Herr talman! Då 1993 års universitets- och hög-
skolereform genomfördes var linjen att föra fler beslut
om behörighet och urval över till universitet och hög-
skolor. Det i sin tur var en fortsättning på en inrikt-
ning som har gällt sedan 70-talets slut, nämligen
satsningen på en större decentralisering. Vi i Center-
partiet tycker att det är viktigt att fortsätta med den
inriktningen när det gäller högskolor och universitet.
Samtidigt tycker vi att det, när stora reformer ge-
nomförs, är självklart att man måste vara lyhörd för
kritik som kommer upp. Man får inte vara så prestige-
fylld och låst att man inte kan lyssna och inse att det i
fråga om ett stort reformverk är självklart att det kan
vara nödvändigt att allteftersom rätta till saker.
Kritik har kommit. Kritiken gäller enskildas möj-
ligheter att överblicka och bedöma sina chanser att bli
antagna till olika program och kurser. Den överblick-
en har blivit svårare, och svårigheten att bedöma sina
chanser har blivit större. Det är en självklarhet för
Centerpartiet att ta ställning för studenternas rättssä-
kerhet. Vi tycker inte att det på något sätt känns fel,
och det är heller inte något att skämmas över, att säga
att kritiken måste tas på allvar och att förändringar
måste göras. Däremot vill vi, eftersom vi så hårt slår
vakt om decentraliseringen, se till att lösningar som
ger rättssäkerhet kombineras med lösningar som in-
nebär att decentraliseringen fortsätter.
Där är vi mycket kritiska mot att regeringen så
hårt går in för en centraliserad linje. Vi menar att
möjligheter till lokalt anpassade regler och prov har
ett stort värde. Det gäller att ta vara på de möjligheter
som där finns.
Det är bra att det nu föreslås att varje högskola
skall fastställa en antagningsordning. Men man borde
utnyttja den till att ge större möjligheter när det gäller
att ta hänsyn till enskilda individer och att ge ett större
utrymme för en regional profilering. Centerpartiet har
lagt fram olika förslag som skall förena ett system
som är överblickbart och som på ett bra sätt leder till
att studenterna kan planera sina studier utifrån lokala
beslut på högskolorna.
Det är några viktiga frågor som beslutet nu gäller.
Först handlar det om frågan om vilka som skall vara
behöriga till högskolan. Förslaget innebär att det för
de grundläggande behörigheterna, det som hittills har
kallats för allmän behörighet, inte skall krävas god-
känt i alla kärnämnen. Det tycker vi i Centerpartiet är
fel. En av tankarna bakom den nya gymnasieskolan
var väl att ge allmän behörighet för högskolestudier
på alla gymnasieprogram. Det är viktigt att ge elever-
na en tillräcklig kunskapsbredd. Därför införde vi
kärnämnen på gymnasieskolans alla program. Därför
införde vi ett betygssystem om vilket vi sade att det
finns en gräns för vad man blir godkänd för. Man
måste komma över den gränsen för att bli godkänd.
Misslyckas man har man däremot chans att försöka
igen.
Däremot vore det fel att låta högskolan ta emot
studenter som inte har tillräckliga förkunskaper och
färdigheter. Det skulle undergräva högskolans kvali-
tet. Vi i Centerpartiet har tagit ställning för att det
skall vara godkänt i alla kärnämnen. Det skall vara
obligatoriskt och ingå i de 90 procent som krävs för
att eleven skall vara behörig.
Vidare tycker vi att det är självklart att det finns
utbildningar där personliga anlag spelar en stor roll,
t.ex. konstnärliga utbildningar. Där är vi beredda att
göra undantag.
En annan viktig fråga handlar om hur man skall
göra det möjligt att besluta om behörighetskraven för
olika utbildningar på respektive högskola - med reg-
ler som gör att det går att överblicka det hela och som
gör att det är rimligt möjligt att förutsäga vilka kon-
sekvenserna blir för den enskilde.
Vi tycker att det måste bli möjligt att mera veta
hur man skall meritera sig för att vara behörig till en
utbildning. Därför vill vi gärna pröva ett system med
standardbehörigheter, dvs. ett system där det anges
vilka meriter som behövs för att man skall komma in
på respektive utbildning.
Det är bra att man sätter upp ett antal standardbe-
hörigheter. Vi föreslår att det skall vara 16 sådana,
precis som när det gäller den utredning som följde
upp 1993 års reform. Då kan lärosätet välja behörig-
heter som passar för respektive utbildning och då blir
det rättssäkerhet, samtidigt som det blir en decentrali-
sering.
