Herr talman! Carl B Hamilton kunde ha lurat mig - han lät väldigt nöjd med sig själv, i alla fall, och missnöjd med Socialdemokraterna. Det var väl vad man kunde få ut av anförandet.
Med en folkpartistisk regering - eller en moderatledd regering med Folkpartiet i, ska man väl säga - har dock skolresultaten tillåtits sjunka sju år i rad. Med en folkpartist som utbildningsminister har vi ett minskat antal högskoleplatser, när det ser omvänt ut i världen. Med den här regeringen ser vi satsningar på skolan som bara är en tjugondel av det man lägger på den ofinansierade skattesänkningen.
Hur det här ska kunna stärka Sveriges konkurrenskraft långsiktigt är en gåta för mig, och hur det på något sätt skulle stärka klassiska liberala honnörsord som "bildning" och "förkovran" får Carl B Hamilton gärna förklara.
Sedan menar han att vi inte respekterar budgetreglerna. Det är dock precis vad vi gör men ni
inte
gör när ni år efter år driver staten med underskott och fortsätter att lägga fram ofinansierade skattesänkningar.
Carl B Hamilton misstänkte oss också för att vara särskilt vidlyftiga eftersom vi inte redovisar all vår politik för flera år framöver. Det finns två problem med det sättet att resonera. Det första är att vi i just den budget som sannolikt kommer att gå igenom här ser just den vidlyftigheten, med ofinansierade skattesänkningar. Det andra problemet handlar om framförhållning. Man kan ju undra i vilken tidigare budget ni redogjorde för att det skulle komma 15 miljarder i sänkta skatter i år. Stod det 2011, 2012 eller 2013?
Sanningen är att det inte ens fanns med i vårpropositionen. När vi beslutade om den strax för midsommar fanns inte det beskedet. Du kräver alltså besked av Socialdemokraterna många år i förväg, men ni kan inte ens leverera ett tremånadersperspektiv på er egen politik.