Fru talman! Låt mig först slå fast att det som hedrar Per Bolund är att vi är ense om att fler personer får komma hit och jobba från andra delar av världen. Vi återkommer säkert till det.
Både Per Bolund och jag är Stockholmsledamöter och känner rimligtvis till den satsning som presenterades så sent som förra veckan: Nio nya tunnelbanestationer som möjliggör närmare 80 000 nya bostäder. Sådant är viktigt för att Stockholmsregionen och svensk ekonomi ska kunna växa. Det är också viktigt för hela landet att vi har nära nog fördubblat underhållssatsningarna på tågen. Vi satsar över 500 miljarder under den kommande planperioden på fortsatt utbyggd infrastruktur.
Jag höll knappt på att hinna hit i morse därför att det var köer till bussen eftersom det är många vägbyggen. Det händer en hel del i Stockholmstrafiken, och det gör det också nationellt. Det är viktigt.
Då måste man ju fråga sig om det är just Per Bolund som man ska hålla i handen i finanspolitiken om man menar allvar med infrastruktur för att folk ska kunna åka till jobbet. Många av mina kolleger i den här salen kom till jobbet via tåget, andra via Bromma flygplats, som Miljöpartiet är starkt negativt till. Många har använt sig av vägar för att komma hit. Vi brukar vara osams om hur mycket vi ska investera på vägarna. En stor del av svensk exportindustri och ekonomi är helt beroende av lastbilstransporter som hotas av en rejäl skattechock om Miljöpartiet skulle få inflytande på den ekonomiska politiken.
Den större delen av den svenska arbetskraften tar bilen till jobbet, särskilt i områden utanför dina och mina valkretsar där det kanske inte finns lika väl utbyggd kollektivtrafik, tunnelbanenät och annat. Även där vill Miljöpartiet införa kraftiga skattehöjningar så att det blir dyrare och svårare att ta sig till jobbet.
Det låter bra, Per Bolund. Det gör det ofta i replikskiften, men när man synar Miljöpartiets förslag i praktiken låter det som att det är någon annan som har skrivit dem. Då är det kraftiga hot mot tillväxt och jobb som det handlar om.