Vi menar att regeringen nu öppnar för att välja för
få standardbehörigheter. Visserligen kan inte alla
stöpas efter samma mall. Risken finns dock att man
ser till att det blir för få mallar. Jag tycker att det vore
fel. Vi i Centerpartiet anser att det är viktigt att ha fler
standardbehörigheter.
När det gäller utbildningar som skall leda till yr-
kesexamina föreslår regeringen nationellt gällande
behörighetsregler. Man föreslår att Högskoleverket
skall bestämma vilka som skall finnas. Vi i Center-
partiet menar att man bör kunna ha en viss regional
profilering. Det blir möjligt genom det system med
standardbehörigheter som vi föreslår.
Återigen: Vi förenar decentralisering med förut-
sägbarhet och rättstrygghet för eleven. Det gäller att
inte gå så långt i kraven på likriktning att den enskil-
des behov i stället körs över.
En annan viktig fråga har varit hur urvalet skall gå
till. Vi menar att det än så länge inte finns ett tillräck-
ligt bra förslag om hur gymnasiebetygen skall merit-
värderas. Regeringen lägger heller inte fram något
förslag i den delen. Enligt vår mening kommer betyg
att vara en vanlig och viktig urvalsgrund. Därför är
det viktigt att också riksdagen känner till hur det me-
ritvärderingssystem skall se ut som kommer att till-
lämpas ute på skolorna. Vi anser att regeringen måste
återkomma med ett bra och genomtänkt förslag i den
delen.
Varken gymnasiebetyg eller högskoleprov skall,
menar vi, få användas som enda urvalsinstrument för
hela antagningen. Vi i Centerpartiet anser att en
mångfald i urvalsförfarandet är viktigt. Det är bra att
studenter med olika bakgrund och olika meriter sitter i
samma grupper och pluggar sida vid sida. Men då är
det viktigt att fler urvalskriterier kan användas vid
antagningen till en utbildning. Hur stor andel av de
antagna som skall tas in på betyg eller högskoleprov
måste man inte reglera på förhand på det sätt som
regeringen föreslår. Ett sätt att se till att det finns
tillräckligt med meritmöjligheter är att högskolorna är
skyldiga att använda minst två urvalskriterier.
Vi tycker att det är viktigt att utveckla nya urval-
skriterier, inte minst eftersom andra kvalifikationer
kan vara viktigare än de som mäts med betyg eller
högskoleprov. Vi har sett exempel på det inom konst-
närliga utbildningar. På läkarlinjen kan det handla om
en levnadsbeskrivning. Intervjuer är det också viktigt
att ta hänsyn till. Dessutom är detta viktigt på journa-
listutbildningen.
Det är således väsentligt att uppmuntra högskolor
till att pröva sådana här andra urvalskriterier. Men det
gäller att låta Högskoleverket övervaka och kontrolle-
ra.
Vi tycker inte att det skall vara så hårda restriktio-
ner som regeringen föreslår när det gäller att använda
särskilda prov. Vi vet att de har spelat en stor roll för
rekrytering i fråga om grupper som inte alltid är for-
mellt mest meriterade, men som skulle klara studier
inom de områden där de är aktiva.
Nyligen besökte jag högskolan i Dalarna. Där har
man en småföretagarutbildning. Rekrytering sker just
med hjälp av särskilda prov och särskilda urvalskrite-
rier. Det gäller då människor som är alldeles särskilt
kompetenta för den här utbildningen. Det skulle vara
intressant att höra om regeringen eller utskottsmajori-
teten kan ge klart besked om att nämnda utbildning
inte skall drabbas av problem vid sina urval, därför att
det nu fastställs restriktioner för de särskilda proven.
Vi har alltså kritik på många punkter och tycker
att förslaget hade kunnat göras mycket bättre. Ändå
har vi inte yrkat avslag på det. Skälet är att vi tycker
att sådana här reformer måste genomföras med något
större bredd i regeringen än den vänstermajoritet har
som om en stund förmodligen kommer att säga ja till
detta förslag.
Många studenter kommer att behöva trassla sig
fram i en snårskog av regler som inte fungerar bra.
Många gånger kommer man att köras över av stelben-
ta mallar. Högskolorna kommer att märka att möjlig-
heten till en regional profil krymper. Decentralise-
ringen urholkas i onödan. Då måste man, tyvärr,
komma ihåg att regeringen och majoriteten i utskottet
valt att inte diskutera och att inte försöka lyssna till
andra lösningar. Jag tycker att det är en stor nackdel.
Det hade gått att göra en bättre reform med mera
samarbete.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 3 i ut-
skottets betänkande.