Herr talman! Sverige står inför ett vägval. Skall vi
konkurrera med kunskap och kvalitet i en snabbt
föränderlig värld, eller skall vi konkurrera med
kvantitet, dvs. vara ett produktionsland med låga
löner?
När den borgerliga regeringen tillträdde hösten
1991 markerades en inriktning mot att stärka Sverige
som kunskapsnation, där elevernas valfrihet och auto-
noma skolor, universitet och högskolor var central.
Genom att ge universitet och högskolor en större
frihet stimulerades mångfald, dynamik och kvalitet.
Universitetens ökade möjlighet att själva utforma sin
verksamhet och att själva kunna fastställa nödvändiga
kriterier för antagning till högskolan utgör grunden
för den flexibilitet som är en nödvändighet i ett in-
formationssamhälle där kunskap är färskvara.
Det går inte att fortsätta att utbilda till arbetslös-
het. Utbildningen måste anpassas till den verklighet
som vi lever i, till den arbetsmarknad som existerar
och som ständigt förändras.
Det är därför väsentligt att behörighets- och ur-
valssystemet tydligt avspeglar och harmoniserar med
den ökade mångfalden inom högskolan. Med särskil-
da urvalskriterier kan de elever som har en specifik
talang för ett specifikt ämnes- och yrkesområde fång-
as upp.
För t.ex. en teknisk högskola kan det vara viktigt
att kunna uppvärdera eller vikta betyg i de ämnen som
är en förutsättning för att kunna följa studierna. Det är
något som Kungliga Tekniska högskolan har gjort.
Man har utnyttjat möjligheten genom att vikta mate-
matikbetyget två gånger - det multipliceras med fak-
tor två och svenskbetyget med faktor 1,5. Redan vid
antagningen markerar högskolan vad som är väsent-
ligt för en bra studiegång. Med centrala intagningskri-
terier försvinner denna möjlighet. Att hjälpa rätt stu-
dent till rätt utbildning försvåras.
Regeringens proposition och utskottets betänkande
innebär en centralisering av inträdet till högskolan,
vilket minskar den enskilde studentens valfrihet och
mångfald i urvalet. Den kritik som finns inom dagens
antagningssystem vad gäller bristande information
och samordning, liksom debatten om de kriterier som
vissa högskolor har satt upp måste ses som barnsjuk-
domar. Vi utgår från att högskolorna är lyhörda för
denna kritik och tar itu med uppkomna problem. Med
en väl utbyggd informationsteknik bör detta enkelt
kunna lösas.
Samhällets behov av kunskap och kontinuerlig
kompetensutveckling kommer att ställa krav på en allt
större mångfald och större flexibilitet inom universitet
och högskolor. Arbeten inom nya sektorer kräver ny
utbildning. Genom frihet och ansvar har universitet
och högskolor betydligt större möjlighet att anpassa
sig till nya behov. En centralisering innebär ett steg
tillbaka, ett steg mot stagnation och kollektiv i stället
för tillväxt och individutveckling.
I reservation 2 har vi tillsammans med Folkpartiet
tagit upp det anmärkningsvärda att regeringen för
tillträde till högre utbildning inte ställer krav på god-
känt i alla kärnämnen. Regeringen anser att det skall
gå att komma in på högskolan utan att ha godkänt i
svenska. Detta är också något som utredningen
RUT 93, liksom flera remissinstanser har poängterat
som anmärkningsvärt. Hur skall en student utan till-
räckliga svenskkunskaper över huvud taget kunna
följa en högskoleutbildning, eller accepteras en sänkt
kvalitet i utbildningen?
Herr talman! Om vi skall klara de problem och
utmaningar som dagens kunskapssamhälle står inför
måste politiker våga delegera och ge högskola och
universitet ansvaret att själva utforma den nödvändiga
mångfalden och flexibiliteten inom utbildningen.
Centralisering och pekpinnar föder ingen kreativi-
tet och hämmar all utveckling.
Mot denna bakgrund vill vi moderater yrka bifall
till reservation 1, i vilken vi yrkar avslag på proposi-
tionen - en proposition som andas centralism.