Fru talman! Till att börja med vill jag vara tydlig med att det som är den grundläggande skillnaden i den ekonomiska politiken mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är att vi ser alla människors lika värde just som ett lika värde oavsett var man är född. Det känns nästan lite smutsigt att stå här efter ett sådant här inlägg.
Fru talman! Jag tänker tala om att Sverige håller på att bli ett risksamhälle, där ingen av oss längre kan lita på att trygghetssystemen finns där när vi behöver dem eller på välfärden i övrigt. Vi ser allt större barngrupper i förskolan och på fritis, hemtjänstpersonal som jäktar in och jäktar ut och som aldrig räcker till och äldre som blir lämnade i all hast. Vi ser en sjukvård som blir alltmer anorektisk. Det är ett risksamhälle som gör oss alla svagare som människor men också samhällsekonomiskt. Vem som helst av oss kan bli sjuk, eller så känner vi någon som är sjuk. Vem som helst av oss kan drabbas av arbetslöshet. Vem som helst av oss kan stå där en dag och behöva stöd och hjälp, för vi är alla människor. Vi är starka och sköra på samma gång. Ett samhälle som bygger på insikten att vi människor behöver varandra är ett starkare samhälle. Solidaritet och omtanke gör oss alla starkare medan girighet försvagar oss.
Det som jag kommer att säga nu kanske är en nyhet för högerpartierna: Människans enda drivkraft är inte pengar. Vi vill vara friska, vi vill kunna göra rätt för oss, vi vill bidra till samhällsbygget och vi vill ta ansvar för varandra. Vi ogillar girighet.
Med dessa utgångspunkter blir skillnaden mellan höger och vänster i politiken fundamental. Vi tror inte att människor låtsas vara sjuka, och vi straffar dem därför inte ekonomiskt. Vi sätter inte in administrativa tidsgränser för hur länge människor får vara sjuka. Vi tror inte att människor är arbetslösa för att de är slöa utan för att det råder brist på jobb och investeringar. Vi anser inte att män ska ha högre inkomster än kvinnor bara för att de är män. Vi straffbeskattar inte sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer.
Vi ser helt enkelt inte människor som närande och tärande, medan Björklund, Lööf, Hägglund och Reinfeldt tillsammans med Åkesson anser att en sjuk ska betala nästan 900 kronor mer i månaden i skatt vid en månadsinkomst på 12 000 kronor än en som är frisk och har turen att ha ett jobb. Vi anser i stället att alla människor är lika mycket värda även i skattesystemet och ska betala lika mycket skatt vid lika inkomst.
Priset är högt för högerns politik. I Skåne går det 17 arbetslösa på varje ledigt jobb, i Södermanland 16 och i Gävleborg 11. Ändå gör högern arbetslösheten till ett individuellt problem.
Att ständigt prioritera skattesänkningar före nödvändiga samhällsinvesteringar har sitt pris. Arbetslösheten ökar, sysselsättningsgraden sjunker och framför allt eskalerar långtidsarbetslösheten men också ojämlikheten. Välfärden krackelerar. Sedan 2006 har 27 gånger mer lagts på skattesänkningar än på den kommunala välfärden. Drygt 138 miljarder har skatterna sänkts med, mest för dem som redan har det bäst, medan välfärden har fått drygt 5 miljarder under samma tid. Vi vet att för att behålla dagens kvalitet i välfärden samt om överskottsmålet ska hållas krävs 80 miljarder i höjda skatter kommande år. Och dagens kvalitet i välfärden kan väl ingen sträva efter. Kvinnor nekas komma in på förlossning, hemtjänstpersonal springer in och ut och tiotusentals barn går ut skolan utan betyg.
I den budget vi i dag ska besluta om ser vi tydligt hur de ideologiska skygglapparna har styrt den ekonomiska politiken. De 10 procent som har högst inkomster får mer än en fjärdedel av inkomstförstärkningarna i högerns budgetförslag medan de 10 procent som har lägst inkomster får 1 procent. Så styr högerns ideologiska värderingar fördelningspolitiken. En politik byggd på girighet i stället för solidaritet och omtanke har sitt pris.
Medan 60 miljoner läggs till äldreomsorgen får de som redan tjänar bäst 3 miljarder i skattesänkningar, det vill säga 50 gånger mer. Vänsterpartiet vill i stället storsatsa på äldreomsorgen så att vi kvinnor kan ha friheten att lönearbeta, så att alla de anställda i äldreomsorgen kan få en bra arbetsmiljö och så att de äldre kan få verklig valfrihet och välja den insats de vill ha och påverka de timmar de har till sitt förfogande.
De gamla drömmer inte om att välja olika vinstdrivande aktiebolag utan om en äldreomsorg att lita på med kontinuitet och med personal som har tid och insatser de själva har inflytande över. De anställda drömmer inte om att välja mellan olika vinstdrivande bolag utan om rimliga arbetsvillkor och bra löner. Till och med arbetskläder verkar vara en ouppnåelig dröm. I stället för skattesänkningar ser vi en politik byggd på omtanke och gemenskap och en äldreomsorg där resurserna räcker till för de äldres bästa liksom personalens.
