Fru talman! Ulla Andersson är i alla fall tydlig. För henne är det de som inte arbetar som står i centrum för politiken. Jag tycker att man ska ta lönsamheten i att arbeta på mycket stort allvar. Just för den som inte känner att den får vara med i samhället och som riskerar att hamna utanför är möjligheten att ta sig in på arbetsmarknaden nyckeln till att få ett sammanhang, en inkomst och kunna påverka sin tillvaro.
Vi ska ha ett av världens mest generösa system om man blir sjuk eller arbetslös, och det har vi. Men vi ska ha en jämn fördelning och en god sammanhållning i Sverige, och det har vi. När OECD mäter så kallade Gini-koefficienter visar det sig att vi är bland dem som har de jämnaste fördelningarna av inkomster. När det gäller värdet på våra välfärdstjänster, som är högt subventionerade och jämnt fördelade, har vi den kanske allra jämnaste fördelningen. Det är viktigt.
Varifrån kommer resurserna, Ulla Andersson? Ja, de kommer av att det lönar sig att arbeta, att ekonomin kan växa och tillväxten ta fart. Det är mot den bakgrunden som jag är särskilt bekymrad över Vänsterpartiets budgetmotion. De olika utgiftschocker och skattechocker som Vänsterpartiet vill lägga på svensk ekonomi riskerar att leda till en sämre bnp-utveckling med flera procentenheter. Bnp-tillväxt är någonting som vi behöver, Ulla Andersson, till att fortsätta förbättra tillgängligheten i vården, till att kunna stötta till exempel barnfamiljer med reformer, till att ha fortsatt ordning och reda i svensk ekonomi. Men det hotas av Vänsterpartiets skattechockpolitik. Det är inte att ta ansvar för Sverige eller för välfärden.