Fru talman! Jag vill börja med att se till att yrka bifall till alla våra reservationer.
Jag kan konstatera att Anna Kinberg Batra verkar väldigt nöjd och glad med utvecklingen i Sverige. Det finns som sagt en del att vara stolt över, men ganska mycket också att bekymra sig över och ta itu med. För att kunna göra det är det bra om man har ungefär samma bild av hur verkligheten egentligen ser ut.
Med anledning av Anna Kinberg Batras anförande vill jag ändå fråga om finansutskottets ordförande menar att arbetslösheten är ett större eller ett mindre problem nu än 2006. Har arbetslösheten stigit och sysselsättningsgraden sjunkit, som SCB lär oss, eller har Anna Kinberg Batra en annan uppfattning än statistikmyndigheten? Har Sverige en högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder, som Danmark, Tyskland, Österrike, Holland och Storbritannien? Det var några av de länder som Anna Kinberg Batra tog upp som exempel på länder som vi inte skulle jämföra oss med.
Det är uppenbart att Moderaterna ser skattesänkningar på lånade pengar som inte ger jobb som höjden av att ta ansvar, trots att man inte klarar överskottsmålet i statsfinanserna och trots att man därmed nallar av framtidens välfärd.
Dessutom är fördelningspolitiken i att höja brytpunkten inte precis sådan som Anna Kinberg Batra ger sken av. För städare, vårdbiträden, undersköterskor, förskollärare, lärare och poliser blir det noll kronor. De som får del av sänkningarna är däremot statsråd, åklagare, bankchefer och hedgefondförvaltare. Det är så fördelningspolitiken ser ut. Det är alla människor i det här landet som ska vara med och betala av de lån som skapas när man sänker skatten för de grupperna.
Hur hänger det ihop med att ta ansvar för sammanhållningen?