Herr talman! Jag vill svara på Majléne Westerlund
Pankes sista fråga, om vi hade som gemensamt mål
att få fler studenter till högskolan. Jag vill bejaka det.
Självklart står vi också bakom målet att det skall
finnas möjlighet och platser för hälften av varje års-
kull att läsa vidare på högskolan.
Ett problem är att den sociala snedrekryteringen är
likadan i dag som den var för tjugo år sedan när man
började prata om den. Ett stort utbud av ingångar i
högskolan gynnar ungdomar som kommer från tradi-
tionellt icke studievana miljöer.
Majléne Westerlund Panke säger att det bara är
läkardöttrar och läkarsöner som kommer in på hög-
skolan om man använder särskilda prov som ur-
valsmetod till läkarutbildningen. Jag rekommenderar
Majléne Westerlund Panke att se på hur intagningen i
Linköping ser ut. Dels är det den mest översökta lä-
karutbildningen i landet dels har man studenter med
oerhört varierande bakgrund. Man kan nästan pro-
gnostisera att dessa studenters empatiska förhållnings-
sätt är annorlunda än den traditionella gymnasistens,
som kommer direkt från gymnasiet med mycket bra
betyg.
Slå inte bort tanken på särskilda prov. Det finns
många möjligheter att utnyttja detta tillsammans med
högskoleprov, betyg och annat, för att fånga de män-
niskor som passar för en viss utbildning. När det gäl-
ler sjuksköterskor t.ex. handlar det ju inte bara om att
vara duktig i huvudet. Man måste vara praktiskt kun-
nig och ha ett förhållningssätt till andra människor
som går att utveckla.
När Majléne Westerlund Panke säger nej till sär-
skilda prov avvisar hon också en lång rad människor
som skulle passa för en viss utbildning.