Fru talman! Den här debatten om budgetramarna handlar i grunden om vilka politiska förslag som Sverige behöver för att klara de utmaningar vi står inför i dag och i framtiden. Regeringens ständiga förslag för att lösa problem och undanröja hinder är att sänka skatter. Det återkommer i budget efter budget, i reform efter reform.
I årets budget är det det femte jobbskatteavdraget som ska frälsa Sverige och göra oss starka inför framtiden. Tillåt mig tvivla på att det är ett framgångsrikt recept! Det har prövats förut. Regeringen har gjort ett första, ett andra, ett tredje och ett fjärde jobbskatteavdrag. Ändå har Sverige i dag högre arbetslöshet än när regeringen tillträdde. Det kan inte vara rätt recept att år efter år skriva ut samma medicin om det visar sig att receptet är fel. Om det visar sig att diagnosen är felaktig måste man faktiskt ändra politiken.
Miljöpartiets syn är i stället att Sverige behöver satsa. Vi behöver investera i ett starkare samhälle. För att vi ska få en skola som ger våra barn en bra start i livet och gör att alla kommer ut med de betyg de behöver för att klara sig vidare in på arbetsmarknaden behövs ökade resurser. För att få fler människor att komma från arbetslöshet och in i arbete krävs det investeringar i Sverige. Och för att vi ska kunna ta vårt klimatansvar, för att vi ska kunna minska våra utsläpp till hållbara nivåer och ge våra barn och barnbarn en miljö som ger dem bra möjligheter att leva, krävs det att vi investerar i ren energi, hållbara transporter och minskat energislöseri i Sverige.
Fru talman! En viktig framtidsinvestering är att skapa en bra skola för våra barn och unga. Regeringens reformiver på skolområdet har skapat oreda och stor osäkerhet i lärarkåren. Men den har inte höjt resultaten i den svenska skolan. Den har inte gett våra elever ökade kunskaper. Den har inte gett våra barn den kvalitet i undervisningen och den tid med lärarna som behövs för att alla elever ska få en ärlig chans. Eleverna har inte fått den kvalitetstid med lärarna som krävs för att kunna komma över lärtrösklar och nå nya insikter.
Alla vet vilken otrolig effekt det kan ge om man får tid med en bra pedagog som hjälper en och förklarar de svåra problem man står inför. Att elever får tid tillsammans med kunniga och engagerade lärare är det bästa receptet för att vi ska kunna nå kunskapsmålen i den svenska skolan och ge alla elever möjlighet att gå ut med bra betyg. Det är när en elev får tid att i lugn och ro tillsammans med en lärare få svåra ämnen förklarade för sig och får chansen att ställa de följdfrågor som behöver ställas som eleven också får chansen att utvecklas och känna glädjen i lärandet.
För att ge alla elever i den svenska skolan den möjligheten satsar vi från Miljöpartiet på en bättre skola. Det tycker vi är överordnat en femte skattesänkning; de tidigare har inte heller visat sig vara särskilt effektiva. Vi föreslår ökade resurser för att kunna anställa fler i den svenska skolan. Vi behöver fler lärare. Det avsätter vi resurser för. Men vi behöver också fler fritidspedagoger, vaktmästare, yrkesvägledare och kuratorer samt alla de andra yrkesgrupper som tyvärr har försvunnit i ganska stora mängder från den svenska skolan men som har haft en otroligt viktig funktion i att avlasta lärarna och ge dem tid att möta eleverna. Dem vill vi återanställa till den svenska skolan.
Vi vill också att de bästa krafterna i vårt samhälle ska söka sig till lärargärningen. Därför investerar vi 5 miljarder i höjda lärarlöner under de kommande åren. Det är också den summa som ledande fackförbund har bedömt är nödvändig för att vi ska kunna lyfta den svenska lärarkåren och ge lärarna den status de förtjänar. De gör ett otroligt viktigt jobb för att ge eleverna en bra framtid.
Vi vet att de elever som inte i tidig ålder lär sig läsa på en tillräckligt god nivå får det väldigt svårt längre upp i åldrarna. Det är då mycket svårt att gå ut med godkända betyg i alla ämnen efter årskurs 9 eller efter gymnasiet. Därför föreslår vi en läsa-skriva-räkna-garanti som säkerställer att man tillsätter alla de resurser som krävs för att alla elever ska ha förmåga att läsa, skriva och räkna på en tillräcklig nivå redan i årskurs 3. Men för att det ska vara möjligt krävs det att man avsätter de resurser som behövs. Det krävs också att man ger lärarna möjlighet att besluta om vilket stöd varje elev ska få och att de får det i rätt tid. Det är det som kallas att ge lärarna ordinationsrätt.
Vi tycker också att lärarna måste ges mer tid att förbereda sina lektioner. Vi vet att det kommer att krävas väldigt mycket av våra lärare för att de ska hänga med i den senaste kunskapen om hur man kan lära ut. Teknikutvecklingen och kunskapsutvecklingen går väldigt snabbt. Därför behöver lärarna också tid för att kunna följa med och förbereda sina lektioner. Detta kräver både minskad byråkrati och mer personal i skolan. Det ger lärarna tid att vara bra lärare.
Fru talman! Just nu pågår FN:s klimatmöte COP 19 i Warszawa i Polen. De rapporter vi får därifrån talar tyvärr igen om ett låst läge och små chanser till framsteg i de internationella klimatförhandlingarna. Men alla som sätter sig in i klimatfrågan vet vad som måste komma till stånd för att vi ska få ett internationellt klimatavtal, vad som krävs för att alla länder gemensamt ska klara av att rädda vårt klimat.
