Fru talman! Åhörare! Kolleger! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag, en helhet för jobb och tillväxt, mot de fyra olika reservationer som vi hört föredras här i dag.
I går besökte jag Chalmers i Göteborg som har anor långt tillbaka, till 1829. Då fanns inte Entreprenörskolan där vi var i går. Då fanns till exempel inte Minesto som ur den gamla bilindustrins teknik har utvecklat ny energiteknik som kan utvinna energi ur tidvatten. Det fanns ett antal mycket intressanta projekt, bland annat för ny energi, som utvecklas av klassisk svensk ingenjörskonst men som i dag gör nya saker som inte fanns 1829 och som inte ens fanns 2006.
Svensk teknik, svensk industri och svenska kunskaper behöver ständigt förändras för att vår konkurrenskraft ska fortsätta vara stark i ett allt hårdare omvandlingstryck.
Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik under de senaste åren har vi kunnat investera i just det här, i utbildning, i stärkt konkurrenskraft, i ny teknik, i infrastruktur och i forskning. Vi har kunnat rusta Sverige för framtiden i en djup och utdragen internationell lågkonjunktur. Vi har gjort det bättre än många andra jämförbara länder.
I dag debatterar vi Alliansens åttonde gemensamma budget. Det finns mycket kvar att göra, men det har hänt mycket sedan vi presenterade den allra första här i riksdagens kammare. Sysselsättningen har ökat med över 200 000 personer samtidigt som utanförskapet har minskat. Resurserna till vård, skola och omsorg har ökat med närmare 70 miljarder kronor i reala mått mätt. Tillgängligheten i vården har förbättrats. Vårdköerna har minskat. I dag är det färre än hälften så många som måste vänta mer än 90 dagar på att få vård. Vi har ökat resurserna per elev i förskolan, i grundskolan och i gymnasieskolan. Det är fler som läser på högskola i dag. Vi ökar antalet behöriga lärare i skolan, och efter 20 år av sjunkande resultat i skolan börjar vi äntligen se vissa tecken på att fallet bromsas in och att vi tar steg för steg mot att återupprätta kunskapslinjen i skolan.
Detta är bara några jämförelser mellan hur det är nu och hur det var 2006, och det finns mycket kvar att göra. Sverige har många utmaningar kvar att lösa, men när man har hört de fyra oppositionspartiernas anföranden undrar man nästan om vi verkar i samma land.
Visst finns det utmaningar för svensk industri och för svensk ekonomi. Att svartmåla och överdriva hur läget ser ut i Sverige gör oss dock inte bättre lämpade att möta utmaningarna.
När vi diskuterar Sveriges utmaningar i en internationell kontext måste vi jämföra oss med just jämförbara länder. Låt oss göra det, och låt oss titta på till exempel Tyskland, som ofta lyfts fram som ett land som har klarat krisen väl. Om Sverige hade haft en offentlig skuld som den i Tyskland hade vi behövt betala minst det dubbla i räntor på statsskuld. Det motsvarar ungefär 40 miljarder kronor, vilket i sin tur motsvarar ungefär hela studiestödet eller garantipensionen - för att jämföra med några viktiga välfärdsdelar.
Det land som kanske mest förknippas med ordning och reda har alltså sämre offentliga finanser än Sverige. Om vi tittar på arbetsmarknaden och hushållen ser vi att tyska reallöner inte har ökat alls under de senaste tio åren medan de i Sverige har ökat över 12 procent, trots en orolig omvärld.
Vi kan titta på några andra länder också. Vi kan titta på ett annat litet öppet land, till exempel Nederländerna. Det landet har inte nått upp till ens en tredjedel av den svenska tillväxten under åren 2007-2012. Varken Tyskland, Österrike, Holland, Frankrike, Finland eller Danmark har lyckats växa mer än vad Sverige har gjort per år sedan 2007.
Fru talman! Ordning, reda och ansvar för ekonomin spelar roll. Sverige har tack vare den ansvarsfulla ekonomiska politiken lyckats klara krisen väl de senaste åren. Det är avgörande för svensk ekonomi att vi fortsätter att stå starka när vi har överhängande nedåtrisker kvar. Vi ser vissa ljusglimtar, till exempel den senaste arbeskraftsundersökningen från SCB som visar hur närmare 90 000 fler svenskar har ett jobb jämfört med för ett år sedan. Det råder fortfarande turbulens i USA, orosmoln över flera europeiska länder, till exempel Frankrike, Grekland och Italien. Euroområdet har fortfarande svårt att få fart. Vi är inte ur de senaste årens utdragna lågkonjunktur. Det betonar vi även i utskottets betänkande.
Varje höst går det några månader mellan att budgetpropositionen presenteras och att betänkandet skrivs. Den kompletterade informationen som finns med i betänkandet visar, liksom OECD gjorde senast i går, att orosmolnen hänger kvar. Därför har vi inte råd att vänta på att världsekonomin ska öka antalet jobb i Sverige alldeles av sig själv. Därför fortsätter vi att stötta inhemsk efterfrågan genom att fortsätta att investera i svensk konkurrenskraft. Det handlar om att fortsätta att använda jobbskatteavdraget, som vi utvärderade i finansutskottets regi - minns ni det? Olika utomstående bedömare betraktade frågan och fann 100 000 jobb i sysselsättningseffekt. När vi dessutom höjer brytpunkten för statlig inkomstskatt, vilket omfattar drygt en miljon löntagare, till exempel karriärtjänsterna för lärare och avdelningschefer i vården, fortsätter vi att göra det mer lönsamt att arbeta. Det leder till fler arbetade timmar, och sådant har positiv effekt på tillväxten. Det behöver vi.
I ett läge där vi har svag internationell konjunktur behöver vi stötta inhemsk efterfrågan. Det syns även i till exempel OECD:s rapport från i går och EU-kommissionens höstprognos. De visar att inhemsk efterfrågan har en viktig del i tillväxten under de närmaste åren. Därför satsar vi ungefär 20 miljarder kronor i år på att stärka hushållens ekonomi, förbättra drivkrafterna för arbete och därmed stötta möjligheterna till tillväxt.
Sverige är rikt, rättvist och sammanhållet - och ska så förbli. Därför riktar vi också in reformer på att hjälpa dem som har lägst marginaler och svårast att få vardagsekonomin att gå ihop. Låt oss se på till exempel en ensamstående förälder, en mamma, som jobbar inom vård och omsorg och som tjänar 26 000 kronor i månaden. För henne innebär den samlade effekten av vår politik, jobbskatteavdraget, sänkt a-kasseavgift och höjt bostadsbidrag, närmare 7 000 kronor om året mer att leva för. Sådant spelar roll i vardagsplånboken i att få tillvaron att gå ihop.
Fru talman! För att stå redo inför ett fortsatt hårt omvandlingstryck för den svenska ekonomin behöver vi fortsätta att investera i svensk konkurrenskraft. Därför inför vi två nya karriärsteg för lärarna. Därför ska Sverige fortsätta att vara ett av de länder i världen som satsar mest på forskning. Därför fortsätter vi med en politik som gör att det skapas fler nya jobb i svensk ekonomi.
Men vi behöver också se till att fler kan få jobben. Det är fortfarande för många unga som behöver få in sin allra första fot på arbetsmarknaden för att ha en chans att få fäste med båda benen så småningom. Därför satsar vi på yrkes- och introduktionsavtalen, där vi kombinerar anställning, utbildning och att hjälpa till att lyfta fram dem som ännu inte har rätt kvalifikationer. Nu kan de lära sig jobbet på jobbet.
Vi fortsätter att förbättra företagens villkor för att växa och anställa. Det gör vi på flera sätt. Det har vi gjort i tidigare budgetar. Nu i dagarna genomförs investeraravdraget, som gör de allra första investeringarna i små nystartade företag mer lönsamma samtidigt som avdraget för forsknings- och utvecklingsanställda stärker möjligheterna till investeringar i fortsatt utveckling. Vi sänker anställningskostnaderna för unga genom att förstärka nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar under 23 år. Vi tar även i fortsättningen ansvar för tillväxt och jobb.
Fru talman! Även i år, som varje år, hålls ramdebatten i november när det är lite som mörkast och gråast på himlen. Precis som föregående år hänger mörka moln över oss, över världsekonomin, över den europeiska ekonomin, nu i år tyvärr även över ramarna som sådana.
Jag vill hålla mig till politikens innehåll och hoppas att debatten ska handla om det. Det är vad valet borde handla om nästa år, och det är vad den här debatten borde handla om. Men jag måste ändå beklaga att det enda de fyra olika oppositionspartierna verkar vara överens om är att vilja riskera tryggheten i den svenska budgetordningen, att utmana den rambeslutsmodell som byggt Sverige starkt, som utgör en kärna i de starka svenska statsfinanserna sedan snart 20 år. Det är olyckligt och kan få återverkningar på kommande regeringars möjlighet att styra landet och fortsätta att ha ordning och reda i svensk ekonomi.
Fru talman! I den här debatten har vi hittills hört fyra olika oppositionspartier berätta om sina reservationer och motioner, och de har använt olika siffror. Jag vill avsluta mitt inlägg i debatten med tre siffror som jag tycker är relevanta inför den fortsatta debatten: 200 000, 555 000 och 298.
200 000 är så många fler som har ett jobb att gå till nu jämfört med när Socialdemokraterna styrde Sverige. Den siffran påminner mig om att Alliansens politik gör skillnad för de 200 000 svenskar som hade en lite jobbigare morgon kanske så sent som i morse men som genom att få fäste på arbetsmarknaden får en mycket bättre framtid.
555 000 förtidspensionärer stämplades ut från svensk arbetsmarknad när bidragslinjen gick före arbetslinjen före valet 2006. Det var ett sätt att snygga till statistiken när man mäter andelar, men i dag är det 200 000 människor färre i utanförskap. Varje person i den statistiken har ett livsöde, har en tillvaro, och många fler av dem har ett jobb att gå till och slipper känna att de åker ut ur de svenska sammanhangen, arbetsplatserna och gemenskaperna.
298 är antalet dagar som det i dag är kvar till riksdagsvalet. Om så många dagar väljer Sverige väg. Ska vi fortsätta att stärka svensk konkurrenskraft och se till att det blir fler nya jobb, eller ska Sverige gå tillbaka till en bidrags- och åtstramningslinje? Vi i Alliansen går till val tillsammans. Vi söker mandat för att fortsätta att ta ansvar för ett Sverige som står starkt, där alla jobb behövs, där alla människor behövs. Mot det står fyra olika alternativ som i en utdragen internationell lågkonjunktur riskerar att både strama åt mot jobb och tillväxt och skapa osäkerhet om formerna för de svenska statsfinanserna. Så ger man inte svar på Sveriges utmaningar i en orolig omvärld.
Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
I detta anförande instämde finansminister Anders Borg och Jonas Jacobsson Gjörtler (båda M).