Herr talman! I dag bestämmer alltså högskolorna
relativt självständigt över hur antagningar sker. Denna
decentralisering genomfördes 1993, men den har
redan visat sig leda till en del problem. Vissa antag-
ningsförfaranden har väckt protester, och i alltför
många fall har informationen om vad som krävs för
att en student skall bli antagen till en viss utbildning
inte varit tillfyllest.
Studenterna har inte kunnat överblicka vilka regler
som gäller vid de olika institutionerna, och därmed
också haft svårigheter att planera sina studier på ett
ändamålsenligt sätt.
Det nya förslaget skall råda bot på problemen. Det
är ett steg i rätt riktning. Men steget är ur Miljöparti-
ets synpunkt något för stort. Centraliseringen har
överdrivits, och förslaget lider av en viss övertro på
betygens värde som prognosinstrument.
Reglerna för den grundläggande behörigheten för
tillträde till högskolorna har i förslaget utformats på
ett rimligt sätt. Likaså är den särskilda behörigheten,
som skall gälla vissa kurser eller program, bra. För-
slaget innebär att en högskola för en viss utbildning
kan välja mellan ett antal kombinationer av samman-
vägda betyg.
När det däremot gäller urval därutöver för olika
kurser och program är möjligheterna i förslaget starkt
begränsade. Där lider förslaget, enligt vårt sätt att se,
av vissa brister. Förslaget att minst en tredjedel skall
tas in på betyg och en tredjedel på högskoleprov, där
en viss del kan tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet,
är alldeles för snävt. Man borde får mycket större
möjligheter att ute på institutionerna utforma antag-
ningsprov med hänsyn till en viss utbildnings inrikt-
ning och speciella krav.
Vi föreslår att dessa möjligheter, som alltså finns i
dag, skall få vara kvar, men att Högskoleverket skall
ha det övergripande ansvaret. Högskoleverket skall
därvid ta på sig dels ansvaret för att bedöma urvalsin-
strumentets kvalitet, och för att godkänna instrumen-
tet, dels för att informationen om vilka antagningsreg-
ler som gäller för en viss utbildning blir lätt åtkomlig
för de studerande som kommer att söka sig till hög-
skolan efter fullbordade studier. Jag yrkar bifall till
reservation 9 mom. 5 där det här förslaget finns.
Sedan gäller det en annan fråga. Det högskoleprov
som används i dag är ett prov som speciellt gynnar
snabbhet. Det missgynnar vissa grupper av sökande
med speciella begåvningsprofiler eller specifika hin-
der, t.ex. dyslektiker och studerande med synhandi-
kapp. Det är därför mycket viktigt att dessa grupper
får ett högskoleprov presenterat i en sådan form att
deras förmåga att genomföra högskolestudier rättvist
prövas.
Miljöpartiet föreslår att ett sådant prov utvecklas
omgående. Vi är medvetna om att det finns en för-
söksverksamhet, men den är planerad över en mycket
lång tid - jag tror att det rör sig om ett treårsprojekt.
Det bör naturligtvis gå att få fram ett sådant prov
mycket snabbare.
Jag yrkar bifall till reservation nr 6 under mom. 4.
Herr talman! Vid många utbildningar är det en
fördel om de studerande har arbetslivserfarenhet in-
nan de börjar studera. Studerande bör för sådana ut-
bildningar uppmuntras att skaffa en sådan erfarenhet.
För närvarande måste man ha hela fem års arbete
bakom sig för att kunna tillgodoräkna sig erfarenheten
som merit. Vi föreslår att även kortare arbetserfaren-
het skall tillgodoräknas med 0,1 poäng per år upp till
fem år.
Jag yrkar bifall till reservation nr 11 under mom.
6.