Alla vet att det är konflikter mellan de rika länderna å ena sidan och de fattiga och snabbväxande å den andra. Det är den klyftan som skapar låsningarna i klimatförhandlingarna. Alla vet också egentligen vad som krävs för att vi ska få bort den konflikten. Det krävs att vi i den rika världen gör vårt yttersta för att minska vår klimatpåverkan. Vi står för en väldigt stor del av de historiska utsläpp som har skett. Om inte vi tar vårt ansvar och minskar våra utsläpp i den takt som är nödvändig enligt den ledande forskningen, hur ska vi då kunna förvänta oss att fattiga och växande länder ska göra det jobbet?
Det krävs också att vi tar vårt ansvar för att finansiera en klimatsmart utveckling i de fattiga länderna. Men vi ska inte göra det av hjärtats godhet, utan för att vi har lovat att göra det. Redan 1992, vid den första Riokonferensen, lovade de rika länderna att stå för den klimatfinansiering som är nödvändig och den tekniköverföring som krävs för att de fattiga länderna ska kunna få en bra utveckling utan att förvärra klimatet. I Köpenhamn, där Fredrik Reinfeldt var Sveriges högsta representant på plats, utlovades också klimatfinansiering. Fredrik Reinfeldt och ledare från andra länder skrev under på att vi ska stå för den klimatfinansiering som krävs. Den överföringen har beräknats stå för ungefär 2 miljarder kronor varje år, som Sverige har lovat att ge till fattiga länder för att de ska klara av sin utveckling. Men i årets budget avsätter regeringen bara 250 miljoner kronor. Det är dessutom pengar som man tar direkt från biståndet, inga nya pengar, utan pengar som man redan tidigare lovat de fattiga länderna.
Det vore intressant att höra Anders Borg reflektera över det här från talarstolen när han har chansen framöver. Hur ser du, Anders Borg, att vi ska kunna få ett klimatavtal när din egen regering inte ens står för de löften vi avgivit vid tidigare toppmöten och i tidigare överenskommelser? Hur ska det då vara möjligt att få de andra länderna att gå med på ytterligare avtal?
Är det så Anders Borg skulle agera själv om han gjorde ett avtal med en annan privatperson och den personen inte stod för sina löften? Skulle man då gå in och göra ytterligare avtal? Jag tror inte att Anders Borg skulle reflektera på det. Jag önskar att Anders Borg skulle ta till sig det och se till att de pengar som behövs för att vi ska få ett internationellt klimatavtal kommer fram.
Nästa gång vi skakar på huvudet och undrar varför det ska vara så svårt att komma överens på den globala arenan tycker jag att vi ska fundera över om vi har gjort vårt. Vi ska veta att vår regering aktivt förstör möjligheterna att komma överens internationellt genom att vi inte står för de löften som vi tidigare har avgivit.
Tyvärr finns det väldigt lite spår av klimatkrisen i den budget regeringen har lagt fram. Ungefär 1 procent av reformutrymmet har lagts på att minska klimatpåverkan. Det är ett stort svek mot kommande generationer. Det är också ett svek mot alla dem som är arbetslösa i vårt land. Vi vet att det behövs stora investeringar för att minska våra utsläpp. Men det är också investeringar som ger otroligt mycket jobb.
Om vi skulle göra de investeringar som Miljöpartiet föreslår, ungefär 50 miljarder under de kommande fyra åren, skulle det ge jobb till människor som skulle underhålla och sköta vår järnväg så att vi skulle slippa se utspårade tåg och olyckor runt om på vårt järnvägsnät på grund av bristande drift och underhåll, som beror på en regering som inte avsätter de pengar som behövs.
Vi skulle se tusentals hantverkare som gjuter fundament och sätter upp massor av vindkraftverk runt om i vårt land. Det är arbetstillfällen som ger en stabil energiframtid och också ger arbetslösa jobb. Det handlar om alla de människor som ska montera hundratusentals solcellspaneler på våra tak för att vi ska få ett hållbart energisystem. Alla inser att en sådan omställning kräver väldigt mycket arbete och att det ger många människor jobb.
Det handlar om de tusentals industriarbetare som kan jobba med att ta fram de förnybara bränslen från svensk skog som kan ersätta den olja som vi importerar för dyra pengar varje år. Det handlar om alla de byggarbetare som ska rusta upp miljonprogrammet, de hundratusentals fastigheter och lägenheter som vi byggde för snart 50 år sedan och som nu är i akut behov av upprustning.
Allt detta har Miljöpartiet finansiering för, finansiering som ger många nya jobb. Vi har gjort en beräkning som visar att bara under de närmaste åren skulle vår politik ge 30 000 fler jobb än var regeringens politik ger. På längre sikt handlar det om hundratusentals nya jobb.
Det handlar också att satsa på välfärden. I dag kom en granskning från Kommunal som visar på att var fjärde anställd inom äldreomsorgen vill byta jobb under de närmaste åren. Hur ska vi med en sådan utveckling kunna ta hand om våra äldre i framtiden på ett värdigt sätt?
Även i skolan kommer det att behövas nya anställningar. Men det kräver resurser. Därför måste resurserna användas till att göra satsningar för att öka kvaliteten i välfärden och för att klara av den omställning vi behöver göra snarare än att sänka skatter ytterligare en gång.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservationer.