Fru talman! Ledamöter! Kära åhörare! Stockholms
stad har beslutat sig för att ansöka om ett sommar-OS
år 2004 under förutsättning att staten ställer upp med
ekonomiska garantier. Jag tycker inte att det framgår
riktigt tydligt i propositionen att det är under den
förutsättningen. Det kan lätt förleda stockholmarna att
tro att det inte är de själva som får stå för de extra-
kostnader och eventuella underskott som kan inträffa.
Men staten är ju vi alla - precis som vi alla bidrar till
de projekt som i dag får EU-stöd. En vanlig kommen-
tar i dag är: Det är EU som betalar, så det spelar ingen
roll! Man kan lätt invaggas i den tron när det gäller att
staten skall stå som garant. Men det är ju samma
kassakista som de här pengarna skall tas ur. På den
kistbottnen ser Miljöpartiet mest skuldsedlar i dag.
Ett OS beskrivs av en del med närmast religiös
inlevelse. OS är räddningsplankan för gamla Svedala.
Från Stockholms utgångspunkt beskrivs hur fantas-
tiskt många arbeten det kan ge. De skall inte bara
uppstå inom byggbranschen - även kvinnor och in-
vandrare skall få jobb, brukar man tillägga, som ett
litet fläskben. Men då är det inom städ-, hotell- och
restaurangbranschen.
Vi talar nu om ett projekt med en varaktighet på
17 dagar. Sedan står Stockholms stad med en arena
för ungefär 30 000 besökare som ingen har frågat
efter. Redan i dag är det mycket svårt att fylla Globen,
som ligger ett stenkast därifrån.
Vad finns det för tidigare erfarenheter av OS? Det
dåliga ekonomiska resultatet för OS i Montreal 1976
medförde att många arrangörer avskräcktes från att
söka värdskap. Kommer ni ihåg sommar-OS 1984?
Inför var det bara en stad som kandiderade, Los
Angeles. Men där skedde ett trendbrott. Tidigare
utgjordes de största inkomstposterna av bidrag via
offentliga institutioner. Nu fick privata aktörer allt
större intresse. TV-rättigheter och sponsorer stod för
lejonparten av inkomster och utgifter. En företags-
ekonomisk vinst på 2,3 miljarder kronor gjordes. Som
tidigare har refererats här: Även OS i Seoul och Bar-
celona gick med företagsekonomisk vinst.
Visst! Men de företagsekonomiska kalkylerna
täcker inte de utgifter som ligger utanför, dvs. alla
kringkostnader. De finns inte med. Det gäller t.ex.
kommunikationer, bevakning, sjukvård, miljöhänsyn
etc.
Det finns i dag inga samhällsekonomiska jämfö-
relser gjorda mellan tidigare OS. Riksrevisionsverket,
som inte har egna intressen i ett OS-arrangemang, har
granskat den budgetkalkyl som Stockholm har gjort.
Av budgeten framgår att inkomsterna överstiger utgif-
terna med ungefär 50 miljoner kronor. Precis som
Charlotta Bjälkebring sade är det 5 %. Jag tycker att
vi skall tala mycket om dessa 5 % från denna talar-
stol.
Jag tycker faktiskt att det ser ut som om den här
budgeten är gjord baklänges. I budgeten utgör TV-
rättigheterna den största inkomstposten. Beräkningen
är gjord med en dollarkurs om 7:50 kr., och i dag
ligger kursen på 6:80 kr. Vem vet var den ligger år
2004? 5 % i vinstmarginal!
I veckan ställs en fråga i EU-parlamentet om TV-
monopolens utveckling. Frågeställaren misstänker att
de stora TV-monopolen riskerar att minska inkoms-
terna vid olympiska spel. Vi kan anta att svaret på
detta blir nej, men ingen rök utan eld.
Nu har finansutskottet stramat upp kraven på åter-
betalning från Stockholms stad till staten vid eventu-
ellt underskott. Garantin kan i stället bli en form av
skuldlån. En sak ger dock staten full förlustgaranti
för, och det är - som det också tidigare har refererats
till härifrån - ett lotteri med en beräknad inkomst om
2 ½ miljard. Även de här inkomsterna kritiserar RRV,
så allvarligt att man menar att inkomsterna helt kan
falla bort. Men, som sagt, det bjuder ju staten på!
Bidraget om 2 ½ miljard kan endera tas från nå-
gon annan statlig verksamhet - vilken, undrar jag då -
eller lånas upp. Är det meningen? Då blir det rän-
teutgifter.
Om det nu är så som sägs i propositionen att ett
OS i Sverige får så fantastisk betydelse för hela landet
och om näringslivets goodwill ökar betydligt etc.,
borde ju näringslivet vara intresserat av att också i
betydande omfattning sponsra ett OS. Nu gör nä-
ringslivet inte det, och med det anser jag att hela
argumenteringen om betydelsen för näringslivet faller.
