Fru talman! Ulla Andersson upprepar sig, och då måste jag få göra det lite grann också. Det är viktigt att vi har incitament för att jobba särskilt för dem som inte hade ett jobb förut, som inte hade fäste på arbetsmarknaden förut. Det ger makt till män och kvinnor som inte hade det förut därför att man inte kunde försörja sig. Jag tycker att det är olyckligt att Ulla Andersson förringar det.
Vi har och ska ha ett av världens av generösaste system när man blir sjuk eller arbetslös, och vi finansierar det genom att ha en ekonomi med ordning och reda och där vi kan ha tillväxt när andra länder har tvingats skära ned. Det är så vi har fått närmare 70 miljarder i realt ökade resurser till skola, vård och omsorg som behövs för att det här landet ska fortsätta att ha ett fungerande välfärdssystem. Det är sådant som hotas av Vänsterpartiets skattechocker och orealistiska politik.
Låt oss titta kort - vi har kort tid på oss i replikskiftena - på till exempel ensamstående kvinnor med barn under 19 år. Dessa har fått ungefär 10 procentenheter bättre i marginaleffekt sedan 2006.
Det lönar sig bättre att arbeta för dem som hade minst inkomster och för dem som hade måttliga inkomster. Vi har börjat nedifrån på inkomstskalan för att ge dem som inte hade utrymme i sin tillvaro större marginaler.
Det är viktigt att breda löntagargrupper kan ha incitament för att arbeta. Det är så vi finansierar välfärden. Det är så vi har råd att förbättra tillgängligheten i vården, att korta vårdtiden och satsa på skolan och barnomsorgen för att få det här välfärdslandet att fortsätta att fungera så starkt.
Resurser är inte någonting som bara finns, Ulla Andersson. De kommer av att det är ordning och reda i ekonomin och att ekonomin har förmåga att växa. Därför måste det löna sig att arbeta. Därför måste man ha ordning och reda i statens finanser i stället för att riskera att tappa greppet om dem, som vi skulle göra om vi antog Vänsterpartiets budgetmotion.
(Applåder)