Herr talman! I princip skulle vi, Andreas Carlgren,
ha kunnat byta manus. Slutsatserna är dock helt olika.
Folkpartiet liberalerna kommer fram till att detta
förslag skall avslås, medan Andreas Carlgren kommer
fram till att det skall accepteras. Vi har kanske talat
för litet om detta.
Vi tycker att det är ett centralistiskt förslag, en
återgång till det centralistiska. Det är ett järngrepp
som regering, departement, Högskoleverket och Skol-
verket nu tar om högskolorna. Det betonas att de vet
mest - tala om backlash! Energi kommer att tas från
högskolan och detta kommer att släcka lusten att
utveckla. Jag menar att det här förslaget backar in i
framtiden till ett mera komplicerat och centralistiskt
förfarande.
Självklart skall behörighetskraven ställas på ett
sådant sätt att förutsättningarna för att klara en ut-
bildning blir så stora som möjligt. Vilka förkunskaper
som krävs beror mycket på hur studierna organiseras,
på vilken pedagogik som används, på om det finns
möjlighet att snabbrepetera när det gäller förkunska-
per och på resurserna för handledning, lärare och
lärarkompetens.
Herr talman! Skall vi behålla högskolornas frihet
att utveckla likvärdiga, men olika, utbildningar? Ja,
det anser jag. En likadan utbildning överallt passar
nämligen inte alla. Dessutom är det väl närmast ogör-
ligt att få utbildningar identiska. Det är bra att eko-
nomiutbildningar i Sverige har olika profil och ser
olika ut på olika orter. Då blir det närmast en själv-
klarhet att tillträde och antagningar inte kan vara lika
överallt.
Tro inte annat än att Folkpartiet värnar studenter-
nas rättssäkerhet! Frågan är vad som menas med
rättssäkerhet. Vad värnar den bäst? Vilket ansvar vilar
på högskolan? Vilket ansvar vilar på oss i riksdagen?
Vilket ansvar vilar på den enskilde studenten? Vilket
ansvar för rättssäkerheten vilar på tillsynsmyndighe-
ten? Är det verkligen rättssäkert att sjösätta ett system
som gagnar taktikläsning för att få höga betyg och
som inte nödvändigtvis har ett samband med den
utbildning som man ämnar söka till? Är det rättssäkert
att sjösätta ett system som innebär att vissa männi-
skor, ungdomar och äldre, kan komma in på allt de
söker, medan andra inte kommer in på någonting? Är
det rättssäkert att Högskoleverket skall bestämma när
andra urvalsgrunder får användas än betyg och hög-
skoleprov? Är det rättssäkert att Högskoleverket är
tillsynsmyndighet och samtidigt den myndighet som
skall bestämma tillämpningen av urvalssystemet?
Herr talman! Att Lunds universitet tänkte sig en
modell för att bedöma betyg, vilken var helt feltänkt
utifrån det nya gymnasiesystemet och som man också
fick ta tillbaka, kan väl ändå inte tas till intäkt för en
centralisering? Tvärtom visar Lundaexemplet att det
finns en vaksamhet bland allmänhet och gymnasister,
som ju är en levande kontroll av att högskolor inte kan
göra som de vill. Det är en vaksamhet som skall upp-
muntras - inte sövas ner!
Folkpartiet accepterade en gång med tvekan att
gymnasieskolan skulle göras treårig för alla. Kärnäm-
nena var dock en bra innovation som skulle ge allmän
behörighet till högskolestudier. Nu drar regeringen
undan detta genom att kärnämnena inte behåller sin
ställning. Okej, man kan säga att kraven för högsko-
lestudier skärps i och med att man måste vara god-
känd i 90 % av ämnena i betyget. Åtminstone teore-
tiskt innebär det att underkänt i svenska kan ge allmän
behörighet. Det är väl ändå inte något som vi behöver
eller som vi skall sträva efter.
Jag menar att vi konserverar genom att centralise-
ra. Ett lokalt system främjar utveckling och an-
svarstagande lokalt. Det leder i sin tur till att fler
grupper av individer söker sig dit, och kan trivas där
och lyckas med sina studier.
För Folkpartiet är framtiden en ospärrad högskola
där den enskilde själv avgör om han har vilja och
förutsättningar att genom hårt arbete klara de krav
som högskolestudier ställer utifrån de standardbehö-
righeter och examensbeskrivningar som varje högsko-
la skall använda sig av och som redan Sveriges uni-
versitets- och högskoleförbund aviserat att man till-
sammans skall utarbeta.
Men detta accepterar inte regeringen. Standardbe-
hörighetssystemet skall utarbetas av högskoleverk och
skolverk. Högskolor absolut skall använda dem för
sådana utbildningar som leder till yrkesexamen, och
de andra skall i alla fall bli godkända av Högskole-
verket. Jag yrkar bifall till reservation 5.
Jag menar att urvalskriterier av olika slag gynnar
olika studenter. Därför räcker inte betyg och högsko-
leprov. Fler urvalsgrunder måste få finnas och utveck-
las.
Betygsberedningen, salig i åminnelse, där jag en
gång deltog i arbetet tillsattes 1990 med uppgift att
föreslå ett nytt betygssystem. Vi var noga med att i
vårt förslag poängtera att det vi kom fram till, och det
som i sina huvuddrag också är genomfört, inte lämpa-
de sig för urval. Skulle det användas till det, kunde
man inte rangordna t.ex. efter betygsmedelvärde. Vi
skrev också mycket tydligt att alternativa urvalsmeto-
der måste utvecklas och breddas. Att Sverige trots
kritik behöll det relativa betygssytemet så länge be-
rodde, inom parentes sagt, på att det ansågs fungera
som urvalsinstrument.
Nu har vi ett nytt betygssystem som inte är bra i
urvalssituationen. Vi har fram tills nu haft en frihet att
utveckla alternativa antagningsmetoder. Då griper
regeringen in och centraliserar. Nu skall Högskole-
verket utveckla standardbehörigheter. Nu skall bety-
gen vara näst intill allenarådande vid urval. Jag bax-
nar!
Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 5.