Fru talman! Låt mig för det första konstatera att
den ordning som vi hade före 1977 innebar att de
svenska bryggerierna körde ölet direkt från fabrik
till restaurang. Sedan skickades det en massa
papper till Vin & Sprit och till Systembolaget. Som
alla inser hade detta självklart inte någon som helst
positiv alkoholpolitisk effekt.
Nu vill vi åstadkomma en liknande ordning för
utländska bryggerier som den som gäller för de
svenska, så att de inte skall diskrimineras på den
svenska marknaden.
För det andra vill jag säga att frågan om vad som
händer om EG skulle säga nej till svensk
alkoholpolitik inte har någon som helst relevans. Vi
driver dessa förhandlingar med inriktning på att vi
skall få ett ja till att fullfölja svensk alkoholpolitik.
Att ställa en sådan fråga är ungefär som att fråga
vad som händer om EG säger nej till
offentlighetsprincipen eller till någonting annat
som vi tycker är oerhört viktigt.
Förhandlingarna drivs naturligtvis med sikte på att
vi skall slå vakt om viktiga svenska värden.
Alkoholpolitiken tillhör dessa viktiga svenska
värden. Jag är dessutom på goda grunder mycket
optimistisk om att vi skall få gehör för svensk
alkoholpolitik, under förutsättning att vi tydligt kan
visa att vi inte är ute efter att diskriminera.
Den proposition som vi nu diskuterar är ett tydligt
bevis, inför EG, för att vi inte är ute efter att
diskriminera utländska producenter. Det är
hälsopolitiska skäl som ligger bakom propositionen
och den svenska alkoholpolitiken.