Fru talman! Jag vill börja med att be Christer Eire-
felt om ursäkt för att jag inte var här när han inledde
sitt anförande.
Idrott är kul, idrott ger hälsa, även om den kan ge
idrottsskador och även om det förekommer dopning.
Trots detta skapar idrotten samhörighet och glädje
över prestationen och för nationen.
Vänsterpartiets uppfattning är att idrottsrörelsen
har en viktig social funktion där samvaro och kamrat-
skap är centrala begrepp. Idrotten är en väsentlig del i
folkhälsoarbetet. Vänsterpartiet är mycket positivt
inställt till att idrottstävlingar på internationell nivå
genomförs i Sverige.
Men vi ifrågasätter dock om inte arrangemanget
sommar-OS har passerat den gräns där huvudsaken är
idrott. OS speglas i dag alltmer som ett kommersiellt
megaprojekt där storföretagens marknadsföring står i
centrum. Internationella olympiska kommitténs sak-
lighet i beslutsfattandet har ju även ifrågasatts i
svenska medier.
Det har framkommit att delegaterna använder sig
av oacceptabla metoder för att lägga sin röst på ett
visst land. Metoder som förändringar i voteringsord-
ning, manliga maktmetoder och sexuella trakasserier
av svenska OS-värdinnor har diskuterats.
Fru talman! Det sunda idrottsliga utbytet tenderar
att komma i bakgrunden, liksom de tänkta miljö- och
kultursatsningarna i detta sommar-OS. Det kommer i
bakvattnet.
Vänsterpartiet ställer sig mycket kritiskt till de
ekonomiska kalkylerna, och även till det som jag
nämnde tidigare. Vänsterpartiet bedömer de s.k. dy-
namiska effekterna av ett genomförande som mycket
osäkra. Ett negativt utfall kan få mycket allvarliga
konsekvenser för den sociala välfärden.
Investeringen i ett sommar-OS i Stockholm fram-
ställs som ett utvecklingsprojekt där gjorda investe-
ringar kommer att skapa ett väsentligt bättre Stock-
holm med nya ekologiska bostäder, fina idrottsan-
läggningar och många nya jobb inom turistnäringen,
inte bara tillfälliga utan även varaktiga.
Vänsterpartiet har inget att erinra mot de här
framtidsvisionerna. Men att det skall behövas ett OS
för att göra de för stockholmarna så behövliga inves-
teringarna kan vi inte ställa oss bakom. Vi anser att
dessa satsningar skulle kunna utnyttjas bättre i andra
former av regionalpolitiska och infrastrukturella sats-
ningar, där man genom politiskt genomtänkta avväg-
ningar gör de här omprioriteringarna i fördelnings-
politiken.
En ökad satsning på turism, miljö, byggande och
ny teknik i ett lugnare tempo skulle enligt vår be-
dömning ge väsentligt bättre och stabilare effekter på
längre sikt och dessutom innebära ett avsevärt mindre
risktagande.
Finansutskottet uttalar ju bl.a. i sitt yttrande att ett
anordnande av ett sommar-OS ger vårt land och
svenskt näringsliv ett betydande goodwillvärde med
många positiva bieffekter på samhällsekonomin.
De sponsringsregler som den internationella
kommittén har är mycket begränsade. När utskottet
besökte Göteborg fick vi höra att enbart sju företag
fick sponsra VM-spelen där. Dessa regler bakbinder
arrangören. Man blir tvingad att ta de företag som är
benägna att ge störst bidrag. Det blir kanske inte de
svenska företagen. Det här med goodwillfördelar för
svenska företag är inte något som vi kan räkna med.
Fru talman! Man kan fråga sig vem regeringen
stöder när den går med på en fullgörande- och in-
komstgaranti som till största delen gynnar tillfälliga
klipp inom hotell- och restaurangbranschen. Jag tyck-
er därför att det vore klokare med långsiktiga inves-
teringar som kopplas till det unikt svenska inom tu-
rismen, tjänstesektorn och byggandet och som ger
långsiktiga jobb utan dessa stora risker samt ett aktivt
stöd till breddidrotten.
En annan förutsättning för att nå ut med idrottsar-
rangemangen är att på både hemma- och bortaplan
spegla det i allmänhetens radio och TV. Genom radio
och TV kan känslan av glädje och samhörighet nå ut
till hela svenska folket bara till priset av TV-licensen.
Som alla vet är ju biljettpriserna uppe i 500-700 kr.
