en
proposition har lagts fram som skall medge denna
direktimport. En viss oro avspeglas dock i
propositionsförslaget. Det står i en viss bjärt
kontrast till vad Bengt Westerberg har sagt i dag.
Jag skall citera ett avsnitt: ''De myndigheter som
har tillsyn över alkoholområdets olika sektorer bör,
enligt regeringen, uppmärksamt följa utvecklingen
med tanke på risken att marknadsföringen av
starköl ökar eller att andra alkoholpolitiska
olägenheter uppstår i och med att flera aktörer
kommer in på den svenska marknaden.''
Detta tycker jag är en nyckelmening i
propositionsförslaget. Den talar starkt för att den
oro vi känner är mycket berättigad och inte har
uppstått på grund av att vi, inte minst vi från
nykterhetsrörelsen, skulle vara emot alla
förändringar.
Man kan också fundera över diskrimineringen.
Den innebär att man inte får sälja så mycket man
vill. Om man tar bort de diskriminerande reglerna,
bör det rimligtvis innebära en ökad försäljning och
en ökad marknadsföring, precis som departementet
fruktar. Det innebär att vi får en ökad konsumtion.
Det måste vara målet med att man skall ta bort de
s.k. diskriminerande reglerna rörande import och
direktförsäljning. Vi har olika uppfattningar, men
på den här punkten sammanfaller de.
Dagens stora nyhet är att exporten från
bryggerierna i vårt land missbrukas. Det måste väl
också innebära att de regler som styr den
verksamheten måste ses över. Restaurangvärldens
kriminalitet, där stora mängder hemtillverkad
alkohol försäljs, inger inte någon större tilltro i
sammanhanget när man dessutom skall
direktimportera öl till försäljning. De razzior som
Länsstyrelsen i Stockholm genomfört har avslöjat
sådana brister att man med fog kan undra hur våra
lagar efterlevs och kontrolleras. I dag finns stränga
regler. Trots att vi i ett betänkande från
Alkoholkommissionen har föreslagit vissa
skärpningar av reglerna är jag inte helt övertygad
om att det kommer att räcka. Det är ofta först när
skatteintäkter uteblir som myndigheterna reagerar.
Folkhälsoförespråkarnas varningar tas sällan med
så stort allvar.
Skulle alkoholkonsumtionen öka med 25 % kan
man också räkna med en ökad dödlighet i
alkoholrelaterade sjukdomar med 1 500 till 3 000
dödsfall per år. Detta skall läggas till de 6 000
dödsfall som inträffar i år. Det kommer att öka
vårdkostnaderna med 1,5--3 miljarder kronor.
Man kan väl tänka sig att det är de tunga
remissinstansernas tveksamhet som avspeglas i
regeringens lilla brasklapp. I varje fall har de
hälsopolitiskt medvetna remissinstanserna avstyrkt
förslaget om att tillåta flera aktörer på marknaden.
Vi känner sedan länge den svenska
bryggerirörelsens målmedvetna och påkostade
reklam som förhärligat ölet som ungdomsdryck.
Man har lyckats över förväntan i sitt uppsåt. I dag
dricks ca 40 % av ölet på pubar och restauranger.
Det betyder att det är den ungdomliga publiken
som är den stora konsumentgruppen. Vi kan
förvänta oss samma problem som uppstod under
och efter mellanölstiden. Så ser det ut redan i dag.
Rättegångsprotokoll visar att våld i samband med
konsumtion är ett alltför vanligt inslag. Starkölets
andel av ölkonsumtionen har också ökat
oroväckande mycket.
Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och
Alkoholkommissionen har i sina remissyttranden
visat på svagheterna i förslaget. Man anför även att
när dagens distribution av öl från svenska
bryggerier blev tillåten gjordes ett klart avsteg från
den svenska alkoholpolitiska grundsynen. Att då
ytterligare späda på det misstaget vore djupt
olyckligt. Med stöd av andra argument avstyrks
förslaget.
Alkoholkommissionen har som uppdrag att bereda
frågan om vad som kan inträffa i ett framtida
medlemskap i EG. EES-avtalet träder i kraft den 1
januari. Men där har riksdagen enhälligt avstått
från att kräva särkilda regler rörande
alkoholhanteringen av den anledningen att detta
inte var nödvändigt. Att då anta dagens
betänkande och regeringens proposition innebär
att avsteg från den linje vi varit överens om.
Skulle detta förslag vara avhängigt EES-avtalet
borde ikraftträdandedatum för förslaget
sammanfalla med den dag EES-avtalet träder i
kraft. Så är inte fallet, utan detta beslut skall träda
i kraft när regeringen så beslutar.
Jag har i en flerpartimotion yrkat på ett
tillkännagivande som innebär att propositionens
förslag avslås. Nu har den motionen varken funnit
gehör hos utskottet eller hos reservanterna. Jag har
då tillsammans med mina medmotionärer beslutat
att yrka bifall till reservationen. Det innebär att de
ändringar som skall ske av alkoholförsäljningen
skall utredas i ett sammanhang ur ett
alkoholpolitiskt perspektiv och att
Alkoholkommissionen skall fullfölja sitt uppdrag.
Därmed tycker jag att propositionsförslaget skall
avslås.
När EES-avtalet antogs av riksdagen levde jag i
samma föreställning som Göran Magnusson att det
skulle komma ett förslag om starkölsförsäljningen.
Jag har också haft uppfattningen att ett avsteg från
den alkoholpolitiska grundsynen måste innebära
ett avsteg från förhandlingsunderlaget i de
pågående EG-förhandlingarna. Det är lätt att ge
sken av att vi trots avsteg från den och den punkten
klarar att bedriva en bra alkoholpolitik. Det
försvagar våra argument i de pågående EG-
förhandlingarna.
Jag yrkar därmed bifall till reservationen.
I detta anförande instämde Stina Eliasson och
Birgitta Hambraeus (båda c).