Näringslivet har vid användandet av sitt eget styrme-
del förkastat förslaget.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 under
mom. 1.
Om det nu är så att staten ändå vill ha ett OS, trots
att näringslivet genom marginell sponsring visat tum-
men ned, anser Miljöpartiet att staten skall stå för hela
förlustgarantin. Att utsätta en liten stad som Stock-
holm för den oerhörda risk ett OS med obegränsad
förlustgaranti innebär kan inte betraktas som ansvars-
full politik. Kan en stad gå i konkurs, eller blir det
offentlig service som skall avvecklas?
Med detta yrkar jag i andra hand bifall till reser-
vation 5 under mom. 2.
Så litet grand om framtiden och statsfinanserna,
fru talman. I OS-budgeten förutsätter man att hela
finansieringen skall leda till ett tillskott i landets totala
efterfrågan i ekonomin. RRV menar att det i stället
finns risk för att efterfrågan från hushåll i form av
sponsring, köp av biljetter, lotteri m.m. till stor del
kan tränga ut andra utgifter. Det skulle alltså innebära
omprioriteringar i stället för ökad total efterfrågan.
Jag anser att det här är ett ganska rimligt antagande.
RRV accepterar inte heller kalkylen som förutsät-
ter hög arbetslöshet under hela perioden. Nu undrar
jag om de socialdemokratiska och moderata väljarna
har insett att en budget byggd på fortsatt hög arbets-
löshet innebär att allt tal om minskad arbetslöshet inte
är mer än tal. Man saknar visioner. Man tror inte på
sin egen politik. Man vill i stället ge skådespel, så att
den egna bristen på visioner inte avslöjas.
Det parti som vill öka antalet arbetstillfällen i
Sverige på lång sikt och samtidigt bli internationellt
känt skall följa folkomröstningen och avveckla kärn-
kraften. Men om man nu antar permanent arbetslös-
het, blir alla projekt lönsamma i en samhällsekono-
misk bedömning, eftersom alternativkostnaden för
den arbetslöse är 0 kr. Dessutom tycker jag inte att
man, såsom gjorts, kan anta att alla som får temporära
arbeten vid ett OS-projekt rekryteras från de arbetslö-
sas skara.
Så till allt resonemang om att OS blir så fantastiskt
för miljön! Alla vet ju att miljö och kultur i dag ingår
som viktiga konkurrentinslag till ett OS-arrangemang
- även om vi i Aftonbladet i går kunde läsa att även
sex kan ha en avgörande betydelse.
Nåväl - arkitekttävlingen om vilken OS-arena som
skall få anbudet avgörs nu i dagarna. DN-läsarna har
dock själva fällt sitt utslag, och de vill ha det mest
exklusiva förslaget. Det är självklart att de vill ha det
snyggaste och finaste. Antagligen vet de inte att det är
de själva som skall betala. Vad som inte heller fram-
går när förslaget presenteras i dagens tidning är att
förslaget bygger på en urgröpning och en utsmetning
av en soptipp.
Under fem år körde lastbilar dagligen till tippen
med diverse byggavfall. Miljö- och hälsoskydds-
nämnden medger i dag - vilket den inte gjorde när
tippen byggdes upp - att det här finns mycket miljö-
farligt avfall. OS-kansliet inser att man i dag aldrig
kan få koncession för att flytta den här tippen, och det
förslag som nu finns bygger i stället på, som det heter,
en viss förskjutning av tippen.
I folkmun heter det i stället att det här miljöfarliga
avfallet skall smetas ut över bl.a. ett koloniområde, en
park - Willy Brandts park har vi döpt den till efter ett
förslag från Miljöpartiet - och dessutom en mycket
frekventerad fotbollsplan.
Den gigantiska arena som kommer att få Globen
att se ut som en golfboll skall på så sätt "smälta in i
den funktionalistiska miljön i Hammarbyhöjden". Det
här skall marknadsföras som den svenska miljöprofi-
len. Vi säger bara grattis från Miljöpartiet.
Jag har inga illusioner, säger Christer Eirefelt,
Folkpartiet. Nej, men kanske visioner, såsom t.ex.
Charlotta Bjälkebring. I min samhällsvision ingår
också, precis som hos flera andra som inte finns här i
salen i dag, ett permanent OS i Aten, där näringslivet
världen över kan gå samman för att bygga upp en
permanent arena. Jag vill se OS som ett fredsprojekt,
där idrottare världen över får mäta sina krafter och
lära av varandras olika kulturer. Med dagens utveck-
ling innefattande mutor, sex och dopning finns det
mycket att göra för att förverkliga den här visionen.
Jag tror inte att vi kan votera om den här utveck-
lingen, men vi kan däremot här och nu avstyrka det
miserabla förslag som nu föreligger.