Herr talman! Det är i alla fall skönt, med tanke på
alla reservationer som ständigt finns till utbildningsut-
skottets betänkanden, att vi är överens om någonting,
nämligen att vi skall bereda studenter från så många
samhällsgrupper som möjligt tillträde till högskolan.
Det är naturligt att vi som så länge har arbetat med de
här frågorna funderar och kommer fram till slutsatser
som vi tycker bäst gynnar enskilda studenter som
söker till högskolan.
Jag skulle i det här sammanhanget väldigt gärna
vilja ta upp frågan hur en utbyggnad av särskilda prov
ligger i linje med att bereda så många studenter som
möjligt tillträde till högskolan, och om särskilda prov
skulle ha ett bättre prognosvärde för studieresultaten
än betyg och högskoleprov. Jag tror inte att det finns
något urvalssystem vid högskolan i dag som skulle
vara mer subjektivt än vad särskilda prov skulle kunna
bli. Hårdrar man det riktigt ordentligt, kan man kan-
ske säga att de som har största chansen att komma in
på läkarutbildning efter intervjuer och personliga test
är söner till läkare. Man kanske också skulle kunna
säga, att om det var samma prov och urvalssystem till
lärarutbildning var det döttrar till lärare som hade
största chansen att komma in.
Jag tror alltså inte alls på de särskilda provens s.k.
objektivitet och goda prognosvärde. Vad man gör är
att man sorterar bort studenter som man inte vill ha i
utbildningen.