Herr talman! När jag har lyssnat på debatten har
jag kommit att tänka på skillnaden mellan pessimisten
och optimisten. Pessimisten säger: Nu kan det inte
blir sämre. Optimisten säger: Jo, det kan bli mycket
sämre.
Det är ungefär så det är. De flesta är försiktiga,
vågar inte och vill visa på problemen.
I de länder som är våra konkurrentländer diskute-
rar man möjligheterna, och vi tittar på var svårighe-
terna finns. Till en viss del är det bra. På det sättet kan
man få en möjlighet att analysera den situation man
befinner sig i, för att göra en starkare ansökan. Men
om man lyssnar på en del av talarna, inser man att de
inte vill ha en starkare ansökan utan snarare vill säga
att vi i Sverige inte duger till det här, att vi inte klarar
av sådant här, att det här inte är vårt bord - det är
Amerika, Ryssland och andra stora stater som skall
hålla på med det här. Jag tror att det är fel.
Jag tror dessutom inte att en olympiad bara gäller i
17 dagar, som man kan tro. Jag är inte så gammal, och
jag var inte med 1912 när vi hade olympiad i Sverige.
Men jag har ändå hört talas väldigt mycket om 1912.
Det är alltså inte bara fråga om de 17 dagarna, utan
det talas om det, och det lever vidare i en nation.
Stadion i Stockholm kallas bara Stadion och har inget
annat namn i övrigt, och det är en koppling till olym-
piaden. Så är det i flera städer. I Helsingfors talar man
om Olympiastadion, som kopplas direkt till den
olympiad som var där. Lillehammer visste folk inte
vad det var före olympiaden. Det får alltså oerhörda
effekter, som går utöver de 17 dagarna.
Jag har varit i Sydney och i Atlanta. Jag har pratat
med dem som höll på med OS-satsningen i Atlanta,
och jag har tittat på utställningen i Sydney för knappt
ett år sedan och på vad som sker där. Det är satsning-
ar som sker i de här samhällena. Vi skall inte göra
likadant; det är inte våra satsningar. Men ingen kan
säga att det inte betyder någonting för det samhälle
där en olympiad skapas. Det görs satsningar som
kommer samhället till del. De kan göras på ett klokt
sätt, och de kan göras på ett dåligt sätt.
Jag delar mycket av det som Elisabeth Fleetwood,
Lars Lilja och Marianne Andersson har sagt, och jag
skall inte kommentera det ytterligare.
Marianne Andersson var inne på en del som jag
tror är en orsak till att många människor blir oroliga
för ett OS. Man tycker att detta är ett enormt evene-
mang och säger: Vi som är så små, skall vi klara det
här?
Jag tror att den bästa jämförelsen för att visa hur
stort arrangemanget är kan vara att beräkna hur
många besökare som OS kommer att ha. Man räknar
med att 250 000 kommer att röra sig i Stockholm
under en OS-dag. Det ligger då 100 000 under antalet
som besöker Vattenfestivalen.
Detta är inte ett omöjligt arrangemang. Detta är ett
arrangemang som vi vet hur vi skall handskas med.
Jag tror att det är viktigt att säga det till alla. Detta är
ingenting som är för stort för Sverige. Detta är ingen-
ting som vi inte kan klara av.
Visst är det ett stort evenemang, men vi har i Sve-
rige gott anseende när det gäller att klara stora inter-
nationella arrangemang. Vi har en folkrörelse som
ställer upp på ett sätt som inte sker i andra länder.
Arrangemanget kan också skapa arbetstillfällen,
kanske tiotusentals arbeten under en sexårsperiod. Det
kan heller inte vara fel.
Det måste vara rätt att våga satsa. Vi kommer ut
till ungefär 3 miljoner TV-tittare över hela världen,
där vi kan marknadsföra Sverige, vårt sätt att vara och
vad vi tycker. Det är en unik möjlighet att profilera
Sverige utomlands.
När jag hör Ewa Larsson är jag rätt bergis på att
om vi fick en sponsor som tog hela evenemanget så
skulle Ewa Larsson ändå inte satsa på OS. Det är
själva OS hon är emot. De andra sakerna är svepskäl.
RRV har dömt ut det här evenemanget, sade Ewa
Larsson. Det har RRV faktiskt inte gjort. Man har
visat på vad man upplever som brister. Jag vill påstå
att alla de remissinstanser som kommit in med påpe-
kanden har gjort en insats. Det innebär faktiskt att vi
kan göra en ansökan bättre och se till att eventuella
misstag som skulle kunnat begås kan undvikas. Det är
bra med kritik. På det stadium som vi nu befinner oss
på har vi gott om tid för att analysera den kritik som
har kommit och för att rätta minus till plus. Egentligen
har ingen remissinstans sagt nej till det här projektet,
och det är väl värt att notera.
Riksdagen har tidigare haft möjligheter att fatta
beslut om den här typen av garantier. Jag vill nämna
att vi har haft sådana både till VM i Göteborg och till
vinter-OS i Falun, Östersund, Åre, Ragunda. Detta är
inget unikt. Den här garantin är faktiskt mindre än vad
garantin har varit till en del av de mindre spelen.
Riksdagens åtaganden är alltså inte större än de man
har gjort tidigare. Det är inget unikt som riksdagen nu
håller på att göra när man ställer sig bakom den här
delen. Men jag vill också säga att detta är en satsning
inte bara för en del av Sverige utan för hela Sverige.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan.