Fru talman! Den proposition som nu diskuteras i
kammaren är en följd av EES-avtalet, en följd av
att EES-avtalet förväntas träda i kraft vid
årsskiftet. Det är inte ett slags förtida anpassning
till ett EG-medlemskap som det handlar om.
I EES-förhandlingarna tvingades Sverige medge att
dagens regler för försäljning av starköl i Sverige är
diskriminerande i förhållande till utländska
producenter. Det är bakgrunden till framlagt
förslag.
Jag aviserade också i den s.k. EES-propositionen
att det här förslaget skulle komma, och det ledde
då inte till någon erinran från kammaren.
De regler som nu föreslås är också principiellt
viktiga för de diskussioner med EG som pågår. Som
kammaren väl känner till är våra ambitioner i
förhandlingarna att övertyga EG om att vi från
svensk sida inte är ute efter att diskriminera några
utländska producenter, utan att det är av
hälsopolitiska skäl som vi är angelägna om att slå
vakt om svensk alkoholpolitik.
Starkölspropositionen skall ses i det här ljuset,
liksom den testförsäljning som just nu pågår i
systembutikerna.
Det finns inte någon anledning att tro att
åtgärderna, möjligheterna att sälja starköl direkt i
restaurangerna och testförsäljningen i
systembutikerna, kommer att leda till någon
ökning av alkoholkonsumtion eller alkoholskador.
Restauranger som har tillstånd att sälja alkohol kan
redan i dag sälja obegränsade mängder av starköl.
Jag tycker alltså att det är svårt att förstå den
koppling som Rinaldo Karlsson och Eva Zetterberg
gjorde, nämligen att den möjlighet som öppnas
skulle leda till kraftigt ökad försäljning.
Däremot skulle naturligtvis ett avskaffande av
framför allt detaljhandelsmonopolet allvarligt
försvaga svensk alkoholpolitik. Om man, vilket ni
tidigare i diskussionen var inne på, skulle börja
sälja alkohol i Konsumbutiker, ICA-butiker eller i
butiker av motsvarande slag -- man har i debatten
talat om s.k. licensierade butiker -- är det ingen
tvekan om att det skulle leda till en kraftigt ökad
försäljning, kraftigt ökad konsumtion och kraftigt
ökade skador.
Därför måste inriktningen i de förhandlingar som
vi nu bedriver med EG vara att sträva efter att få
förståelse för denna svenska ståndpunkt. Vi måste
alltså slå vakt om den s.k. desintresseringsprincipen
i alkoholhanteringen.
Vi går nu in i avgörande förhandlingar med EG.
För att vi skall klara av att föra en bra
alkoholpolitik i förhandlingarna, är det nödvändigt
att EG tror på oss när vi säger att vi inte är ute efter
att diskriminera.
Propositionen som nu diskuteras har varit ett av
våra tyngsta bevis för att vi, i de diskussioner som
förs med EG, inte är ute efter att diskriminera. Om
det vapnet slits ur våra händer är det klart att vår
förhandlingsposition försvagas en hel del.
Fru talman! Från och med det årsskifte som nu
ligger framför oss är vi bundna av EES-avtalet. Det
innebär att frågor som blir föremål för behandling
i svensk domstol också kan hamna i EG/EFTA-
domstolen. När den skall yttra sig till en svensk
domstol kommer den svenska domstolen i sin tur
att inhämta yttranden från EG-kommissionen, och
vad EG-kommissionen säger till domstolen
kommer att vara av mycket stor betydelse för vilka
slutsatser den kommer fram till. I de diskussioner
vi nu för med EG-kommissionen har vi därför varit
angelägna om att nå fram till en uppgörelse så snart
som möjligt, innan några frågor behandlas i
EG/EFTA-domstolen.
Om vi lyckas med det kommer nämligen
kommissionen att i sitt yttrande till domstolen säga
att svensk alkoholpolitik är förenlig med de regler
som gäller för EG. Då är våra chanser att vinna i
domstolsförhandlingarna utomordentligt goda.
Om vi inte skulle nå fram till en uppgörelse inom
rimlig tid finns det en betydande risk för att det blir
EG/EFTA-domstolen, i stället för Sveriges riksdag,
som kommer att lägga fast den svenska
alkoholpolitiken. Ingen av oss önskar den
utvecklingen.
Förslagen i propositionen strider inte mot
alkoholpolitiska intressen. I själva verket är det
precis tvärtom. De som säger nej till förslagen i
propositionen kommer att spela rysk roulette med
svensk alkoholpolitik.
Fru talman! Även om vi skulle nå ett mycket gott
förhandlingsresultat i diskussionerna med EG,
kommer öppningen mot Europa att på olika sätt
kräva en viss tyngdpunktsförskjutning i den
svenska alkoholpolitiken. Jag vill understryka att
det inte innebär att vi skall revidera målen, utan att
vi bör ändra sammansättningen av de medel som vi
använder i alkoholpolitiken. Jag tror t.ex. att det är
realistiskt att anta att det blir svårt att använda
prispolitiken lika aktivt som vi skulle kunna göra
om Sverige var mer isolerat.
Detta var själva utgångspunkten när regeringen
tillkallade Alkoholpolitiska kommissionen. Den
har alltså till uppgift att fundera just på hur
tyngdpunkten skall läggas i den svenska
alkoholpolitiken inför EG. Vår gissning är att
kommissionen kommer att föreslå en betydligt
större omfattning av de insatser som vi nu gör i form
av förebyggande åtgärder, information, kampanjer
och liknande. Därför har vi också i det
budgetförslag som kommer att föreläggas
riksdagen i början på januari reserverat betydande
belopp för att kunna motsvara de förslag som
kommissionen antas lägga fram.
Fru talman! Motståndet mot förslaget i
propositionen kommer från en ohelig allians, som
Ulla Orring kallade det. Här finns bryggare, som
vill att vi skall misslyckas i förhandlingarna med
EG. De vill gärna att EG/EFTA-domstolen skall
avgöra svensk alkoholpolitik, därför att de räknar
med att det kommer att gagna deras intressen, i den
ständigt pågående diskussion som vi för med
Bryggareföreningen och de företag som är anslutna
dit. De vill i slutändan nå målet att kunna sälja
starköl i livsmedelsbutikerna. Det är deras skäl för
att säga nej till förslaget.
Nykterhetsrörelsens företrädare tror å andra sidan
att vi kan blunda för att Sverige nu kommer att vara
anslutet till EES-avtalet från årsskiftet och att det
inte kräver några som helst åtgärder från svensk
sida. Vi kan inte följa de lockropen heller, om vi
skall bedriva en effektiv alkoholpolitik i Sverige.
Det är inte heller rimligt med en återgång till de
regler som gällde före 1977, som Eva Zetterberg
förespråkade. De ledde till massor av byråkrati,
pappershantering och annat, men de hade inte
någon alkoholpolitisk effekt. När vi tog bort de
reglerna, dvs. om att all försäljning från svenska
bryggerier till restaurangnäringen formellt skulle
ske genom Vin & Sprit och Systembolaget, ledde
det inte till en kraftigt ökad alkoholkonsumtion. I
själva verket följdes detta beslut, kompletterat med
en rad andra beslut, av minskad
alkoholkonsumtion under en rad år. Jag skall inte
säga att detta beslut var en orsak till den minskade
alkoholkonsumtionen, men det visar ändå alldeles
tydligt att det går att uppnå en minskning av
alkoholkonsumtionen även om man genomför den
här typen av organisatoriska förändringar.
Därför är min slutsats, fru talman, att det för oss
som vill slå vakt om en restriktiv alkoholpolitik och
som menar att den skall utformas här i riksdagen,
inte av EG/EFTA-domstolen, är nödvändigt att
visa att vi inte är ute efter att gynna svenska
producenter på bekostnad av utländska
producenter.
Det är bakgrunden till det förslag som kammaren
i dag behandlar. Jag hoppas livligt att kammarens
majoritet kommer att stödja detta förslag.