Göran Persson brukar ju säga att den som står i
skuld inte är fri. Det är faktiskt stor risk för att både
staten och Stockholms stad sätter sig i skuld i och
med ett OS. Att OS är en folkfest och ger upplevelser
och samhörighet kan vi alla hålla med om. Men jag
tycker att det är oförsvarbart att prioritera detta fram-
för andra politiska prioriteringar.
Riksrevisionsverket pekar på en rad osäkerhetsfak-
torer i Stockholms kommuns framställning. Bl.a.
pekar man på att OS-projektets styrning är skilt från
beslutsbefogenheter och det ekonomiska ansvaret.
Visserligen har nu kulturutskottets skrivning skärpt
upp detta med återbetalning av fullgörandegarantin.
Gentemot staten är det ingen risk, men för Stockholm
kan utifrån vissa beräkningar det budgeterade över-
skottet på 50 miljoner, som alltså är fem promille av
hela OS-projektets budget, förbytas mot ett underskott
på upp till 3,8 miljarder.
Man kan fråga sig hur invånarna i Stockholms
kommun skall kunna betala tillbaka de här pengarna
till staten utan att väsentliga nedskärningar måste
göras i välfärden. Man kan också fråga sig hur stort
inflytande Stockholm har gentemot Internationella
olympiska kommittén.
Ett dilemma kvarstår dock för staten, nämligen in-
komstgarantin för OS-lotteriet. Lotteriinspektionen
utpekar OS-lotteriet som ett riskfyllt projekt. Enligt
planen skall lotteriet omsätta ca 1 000 miljoner per år
i sju år och ge en genomsnittlig behållning av ca 350
miljoner kronor per år. Det motsvarar en lönsamhets-
nivå som är lika hög som för de mest framgångsrika
lotterierna i landet. Aktiebolaget Tipstjänst har i ett
yttrande framfört att lotteriet kan få ett överskott på
1-2 miljarder. Förlusten för staten kan således beräk-
nas bli 0,5 till 1,5 miljard bara på lotteriet. Är det
verkligen försvarbart, när vi tvingas skära i socialför-
säkringarna? Jag anser inte det!
Det bör också i sammanhanget upplysas om att
AB Tipstjänst 1995 bidrog till statens finanser med ca
2,5 miljarder kronor. Hur skall då ett OS-lotteri kunna
inbringa samma summa - ett lotteri till, utöver alla de
andra? Har verkligen svenska folket råd att spendera
ytterligare 1 miljard per år i sju år på lotterier? Det är
faktiskt det som krävs för att nå upp till dessa 2,5
miljarder.
Det finns bara en kaka att fördela. Om den skall
bli större krävs det långsiktiga lösningar och stabila,
varaktiga jobb. Kortsiktiga megaprojekt ger inte den
långsiktighet och stabilitet i ekonomin som vi behöver
i Sverige i dag.
Vänsterpartiet menar att de av finansutskottet
fastlagda riktlinjerna om statliga garantier utan sub-
ventionselement även skall gälla OS-lotteriet. Väns-
terpartiet ställer sig därför inte bakom fullgörandega-
rantin och OS-lotteriets inkomstgaranti.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation
nr 1. Givetvis står vi också bakom reservationerna nr
4 och nr 6.
Jag vill också säga några ord angående reservation
6. I betänkandet skriver utskottet om vikten av jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten och
vikten av uppföljning av den jämställdhetsplan som
har antagits av Riksidrottsmötet. Utskottet anser att
det därför är glädjande att regeringen särskilt under-
stryker vikten av att spelen utformas på ett sådant sätt
att de mål som uppnåtts på jämställdhetsområdet i
Sverige även får genomslag i OS-projektet.
Det här resonemanget ställer jag upp på fullt ut.
Men Sverige borde med samma självklarhet driva
jämlikhetsfrågorna inom idrotten. Om spelen i stället
skulle permanentas till Aten och solidariskt betalas av
deltagarländerna vore många av de problem jag har
talat om redan lösta. En annan fördel är att en jämlik
behandling mellan handikappade och icke handikap-
pade bland både deltagare och publik skulle kunna
uppnås. Med en permanent anläggning i Aten skulle
sommarspel och Paralympics, dvs. handikapp-OS,
kunna vara ett och samma arrangemang. Jämlikhets-
och jämställdhetsfrågorna måste drivas parallellt. Och
vad är det som säger att spelen blir bättre bara för att
man flyttar runt dem?