Den krisande sjukvården tilldelas drygt 70 miljoner kronor medan jobbskatteavdraget, det vill säga skattesänkningarna för dem som är friska och har ett jobb, är på 12 miljarder. Kvinnor nekas komma in på förlossning, sjukhussängar står i korridorerna, det är läkaruppror, personal slutar i protest, och detta är inte värt någonting, inte ens uppmärksamhet, för det är viktigare att sänka skatten.
Vänsterpartiet väljer i stället att förstärka resurserna till sjukvården. Vi lägger 2 miljarder mer till fler anställda och till nya vårdplatser, för vi ska inte ligga på en jumboplats. Vi vill också att sjuksköterskor ska ha samma möjligheter som läkare att specialisera sig på betald arbetstid. Föräldrarnas ekonomi ska inte avgöra om barnen får sin medicin, och därför föreslår vi gratis medicin till alla barn. För oss går allas rätt till sjukvård före skattesänkningar.
Fru talman! Ca 75 000 personer är utförsäkrade trots att de är sjuka. 3 000 av dem kommer att utförsäkras en andra gång denna jul. Arbetslösa tvingas uppsöka socialkontoret i stället för att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det påverkar deras liv och kommunernas ekonomi. Innan högern tillträdde fick nästan åtta av tio arbetslösa ersättning från försäkringen. I dag får inte ens fyra av tio det. På socialkontoren ringlar köerna allt längre.
En arbetslöshetsförsäkring värd namnet vore bättre för såväl samhällsekonomin som individen. Om människor som drabbas av arbetslöshet kan upprätthålla sin konsumtion får också kassörskan, affärsbiträdet och frisören behålla sina jobb. Så håller vi ihop. Vänsterpartiet föreslår därför att det ska bli lättare att kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkringen. Tak och golv ska höjas. Stupstocken ska tas bort i sjukförsäkringen och taken höjas även där. Gemensamma försäkringslösningar som a-kassan och sjukförsäkringen stärker kittet och tryggheten i samhället. Risksamhället ska bytas till ett samhälle byggt på omtanke och solidaritet.
Medan högern låter sjuka, arbetslösa, pensionärer och alla oss kvinnor betala för sina skattesänkningar väljer Vänsterpartiet att i stället satsa på den gemensamma välfärden. Nästan hälften av våra budgetsatsningar går dit. Det ger oss alla ökad frihet, trygghet och bättre livsvillkor. Framför allt stärks kvinnors livsvillkor, och det ger nya jobb.
Den andra stora delen i vår budget går till investeringar i byggande av hyresrätter, järnvägssatsningar, energiomställning, miljöteknikutveckling och forskning. På tre år lägger vi drygt 50 miljarder på grön omställning, på klimatinvesteringar som ställer om samhället i en hållbar riktning. Så investerar vi i nya jobb och utveckling.
Till det kommer våra satsningar på eftergymnasial utbildning. Människor måste få en chans att utbilda sig eller omskola sig oavsett ålder. Genom gemensamma samhällsnyttiga investeringar styr vi landets utveckling och stärker den samtidigt som vi ser till att människor får jobb. Vi har inte råd med massarbetslöshet, vare sig mänskligt, demokratiskt eller ekonomiskt. Var och en ska känna sig delaktig och behövd.
Vi lägger flera miljarder på att bygga om samhället i en mer tillgänglig riktning, för personer med funktionsnedsättning måste också få bättre möjligheter att ta sig fram i samhället. Det ger nya jobb, det förbättrar demokratin och det förbättrar tillgängligheten.
Fru talman! Vänsterpartiet har den unika rollen som parti att företräda alla dem som vill ha bort vinstintresset i välfärden. Inget annat parti har ifrågasatt kärnfrågan i den privatiserade välfärden, själva vinstintresset och konsekvenserna av det. Skolan ska inte vara en marknad. Föräldrar ska inte tvingas kunna läsa komplicerade bokslut när de ska bestämma skola för sina barn. Multisjuka äldre ska inte komma sist i vårdkön. Styrelseledamöter i slutna rum ska inte få avgöra tillgången till vård, skola och omsorg. Vinstintresset ska inte tillåta att människor väljs bort utifrån den prislapp de har fått. Människovärdet måste vara större än så. Och kvinnors arbetsvillkor måste vara mer värda än vinsten hos ett privat aktiebolag. Fler visstider, färre heltider, lägre utbildningsnivå och färre anställda, dessutom utan meddelarfrihet, får konsekvenser i kvinnors arbetsliv. Det är helt enkelt inte rimligt att avkastningen på eget kapital i äldreomsorgen är dubbelt så hög än i privat tjänsteverksamhet i övrigt. Det ska inte vara mer lönsamt att driva äldreomsorg än att driva en bank.
Fru talman! Vänsterpartiet vill se ett samhälle byggt på omtanke och gemenskap, ett samhälle där vi tar ansvar för varandra, ett värdigt samhälle. Mot det står ett samhälle byggt på girighet där vinstintresset alltid kommer först, där människans drivkraft endast är pengar och där högavlönade män alltid sätts främst. Till er i högern vill jag bara säga: Människovärdet är större än så.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer.